Miljoner bilder på museiföremål cirkulerar idag på internet som en effekt av den omfattande digitaliseringen av museers samlingar, fotografier och arkivmaterial. En av de samlingar som rönt internationellt intresse och vars föremål nu cirkulerar i stor omfattning mellan olika plattformar på internet är Historiska museets samling med föremål från vikingatiden.
Att museiföremål sprids på det här sättet har förstås flera fördelar. Genom att skapa digitala bilder av materialet får fler möjlighet att ta del av det.
– Människor kan använda bilderna för att berätta historier som är relevanta för dem eller för att producera repliker av arkeologiska och historiska föremål. Utvecklingen är välkommen eftersom den innebär en demokratisering eller delning av tolkningen av museiföremål, säger Bodil Axelsson, professor i kulturarv vid Linköpings universitet.Bodil Axelsson.
Men att bilderna hamnar i händerna på sökmotorer som Google och plattformar som Youtube och Pinterest kan också få andra konsekvenser. Bodil Axelsson och hennes kollegor har studerat vad som händer med just Historiska museets vikingatida samling när bilderna cirkulerar mellan olika plattformar. Leder det till ett mer demokratiskt kulturarvsskapande? Vad händer i samspelet mellan människor och de digitala gränssnitt, koder och algoritmer som styr vad datorn gör? Och vad händer med museets auktoritet när bilder på föremålen får ett eget liv?
Demokratiseringen kan villkoras
Resultatet presenteras i boken Museum Digitisations and Emerging Curatorial Agencies online - Vikings in the Digital Age. Det visar bland annat att demokratiseringen villkoras av medieplattformarnas affärsmodeller och deras materiella infrastruktur. Det kan bland annat leda till polariserande tolkningar i diskussionsforum och personalisering, att användaren hamnar i loopar av bilder, filmer och tolkningar som liknar varandra.
– Användare och museer har väldigt lite insyn i hur de stora medieföretagen hanterar data och de algoritmer och AI som skapar relationer mellan bilder. Bilderna som visas på skärmen är ofta licensierade för öppen tillgång, men den data om användare och bilder som genereras ägs av medieplattformarna, säger Bodil Axelsson.
Studien visar också att kunskap kring föremålen och deras kontext förändras när bilder och filmer sprids, eftersom endast en del av museets information följer med när de delas. Bodil Axelsson och hennes kollegor har utgått ifrån att digitala versioner av ett föremål får sin betydelse i relation till hur de beskrivs i ord, men också de andra bilderna de visas tillsammans med.Museum Digitisations and Emerging Curatorial Agencies Online: Vikings in the Digital Age. Palgrave Macmillan.
– När en bild delas ackumuleras ny data. På skärmen kan en bild se likadan ut varje gång den visas i ett flöde eller en sökning. Men bilden mångfaldigas och de olika versionerna samlar på sig data, om vilka användare som sökt efter dem och vilket sammanhang de visats i tidigare. Ackumuleringen av data bidrar till vilka framtida skärmflöden en bild kommer att visas i och tolkas genom.
Olika utmaningar för olika samlingar
Det här kan innebära olika utmaningar för olika samlingar. För just Historiska museet och den vikingatida samlingen är det en utmaning att sprida kunskap om en samling kring vilken det finns många myter och föreställningar.
– Nya arkeologiska tolkningar av vikingaföremål kan bli omstridda, och det sätter ljus på relationerna mellan ny arkeologisk forskning och de föreställningar om vikingar och vikingatiden som cirkulerat i böcker, filmer, tv-serier under lång tid, säger Bodil Axelsson.
Projektet har finansierats av Riksbankens jubileumsfond och utförts i samarbete med Historiska museet.
Bok
Museum Digitisations and Emerging Curatorial Agencies online - Vikings in the Digital Age. Bodil Axelsson, Fiona R. Cameron, Katherine Hauptman och Sheenagh Pietrobruno (2022). Palgrave Macmillan.
Open access. Läs boken här.
