Kundmottagningen. Marcus Lundberg, Lisa Floxner och Lis Nilsson. Lisa och Lis är kund- och orderansvariga på tryckeriet. Foto Anna Nilsen
Är dörren öppen är det bara att gå in. Tryckeriets chef Anita Axby har laddat upp med material om enheten i ena änden av A-huset på Campus Valla. Det är inte varje dag LiU:s internyheter kommer på besök för att skriva en artikel.
– Kul att ni kom! Välkomna, säger hon och plockar fram en presentation av verksamheten.
– Vårt uppdrag är att vara förstahandsvalet för både fakulteter, institutioner och förvaltning när det gäller tryckeritjänster. Samtidigt tror jag att vi faktiskt är ganska okända för en del på LiU. Det vill vi förstås gärna ändra på.
Kunderna också kolleger
Kunderna kommer framför allt från LiU, även om det finns några externa uppdragsgivare också. I de fallen kan det vara lärare som även driver egna bolag eller företag som ska trycka något utbildningsmaterial. LiU-tryckeriet får ta jobb utifrån, men inte i sådan omfattning att det konkurrerar med företag på den privata marknaden.Maggan Fransson med en av många vetenskapliga postrar som tryckeriet tar fram, den här gången från Biogas Research Center. Foto Anna Nilsen
Men LiU-kunderna dominerar alltså: lärare, forskare och studenter. Den sistnämnda gruppen beställer ofta exjobb, affischer av olika slag eller, som i ett fall, ett specialdesignat brädspel.
– Våra kunder är också våra kollegor. Det är en stor styrka att vi är så nära, både fysiskt här i huset och verksamhetsnära. Vi vet vilka behoven är, säger Anita och kommer in på en annan vanlig kundgrupp: doktoranderna.
– Vi trycker ungefär 200 avhandlingar på ett år. Ofta är doktoranderna lite nervösa när de kommer hit, men det brukar gå över ganska snabbt. Vi vet hur de har det, och kan hjälpa till både med en tidplan och formgivning av omslaget.
”Här har du giljotinen”
Listan med produkter är lång och omfattar till exempel visitkort och kuvert i massupplagor, broschyrer, kompendier, vetenskapliga postrar och diplom med LiU:s sigill i relief. Tryckeriet gör även fönsterfilm och klistermärken, till exempel dem vi alla sett med olika uppmaningar om att hålla avstånd.Sigilltryck. Sabina Hörling blåser bort det guldpapper som inte ska fästa i sigillet. Foto Anna Nilsen
Utöver det kan enheten också hyra eller låna ut trottoarpratare och beachflaggor samt förmedla uppdrag till andra företag om det behövs hjälp utifrån. En viktig egen produkt är vepor – små, stora och jättestora.
– Längden avgörs av hur lång rullen är, upp till 50 meter. Till Kalasmottagningen gjorde vi en vepa som var 16 meter lång. Jag gillar att jobba med storformat, det ger sånt intryck, säger teknikern Maggan Fransson när vi visas runt i tryckeriet.
Kollegan och digitaltryckaren Anders Lindeborg håller på att arbeta med en avhandling, den här gången från MAI med en upplaga av 77 exemplar. Processen omfattar flera moment, vart och ett lika viktigt: formgivning, tryckning, beskärning och till sist limning till färdig bok.
– Här har du giljotinen. Akta fingrarna, skojar Anders och tillägger snabbt att det krävs dubbelgrepp i skärmaskinen för att undvika olyckor.
Styrka att kunna verksamheten
En av de mer udda beställningarna kom från IT-avdelningen i början av coronapandemin. Vi måste skärma av våra arbetsplatser, snabbt, kan ni hjälpa oss? Ungefär så löd uppdraget. Självklart, vi försöker, blev svaret.
Problemet löstes genom att tryckeriet tog fram skivor som med ett enkelt stöd kunde användas som skiljevägg mellan två arbetsplatser. Anita tar fram ett fotografi och visar den enkla, men funktionella, lösningen.
– Det är en av våra styrkor, tycker jag, att vi är flexibla. Vi kan verksamheten, vi levererar snabbt och professionellt och hjälper till på alla möjliga sätt. Jag tror inte att någon annan kan göra det lika bra.
Baksidan av verksamheten är den svaga ekonomin. Redan tidigare var den ansträngd och under pandemin förlorade tryckeriet nästan en tredjedel, cirka tre miljoner kronor, av sina intäkter. Nu har en av de miljonerna tagits igen och en plan finns för att gå plus minus noll om två år, 2023.
– Med den plan vi har tror jag att vi klarar det. Nej, jag vet att vi gör det, säger Anita Axby.
