30 april 2025

”Det var med skälvande ben jag gick upp för märkesbacken”, säger Lisbeth Hägg, och minns mycket väl stundens allvar, samt rädslan över att inte hitta rätt den första dagen. Året var 1979 – Lisbeth gjorde entré på Linköpings universitet och har inte lämnat Campus Valla än.

Lisbeth Hägg står utanför ingång 23 på Campus Valla.
Det var här allting började, B-huset, ingång 23. I slutet av 70-talet fick Lisbeth Hägg praktikplats på LiU och senare fast anställning. Fotograf: Victor Berlin

Det har gått 46 år sedan den där februarimorgonen när Lisbeth Hägg, idag samordnare på Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, IEI, började som praktikant på expeditionen i B-huset. Mycket har hänt sedan dess, både på jobbet och privat. I arbetsuppgifterna ingick bland annat administration av tentamen. Att som 19-åring berätta för studenterna vad de skulle och inte skulle göra var svårt i början minns hon.

– Jag var yngre än studenterna, det var inte lätt att ha auktoritet.

Administrationen sköttes analogt. En av Lisbeths första uppgifter var att uppdatera kompendiet för modern fysik – med sax, tejp och penna som främsta redskap.

Det var mycket klipp och klistra. Det kunde vara tejpat tre-fyra gånger på en sida, hur tjockt som helst.

Praktiken ledde till ett vikariat på en annan del av universitetet och därefter till en fast tjänst – i mars 1980 anställdes Lisbeth som administratör på IKP, Institutionen för konstruktions- och produktionsteknik, och började jobba i A-huset. Resten är, som man brukar säga, historia. (2007 slogs IKP samman med EKI, Ekonomiska institutionen, och bildade då IEI).

Flygfoto över del av Campus Valla.
Arkivbild från mitten av 90-talet. Campus Valla har förändrats under åren – i bildens vänstra hörn skymtas Origohuset, som senare gav plats åt Studenthuset. Varken Key-huset, Zenit eller Campushallen är byggda. Fotograf: Arkivbild, Linköpings universitet

Känns det som att det är lång tid?

– Nej, det gör inte det. Det är det som är så otäckt. Jag har aldrig haft tråkigt på jobbet. Det har varit utmanande hela tiden. Det är fascinerande hur fruktansvärt fort den här tiden har gått, säger hon.

Lisbeth har jobbat på olika avdelningar och varit delaktig i flera olika projekt. Idag jobbar hon vid avdelningen för Produktrealisering och samarbetar bland annat med LiU-Formula student, bistår studenterna i deras projektkurser och arbetar tillsammans med M-verkstan.

Karbonpapper och monokroma datorskärmar

Lisbeth Hägg och Emma Weinesson samtalar i ett personalrum.
Lisbeth minns tydligt det intensiva arbetet med att sköta administrationen under pandemins första år. Hon och kollegan Emma Weinesson fick bygga upp ett helt nytt arbetssätt då alla tentor plötsligt skulle gå på distans. Samtidigt minns hon ett fantastiskt teamwork på institutionen. ”Vad smidigt det gick. Alla var på tårna. Det var klockrent”.
Rollen som administratör har förändrats. Olika arbetsuppgifter har tillkommit, andra har försvunnit. Att anslå resultatlistor till allmän beskådan, skriva på skrivmaskin laddad med flera ark papper och dubbla lager karbonpapper ("Att skriva fel var inget alternativ") , eller att agera brevbärare åt studenterna då alla hade eget postfack, är exempel på uppgifter hon inte saknar.

Vad är största skillnaderna i arbetet från 70- och 80-talet mot i dag?

– Datorerna. I dag använder vi datorer till alla system. Allt från ekonomi, till resultat, till att kommunicera i team och mejl. Vi är helt datoriserade, förutom när vi kommer till arkivering.

Datorerna introducerades i arbetet under tidigt 80-tal. Lisbeth och hennes kollegor fick utbildning av datoravdelningen, som då bestod av en person. Systemet var dock inte särskilt smidigt.

