Annette Waldemar
Digitalt stödprogram för personer som överlevt hjärtstopp
Hjärtstopp beror till ca 50 % på hjärtrelaterade tillstånd. Idag överlever var tionde person som får hjärtstopp utanför sjukhus. Även på sjukhus har överlevnadsgraden ökat och är idag ca 35%. Patienter som överlevt hjärtstopp berättar om hur svårt det är att åka hem från sjukhuset. De saknar ofta stöd och utbildning för att hantera de fysiska och känslomässiga följderna av händelsen. Hos hjärtstoppspatienter har man sett att osäkerhet, rädsla och ångest ofta är förknippade med att de inte fått tillräcklig kunskap om hjärtstoppet och hur de ska leva efter hemgång.
En nationell undersökning visade att uppföljningen efter hjärtstopp i Sverige var otillräcklig med betydande variationer mellan olika regioner och sjukhus. Uppföljningen gavs främst till patienter med hjärtrelaterad orsak till hjärtstoppet vilket exkluderar ca 50 % av patienterna som inte erbjuds uppföljning alls. Sjukvården kämpar med begränsade resurser i förhållande till vårdbehovet. Patienter vill ha stöd och information och vänder sig alltmer till olika digitala källor för information. För att tillgodose patienters behov av rätt information kan vårdgivare skapa digitala plattformar för att tillhandahålla utbildning och verktyg.
Syftet med detta projekt är att utveckla och testa ett digitalt stöd- och utbildningsprogram. Jag kommer att samarbeta med experter inom hjärtstoppsrehabilitering, med hjärtstoppsöverlevare och deras familjemedlemmar samt med patientorganisationen Riksförbundet HjärtLung för att utforma innehållet. Vi kommer att använda HjärtLungs digitala plattform som inte kräver mobilt BankID eller lösenord. Detta gör det lättare för alla att ta del av programmet, då 30 % av alla över 70 år inte har Mobilt BankID och många hjärtstoppsöverlevare finns i den åldersgruppen. Målet är att nå så många som möjligt med stödprogrammet, för att hjälpa alla patienter oavsett ålder och bostadsort, och i förlängningen även deras familjemedlemmar, att hantera livet efter hjärtstoppet.
Ida Eriksson
Lysosomers betydelse för cancertillväxt
Vid cancer sker en rad förändringar i cellen som ger den fördelar att växa snabbare och konkurrera ut andra celler i vävnaden. En sådan förändring är att lysosomerna, cellens återvinningscentral, förändras. Lysosomer innehåller ett antal olika nedbrytande ämnen, enzymer, som i vanliga fall används för att bryta ned uttjänta molekyler så att byggstenarna kan återanvändas. Vid cancer förflyttas lysosomerna i stället till utkanten av cellen och frisätter dessa enzymer utanför cellen, så att de kan bryta ned den omkringliggande vävnaden. Detta gör att cancerceller ökar sin förmåga att kunna sprida sig till andra delar av kroppen. Dessutom har cancerceller ofta fler lysosomer och mer aktiva enzymer, vilket också påverkar tumörens förmåga att växa även under mindre gynnsamma förhållanden.
Målet med det här projektet är att undersöka hur lysosomer skiljer sig åt mellan cancerceller och normala celler. För att göra detta kommer jag att använda en unik biobank med material från patienter med skivepitelcancer i huvud-och halsområdet. Materialet innehåller cancerceller och normala celler från samma person vilket möjliggör en unik jämförelse Jag ämnar också studera om lysosomernas funktion förändras vid olika typer av cancerbehandling, såsom cellgift och strålning, samt om det finns skillnader mellan behandlingsresistenta och behandlingskänsliga celler. Med detta projekt vill jag hitta nya metoder som kan visa hur aggressiv en tumör är och hur den kommer att svara på behandling. Resultaten kan också ge kunskap om ny cancerbehandling.
