Att behandla svårläkta sår och brännskador med stamceller är en ny metod under utveckling. För att lyckas krävs ett tätt samarbete mellan forskare och vårdpersonal. Målet är tydligt: att möta sjukvårdens behov.
– Jag minns en man som var i 40-årsåldern – det var ett par månader efter att jag kom som forskare till LiU – och han kämpade för sitt liv. Tyvärr dog han. Om vi hade haft teknikerna som vi har nu, då kanske vi hade kunnat hjälpa honom. Jag tänker fortfarande på honom, säger Ahmed Elserafy som rekryterats som forskare till LiU för att hitta rätt typ av celler för att behandla sår.
Ett av Sveriges två nationella Brännskadecentrum finns på Universitetssjukhuset i Linköping. Här bedrivs kliniknära och internationellt erkänd forskning sida vid sida med avancerad vård av brännskador. Ett viktigt uppdrag är att utveckla framtidens brännskadevård.Folke Sjöberg, professor vid Linköpings universitet. Foto Emma Busk Winquist
– Behandlingen av brännskador har sett likadan ut under lång tid och bygger på att vi tar hud från patienten och transplanterar till sårområdet. Vår forskning fokuserar på att hitta andra sätt att täcka öppna sår, säger Folke Sjöberg, professor vid LiU och överläkare vid Brännskadecentrum.
Men det är inte bara brännskador som orsakar allvarliga öppna sår. Det finns en mycket stor grupp sår som räknas som ”svårläkta sår”, som orsakar omfattande lidande och är en svår utmaning för vården.
Det finns väsentliga skillnader mellan brännskador och svårläkta sår. En brännskada uppstår plötsligt. Den drabbade har normalt sett inte en underliggande sjukdom som gör att såret har svårt att läka. Ett svårläkt sår däremot beror på bakomliggande tillstånd som hämmar läkningen, som diabetes eller multisjukdom hos äldre personer.
Vill förbättra mörk prognos
Prognosen är dyster för de runt 100 000 personer i Sverige har svårläkta sår. För mer än hälften av de drabbade leder såret till att kroppsdelen måste amputeras. Svårläkta sår behandlas oftast med förband och sårvård. Det går också att transplantera patientens egen hud till såret.Utrustningen som Ahmed Elserafy behöver för att arbeta med cellerna flyttas in i operationsrummet när den behövs. Foto Ahmed Elserafy
Teamet av forskare och vårdpersonal har utvecklat en modell för att odla nya hudceller från ett vävnadsprov från patienten. Cellerna läggs på som en lösning på sårområdet. De har visat att såret läker från kanten och in mot centrum, på samma sätt som vid naturlig läkning. De flesta av såren har krympt till hälften efter 15 dagar.
Modellen ligger till grund för forskarnas nästa steg, där de undersöker möjligheterna att använda celler från en annan person i stället för patientens egna.
– Celler från äldre patienter är inte optimala att transplantera. Det vi gör nu är att använda celler från yngre personer med mycket bättre läkningspotential, säger Folke Sjöberg.
Första kliniska studien
Specialistsjuksköterskan Matilda Karlsson och överläkaren Moustafa Elmasry arbetar med en klinisk studie vid Brännskadecentrums sårmottagning. Det är den första studien i världen där stamceller, som framställts enligt de regler som styr tillverkning av läkemedelsprodukter, testas på patienter med svårläkta bensår.Matilda Karlsson och Moustafa Elmasry tar fram de förband som behövs medan Ahmed Elserafy förbereder cellerna.
– Det är en revolutionerande, aktiv behandling jämfört med den traditionella behandlingen med förband eller transplantation av egen hud, som är en mycket invasiv procedur, säger Moustafa Elmasry.
Cellerna som används kommer ur fett från plastikoperationer. Forskarna samarbetar med företaget Xintela i Lund som renar fram en väldefinierad grupp stamceller. Det unika med stamceller är att de kan utvecklas till alla typer av celler i kroppen. Studier har visat att även om cellerna kommer från en annan person, reagerar inte kroppens immunförsvar på dem.
Studien, som ska omfatta åtta patienter, befinner sig i uppstartsfasen. Som i alla kliniska studier är det första steget att ta reda på om behandlingen är ofarlig. Forskarna hoppas att stamcellerna också har en positiv effekt på sårläkningen. Om det visar sig vara så, blir det intressant att utveckla processen för att kunna få fram tillräckligt stor mängd celler till en rimlig kostnad så att metoden kan användas brett inom sjukvården. Ju större sår, desto fler celler krävs.
Om behandlingen visar sig framgångsrik hoppas forskarna att den på sikt även ska kunna användas för att täcka omfattande brännskador. Matilda Karlsson tvekar inte ett ögonblick på frågan om vad de hoppas att forskningen ska leda till på lång sikt:
– En produkt som fungerar för att läka alla typer av svåra svår, utan att man behöver ta hud från patienten. Förhoppningsvis skulle det kunna skydda människor från att behöva amputera kroppsdelar och – i fallet med brännskador – kunna rädda liv.
