Linköpings Studentsångare går i fängelse

Det var hösten 2022, då Jakob Grubbström fortfarande var frilansare, som han fick frågan om att ta över och leda en kör med intagna på Skänningeanstalten, mellan Mjölby och Motala. Efter några dagars betänketid tog han sig an uppdraget.
Totalt blev det tre terminer på anstalten innan Jakob Grubbström började som Director Musices på LiU och trodde att fängelsekarriären var över.

– Men så kom jag på att Linköpings studentsångare kanske ville ta sig an projektet. Det var också en gammal tanke hos mig att låta grabbarna få möta duktiga och erfarna amatörsångare. Jag hade till och med undersökt möjligheten att beställa ett körverk speciellt skrivet till projektet.
​

Musikalisk draghjälp

Studentsångarna blev nyfikna och tyckte förslaget lät spännande, flera anmälde sitt intresse. Av transport- och andra praktiska skäl är det nu fyra studentsångare och Jakob som i maj 2024 åker till anstalten för en fjärde termin.
– Nu kommer vi kunna utöka det musikaliska med draghjälp av professionella sångare som kan coacha och testa olika saker, säger Jakob Grubbström.
​

Ingen kan noter, ingen har sjungit förut

Varje sångtillfälle består av två, tre timmars körsång varvat med koordination- och rytmikövningar med ett 20-tal deltagare.
– Antal och deltagare kan variera lite i takt med att folk blir förflyttade, muckar eller hamnar på isoleringen, säger Jakob Grubbström.
Repertoaren har de intagna själva fått välja och, kanske något överraskande, finns här låtar som ”Jag trivs bäst i öppna landskap, Björn Afzelius ”Tusen bitar”, välgörenhetslåten ”We are the world”. I sista stund fick de med det gamla schlagerbidraget ”Diggi-Loo Diggi-Ley” också.
– Ingen kan noter, ingen har sjungit förut, och aldrig i kör. Vi sjunger oftast unisont, nästan som allsång, men också upp till tre stämmor.

Efter omständigheterna tycker Jakob Grubbström att kören låter ganska bra, om än lite olika från gång till gång.
– Det gäller att få med sig rätt personer, de som verkligen vill sjunga. En av deltagarna, som vägrade sjunga alls i början, sjöng solo sista gången. Det är modigt. Att sjunga solo är att visa sig sårbar. I fängelse vill ingen visa sig sårbar.
– Ett tag hade jag också en nästan filmromantisk dröm om att internerna plötsligt skulle brista ut i unison sång under vardagssysslor eller jobb. Och en av de anställda hade faktiskt hört några som sjöng lite.
​

”Hej bror, tack för allt du gör för oss”

Någon konsert med publik kommer det inte bli. Publik får inte komma in på anstalten och internerna får inte komma ut. Mobiltelefon är inte tillåtet så det går inte att spela in heller.
Men internerna tycker det är roligt. Efter varje tillfälle kommer de fram och säger det till Jakob Grubbström.
– De tycker det är skönt att få göra något annat, glömma för några timmar att de sitter på anstalt. Det är något de uttrycker varje gång. Och alla tycker att det är för få gånger. Här har jag också fått mitt livs första ”fistbump” när en av internerna kom fram och sa ”Hej bror, tack för allt du gör för oss”.

Hur är din egen upplevelse av att leda en kör i ett fängelse?
– Jag är tacksam över att inte behöva sitta i fängelse och jag tänker på dem som inte har det valet. Här finns många fina människor. Artiga, trevliga, roliga och väluppfostrade, det slogs jag av redan vid första fikat.
– Människorna är trevliga men inte miljön. Den är väldigt sluten, man får aldrig vara ensam, man kan inte ens öppna en dörr själv. Och jag är imponerad av de som jobbar här. Hur väl de läser gruppen, vet precis hur de ska hantera individen så att gruppen blir bättre.

Det ligger lockande nära till hands att använda sig av ”fångarnas kör” (det mest kända numret i Giuseppe Verdis opera Nebukadnessar) som benämning på Skänningekören. Men det är ett uttryck Jakob Grubbström själv inte vill använda.
– Ja, de flesta skojar ju om det. Men jag har aldrig kallat den så och det går rakt över huvudet på grabbarna själva.