– Jag kommer ihåg att det var svart bakgrund och grön text. Man var tvungen att skriva kommandon innan man skrev det man skulle göra.

Det gick så där?

Det var inte speciellt bra grejer vi hade att jobba med.

”Man ifrågasatte inte”.

LiU har ändrats på fler sätt under åren. Som arbetsplats är det mer öppet och avslappnat idag, tycker Lisbeth.

– Den hierarkin som fanns när jag kom hit finns inte. Då var det nästan så man stannade i korridoren och bugade när professorn kom. Man skulle veta sin plats, man ifrågasatte inte. Idag låter det inte klokt, men så var det, säger hon, och tillägger att det var hennes upplevelse, nödvändigtvis inte allas.

Nu för tiden ser det som sagt annorlunda ut, att ha dialog med prefekt är till exempel betydligt lättare, tycker hon.

– Det är öppna dörrar. Vi måste kunna prata med varandra, annars kommer vi inte vidare.

Visste du att...

Innan mikrovågsugnarna tog över användes värmeskåp.

"Vi hade plåtlådor som vi ställde in på morgonen när vi kom".

Tidigare fanns solarium i A-huset.

"Man fick boka tid och så fick man krypa in i det där solariet. Då skulle alla sola, det var kö in".

Lisbeth träffade sin man på LiU i början av 80-talet.

Närmare bestämt en trappa upp i A-huset. "Han pluggade. Jag träffade honom i kopieringsrummet några gånger, sen är det historia."

Lisbeth om LiU som arbetsplats

Lisbeth tycker att LiU är en väldigt bra arbetsplats. För att lyckas krävs det att man är på tårna, är nyfiken och inte lutar sig tillbaka, menar hon.

– Så har det alltid varit.

Vad är roligast på jobbet?

– Kombinationen av allt. Arbetsuppgifterna, variationen, kollegor, atmosfären och studenterna inte minst. Det är jättekul att jobba nära dem.

Vad är det som har gjort att du trivts?

Jag har haft turen att ha otroligt trevliga, kompetenta människor omkring mig. Med vissa få undantag, men de får man glömma. Det har funnits ett gemensamt intresse för det mål vi ändå har: att utbilda studenterna. Att få en bra utbildning och få ut bra ingenjörer. Jag beundrar lärarna något enormt hur de orkar att pedagogiskt förklara samma sak om och om igen för de här små juvelerna. Göra det med entusiasm och tycka att det är kul. Det tycker jag är fantastiskt.

Vad har fått dig att vara kvar?

–Mitt arbete har förändrats över tid. Jag har bytt arbetsuppgifter med jämna mellanrum på grund av att vi har ändrat arbetssätt och bytt system. Det har varit utveckling hela tiden. Mycket eget tänk och eget ansvar, säger Lisbeth Hägg.

Lisbeth Häggs gamla passerkort.
Lisbeth har använt samma passerkort sedan LiU införde dem - den 10 mars gick hon dock till Studenthuset och skaffade ett nytt.

Läs mer om oss

Här jobbar Lisbeth

Senaste nytt från LiU

Krånglande ryggar blir hjälpta av BättreRygg

De flesta ryggar protesterar åtminstone någon gång i livet. Ofta är rörelse bästa hjälpen. Därför har forskare och fysioterapeuter i vården utvecklat vårdprogrammet BättreRygg, som nu uppmärksammats internationellt.

En man och en kvinna i en park.

Översvämningar - så kan fastighetsägare jobba förebyggande

Risken för kraftiga skyfall och stora översvämningar ökar i takt med klimatförändringarna. Men fastighetsägare – oavsett storlek – underskattar ofta sitt eget ansvar. Forskare vid LiU kan nu visa hur man kan gripa sig an det förebyggande arbetet.

Porträtt (Gustaf Hendeby).

När forskning och försvar flyter samman

Spänt politiskt läge i världen, krig i Europa och ett vardagsliv med allt fler hot mot vår säkerhet – vad gör då forskningen? Mer än vad du kanske tror och det kommer att bli mer. Försvarsforskningen är mer aktiv än någonsin.