Johan Nikesjö
Tidiga tecken på nervskador vid cytostatikabehandling
I världen är cancer i tjocktarm och ändtarm, kolorektal cancer, den tredje vanligaste tumörsjukdomen. Behandling av kolorektal cancer kan innefatta behandling med cytostatika före eller efter operation. Cytostatikabehandling innebär risk för ett flertal biverkningar. En biverkan av cytostatika som kan få permanenta följder är skada på nerver i det perifera nervsystemet vilket kallas cytostatika-inducerad neuropati. Detta kan yttra sig i form av stickningar, domningar, smärta, försämrad känsel och muskelsvaghet. Cytostatika-inducerad neuropati kan vara mycket handikappande och blir i många fall kronisk. Oxaliplatin, ett cytostatika som används i behandlingen av kolorektal cancer, innebär hög risk; omkring 30-40 % av patienter som behandlas med oxaliplatin utvecklar någon grad av neuropati.
I detta projekt studerar jag utvecklingen av neuropati under oxaliplatin-behandling. Jag vill utveckla metoder som kan förutse risken att utveckla neuropati och även metoder som tidigt i förloppet kan upptäcka förändrad nervfunktion. Patienter med kolorektal cancer som är aktuella för oxaliplatinbehandling kommer att bjudas in till deltagande i studien via Onkologiska kliniken i Linköping. De kommer att undersökas före, under och efter cytostatikabehandling. Jag kommer att mäta nervfunktion på Neurofysiologiska kliniken i Linköping samt komplettera med: 1) frågeformulär inriktade mot symtom, 2) klinisk neurologisk undersökning och 3) genetiska tester.
Målet med projektet är att utveckla en metod för individuell dosanpassning av cytostatika som baseras på mätning av nervfunktion och genetisk riskbedömning. Jag hoppas att denna nya strategi ska innebära att vi kan minska risken för neuropati och samtidigt behålla en optimal cancerbehandling.
Doktorander 70 000 kr vid ett tillfälle
Anna Nordin
Arvsmassans struktur som ett behandlingsmål vid kolorektal cancer
Vår arvsmassa, bestående av DNA, utgör grunden för vår existens. Vid felaktig reglering av arvsmassan kan allvarliga sjukdomar som cancer uppstå. Cancer i tjocktarm och ändtarm, kolorektal cancer, är den tredje vanligaste cancerformen i Sverige, och årligen diagnostiseras över 6 000 nya fall. Kolorektal cancer är nästan alltid orsakad av en överaktivering av en speciell cellsignaleringsväg, den s k Wnt-signalvägen, som bidrar till att våra celler kan kommunicera med varandra. Eftersom Wnt-signalvägen är viktig för att hålla benmärg och tarm friska hos vuxna, är det nästan omöjligt att rikta sin behandling mot hela signalvägen.
I mitt projekt studerar jag om ett protein CTCF kan påverka Wnt-signalvägen vid kolorektal cancer. Genom avancerade metoder mäter jag hur CTCF binder till DNA i humana odlade cancerceller och om det i sin tur påverkar arvsmassans struktur och genaktivering. Jag använder sedan samma metodik på patientmaterial, närmare bestämt biopsier från metastaser vid kolorektal cancer, vilket ger unik möjlighet att se om fynden från odlade celler kan tillämpas i den verkliga cancersituationen. Dessutom planerar jag att testa om det går att påverka enskilda bindningsställen i arvsmassan där CTCF binder till DNA och därmed störa Wnt-signalvägen. Detta skulle isåfall kunna bli ett nytt sätt att behandla kolorektal cancer mer effektivt än idag.
