Han fick se sitt studentprojekt skjutas ut i rymden

− Det var en väldigt speciell stämning i kontrollrummet de sista minuterna under nedräkningen. Och jag är oerhört tacksam för att jag har fått möjligheten att vara med om det, säger han.

Med stöd från Tekniska fakulteten kunde Albert Jonsson vara på rymdbasen i Kiruna, och personligen ta med sig LiU-experimentet hem för vidare undersökning. Och distribution till studenterna vid University of Colorado i USA som deltog i projektet.

Uppdraget

Det hela är ett projektarbete på civilingenjörsprogrammet i maskinteknik, som Albert Jonsson gjorde tillsammans med andra LiU-studenter − i samverkan med studenter från University of Colorado och Swedish Space Corporation (SSC).

Studenterna fick förutsättningarna för en behållare som skulle skjutas upp i rymden från Esrange i Kiruna med raketen SubOrbital Express-4. Och en uppgift:

Beräkningar

− Från LiU:s sida var det att konstruera behållaren. Den skulle klara att bära med sig ett experiment, och tåla påfrestningarna i uppskjutning, tyngdlöshet, temperaturskillnad och landning.

Det var förstås en fin morot. Studenterna gjorde beräkningarna, ritade behållaren och fick hjälp med tillverkningen av teknikern Jonas Wallinder i LiU:s verkstad. När konstruktionen blivit funktionstestad och godkänd för uppskjutning av SSC så hade studenterna projektarbetet som i en liten ask!

− Vi var ju egentligen klara när vi hade lämnat in vår skriftliga rapport och presenterat arbetet. Men det här stannade kvar hos mig. Det var så speciellt. Experimentet bestod av ett litet vattenkärl och en videokamera som skulle byggas in i behållaren av de amerikanska studenterna. Syftet var att studera hur vätska beter sig i tyngdlöshet. I det här fallet 265 kilometer över markytan.

Återbud

I somras fick Albert på nytt kontakt med projektet på Swedish Space Corporation.

− Det fanns några återbud och därmed lediga platser i kontrollrummet. Så det fanns en chans att vara med och se på när den här grejen, som vi hade jobbat så hårt med, skulle upp i rymden!

Han blev den enda representanten från LiU på plats vid uppskjutningen, som efter flera framflyttningar skedde klockan 06.00 den 27 november.

− Raketen packades med olika experiment från bland annat Karolinska institutet och universitet från flera olika länder. Vår behållare låg i ett trångt utrymme längst ner. Jag fick en rundvisning på basen kvällen före. Och sedan gick jag och lade mig på mitt rum.

Jag bara stod och stirrade på allt

TV-skärmarna på sovrummen har en liten klocka med nedräkningen som börjar redan tolv timmar före uppskjutning. De som arbetar med uppskjutningen och de tillresta forskarna är oftast uppe hela natten och kontrollerar så att allt står rätt till.

− Jag kom tillbaka till kontrollrummet cirka halv fyra på morgonen och då var det full rulle! Alla hade något att göra. Jag bara stod och stirrade på allt, tills jag blev emottagen av projektledaren, Gunnar Florin. Han bjöd in mig och förklarade saker.

265 kilometer uppåt

Raketen gick upp till 265 kilometers höjd och befann sig i tyngdlöshet i cirka sex minuter vilket räcker för att forskarna ska få data. Sedan landade den inom ett utpekat, ganska stort och obebott område i Lappland. Även om raketen har en bromsande fallskärm så brakar den i marken med en hastighet på cirka 40 kilometer i timmen. En grupp från basen åkte ut med helikopter för att bärga den.

− Man kunde verkligen ta på spänningen i rummet före uppskjutningen. Och lättnaden efteråt var väldigt, väldigt stor. Experimenten är dyra och betydelsefulla för forskarna.

Hur gick det för själva experimentet?
​− Det fanns biologiska och medicinska experiment som måste komma ut snabbt för att inte förstöras.

Sedan fick han syn på behållaren:

− När vi plockade ut vårt experiment såg vi att den var lite skadad, men inuti var allt intakt. Raketen hade landat precis där behållaren låg. Men allt inuti var intakt. Och jag kunde ta ut videon och skicka den till Colorado-studenterna.

Nu har han ett ingenjörsjobb som konsult inom bilindustrin.

− Men det var väldigt intressant att kunna bidra till att hjälpa mänskligheten genom experiment kopplade till forskning i rymden. Framtiden ser ljus ut inom den branschen, säger Albert Jonsson.

Stolt lärare

Universitetslektorn Micael Derelöv är stolt över studenternas arbete:

− Tillämpningar är vår specialitet. När vi jobbar med studenterna inom produktdesign så handlar det ofta om den här typen av verksamhetsnära projekt, i olika format och storlek.

Detta projekt fortsätter med en ny kull studenter som ska utveckla behållaren. Tanken är att SSC ska kunna erbjuda sina klienter en plats i raketen och att allt ska vara förberett.

− Forskarna ska kunna fylla behållaren med experimenten och skicka den helt startklar, direkt till SSC. Vi har redan studenter som är i gång med det nya designprojektet i samverkan med University of Colorado och SSC, säger Micael Derelöv.