– Mekatronik handlar om att knyta samman olika ingenjörsdiscipliner, som maskinteknik, elektroteknik och datateknik. Detta blir allt viktigare på dagens arbetsmarknad, där produkter blir mer komplexa och ”smarta”. Även maskiningenjörer behöver förstå programmering, elektronik och styrteknik, säger Robert Braun, universitetslektor i fluida och mekatroniska system samt kursansvarig.
Från kod till verklighet
I laborationen får studenterna arbeta med tre huvudmoment: att styra en elektrisk motor, använda en OLED-skärm och programmera robotens rörelser så att den kan undvika hinder och navigera självständigt. Genom att kombinera programmering med elektronik och sensorer skapar de algoritmer som styr robotens beteende. Varje justering i koden ger direkt resultat, vilket ger en djupare förståelse för hur mekatroniska system fungerar i praktiken.
– Att laborera med en riktig robot stimulerar aktivt lärande och sätter in lärandemålen i ett sammanhang. Studenterna lär sig inte bara hur tekniken fungerar, utan också var den används och varför, säger Robert Braun.
"Det coolaste är att få saker att röra sig!"
Studenterna själva är minst lika entusiastiska. Wendela Rickman, en av studenterna, beskriver tjusningen med mekatronik:
– Det är väldigt givande att jobba med programmering på ett sätt där du får observera resultatet i en verklig kontext. Att felsöka genom att se hur en fysisk robot beter sig är mycket mer spännande än att bara stirra på textrader.
Linn Johansson instämmer:
– Det har varit kul att se hur de olika teoretiska delarna fungerar i praktiken genom att testa dem på städroboten.
Alexander Sarfati, en annan student, sammanfattar känslan så här:
– Det coola med mekatronik är att få saker att röra på sig, särskilt när den gör det autonomt av egen vilja.
Inlärning utan rapportkrav
En av anledningarna till att studenterna uppskattar kursen är det pedagogiska upplägget. Här ligger fokus på lärande och problemlösning i realtid, snarare än att skriva långa rapporter efteråt. I stället godkänns laborationerna direkt på plats av handledarna.
– Jag gillar att det inte finns ett förutbestämt sätt att programmera roboten på. Det kändes svårt i början, när vi inte visste hur vi skulle börja. Men när vi testat olika lösningar och kommit in i det, är det kul att få välja sin egen ansats och tänka fritt kring hur koden ska byggas upp, säger Wendela Rickman.
En språngbräda till framtiden
För många av studenterna är denna kurs en viktig del av deras framtida karriär. Genom att kombinera teori och praktik får de en stark grund för jobb inom robotik, automation och industriella system.
Linn Johansson ser tydliga kopplingar mellan kursen och arbetslivet:
– Eftersom mekatroniska system är så vanliga i samhället och industrin tror jag att jag kommer ha stor användning av den här kunskapen.
Och vem vet – kanske är det just på Linköpings universitet som nästa stora innovation inom robotteknik tar sin början!