Björn Gylemo
X-kromosomens betydelse för könsskillnader i immunförsvaret
T-celler är en central del av immunförsvaret hos människa, där de iscensätter och dirigerar immunsvaret mot främmande organismer. Trots att män och kvinnors T-cellsutveckling är identisk tenderar kvinnor att ha ett mer robust immunsvar mot både virus och bakterier än män. Detta observerades bl a under Covid-19-pandemin där män hade högre risk än kvinnor att läggas in på intensivvårdsavdelning. Däremot löper kvinnor högre risk att drabbas av autoimmuna sjukdomar vilket innebär att immunförsvaret angriper den egna vävnaden. Att kvinnor har två X-kromosomer, medan män endast har en, har föreslagits förklara skillnaden i immunförsvar mellan könen. Teorin är att immunförsvars-relaterade gener på X-kromosomen är mer uttryckta hos kvinnor, vilket i sin tur skulle kunna leda till högre nivåer av mogna T-celler samt generera fler aktiverade T-celler vid infektion. Vår forskargrupp har i en tidigare studie visat att generna på X-kromosomen är stabilt uttryckta under T-cellernas utveckling och att det inte verkar föreligga några stora skillnader mellan män och kvinnors T-celler när de bildas.
I detta projekt ämnar jag undersöka om det finns någon skillnad i X-kromosomens gener när T-cellerna ska aktiveras, en process som är nödvändig för att de ska kunna attrahera och aktivera andra celler i immunförsvaret. Om det finns en skillnad mellan män och kvinnor vad gäller T-cellers aktivering skulle det kunna förklara varför män och kvinnor drabbas olika av autoimmuna sjukdomar och infektionssjukdomar.
Ceylan Sönmez
Telomerers betydelse för utveckling av cancer
Telomerer utgör DNA-kedjans ändstycken i varje kromosom där de har en utmanande uppgift. De utgör nämligen en slags buffertzoner för att den kodande arvsmassan inte ska skadas. Om inte telomererna fungerar som de ska ökar risken för sjukdomar, såsom cancer. I detta projekt studerar jag en gen, kallad Apollo, som är särskilt viktig för att skydda telomererna då cellerna delar sig. Jag har funnit att ett protein, kallat DNA-PK, kan binda till Apollo och reglera hur Apollo skyddar den kodande arvsmassan. Både Apollo och DNA-PK förekommer i för höga mängder i cancerceller. Med hjälp av avancerad metodik i odlade celler kommer jag fortsätta att studera hur Apollo och DNA-PK samverkar mer i detalj. Målet är att förstå hur icke fungerande telomerer kan uppstå och därmed leda till utveckling av cancer
Erik Lundqvist
Förbättrad diagnostik av tidig kolorektal cancer – samband med ärftlighet och inflammatorisk tarmsjukdom
Cancer i tjocktarm och ändtarm, kolorektal cancer, utgör den tredje vanligaste cancerformen och den näst vanligaste orsaken till cancerrelaterad död i Sverige och globalt. Ärftlighet och inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) är riskfaktorer för kolorektal cancer, särskilt hos individer som insjuknar i ung ålder. IBD har dessutom historiskt ansetts vara förknippad med försämrad överlevnad vid insjuknande i kolorektal cancer. I takt med förbättrad behandling av både IBD och kolorektal cancer är detta något som behöver omprövas.
Med hjälp av befolkningsbaserade studier där det också finns data på diagnostiserade fall av kolorektal cancer kommer jag i mitt avhandlingsarbete att fokusera på: 1) klinisk ärftlighetsutredning vid kolorektal cancer, 2) riskfaktorer för tidigt insjuknande (före 50 års ålder) i kolorektal cancer och 3) behandling och överlevnad hos patienter med IBD som drabbas av kolorektal cancer. Utöver det pågår sedan 2023 ett projekt för att samla in och analysera både blod, tumör- och levervävnad från patienter som opereras för kolorektal cancer. Dessa prover kommer att genomgå avancerade analyser för att studera hur tumörrelaterade proteiner och DNA kan kopplas till cancerspridning till levern.
Hakon Blomstrand
Cancer i bukspottskörteln – att sätta in rätt behandling vid rätt tidpunkt
Cancer i bukspottskörteln är en allvarlig sjukdom som drabbar ca 1500 personer årligen i Sverige. Dödligheten är hög, ungefär lika många som insjuknar i sjukdomen avlider av den varje år och långtidsöverlevnaden är knappt 10%. Forskning har lett till stora framsteg vid många typer av cancer men resultaten för cancer i bukspottskörteln släpar efter vilket är otillfredsställande.
Svårigheterna med cancer i bukspottkörteln är flera; sjukdomen ger få symtom, upptäcks sent och majoriteten av patienter har till följd av detta avancerad icke botbar sjukdom vid upptäckt. Vid lokal sjukdom är tumörens förhållande till centrala blodkärl ofta svårt att bedöma vilket påverkar möjligheten för operation. Vidare har cancer i bukspottskörteln ofta ett aggressivt och snabbt fortskridande förlopp. Flera behandlingsalternativ (olika cytostatika) har tillkommit på senare år men endast en minoritet svarar på behandling. Det är därför av stor vikt för patienten att sätta in rätt behandling i tid för att hinna bromsa sjukdomen och minska icke verksam behandling med risk för potentiellt allvarliga biverkningar. Tyvärr saknas idag bra markörer för att kunna individanpassa behandlingen.
Min forskning är fokuserad på cancer i bukspottskörteln och jag driver och medverkar i flertalet projekt som berör olika aspekter av sjukdomen inklusive:
- Att på cellnivå bättre förstå cancersjukdomen och dess förmåga att sprida sig i kroppen och särskilt till levern.
- Att finna verktyg och markörer för att bedöma den enskilde patientens prognos, bland annat genom analyser av tumörvävnad från flera centra i Sverige.
- Att hitta markörer för att förutsäga en individuell patients svar på behandling för att kunna skräddarsy denna, bland annat genom provbehandling av framodlad tumör i en fiskmodell.
- Att använda och utvärdera en ny radiologisk teknik, fotonräknande skiktröntgen, för avbildning av sjukdomen.
Det övergripande syftet är att förbättra prognosen för patienter som drabbas av cancer i bukspottskörteln och minska det stora lidandet som denna sjukdom skapar.
Tom Eek
Luktminne vid Parkinsons sjukdom: Ny ansats för att identifiera lindrig kognitiv störning
Parkinsons sjukdom drabbar cirka 1 % av befolkningen över 60 år, en siffra som på grund av den åldrande befolkningen förväntas bli fördubblad de kommande decennierna. Med tiden drabbas patienterna av intensiva motoriska (rörelseförmåga) och icke-motoriska symtom som kommer och går trots optimal medicinering, s.k. komplikationsfas. I denna fas aktualiseras avancerade behandlingar som ger en balanserande behandlingseffekt. Samtidigt har vissa behandlingar associerats med kognitiv försämring och därmed signifikant nedsatt livskvalitet hos ca 20 % av patienterna. Dessutom har befintliga kognitiva screeningsinstrument bristfällig träffsäkerhet och ungefär 30 % av patienterna får felaktig kognitiv diagnos. Därför är det av största vikt att utforska nya metoder för att upptäcka lindrig kognitiv störning vid Parkinsons sjukdom inför den avancerade behandlingen.
Två framträdande icke-motoriska symptom vid Parkinsons sjukdom är nedsatt luktsinne och kognitiv svikt, varav den senare ofta yttrar sig som försämrad minnesfunktion. Tidigare studier, särskilt inom demensforskningen, har visat på ett starkt samband mellan förmågan att känna dofter och den kognitiva hälsan. Användning av tester som både ställer krav på luktsinnet och minnet kan därför vara ett sätt att mer träffsäkert upptäcka tecken på kognitiv sjukdom. I detta projekt är det övergripande syftet att studera luktminnet och hur det relaterar till aktiviteter och strukturer i hjärnan, mätt med magnetkamera, hos patienter med Parkinsons sjukdom innan de påbörjar avancerad medicinsk behandling.
Målet är att kartlägga skillnader mellan friska individer, Parkinson-patienter utan lindrig kognitiv störning och Parkinson-patienter med lindrig kognitiv störning. Min förhoppning är att denna kartläggning kommer att lägga grunden till framtida forskning om nya biomarkörer för demensutveckling vid Parkinsons sjukdom, vilket i sin tur kan bidra till ett mer välinformerat beslut om avancerad behandling.
