– Interaktionen med andra saknas, säger Helena. Du får inte vara med om studentlivet när det är som bäst. Att plugga på universitetet är att träffa sina vänner åtta timmar om dagen och ha kul samtidigt som du pluggar. Nu försvinner det, och man får försöka att bygga upp en annan sorts universitetsliv själv, och det är svårt.
Du som började din utbildning mitt under corona-pandemin, hur påverkade det första tiden?
– Jag började hösten 2020, och hela introduktionen var väldigt corona-anpassad, säger Helena. Jag hann inte träffa mer än hälften av dem i min klass, och oftast var vi dessutom indelade i mindre grupper. Nolle-p bestod mest av utomhusaktiviteter, beachvolley och olika uppdrag vi fick utföra. Lära känna-lekarna var mer verbala än fysiska. Samtidigt hade vi tur som hann träffas och lära känna varandra litegrann, man fick verkligen passa på att knyta kontakter och försöka hålla kvar dem.
– Saker ändrades sedan väldigt snabbt, och plötsligt blev alla planerade föreläsningar på distans. Det hände i princip från den ena dagen till den andra, så man fick hänga med i svängarna och hela tiden hålla koll på mail och de kursspecifika sidorna.
Foto Helena GrahamHur kan en dag se ut med studier på distans?
– Vi har relativt mycket schemalagt, ofta mellan 10–15. Förmiddagen kanske är ett digitalt seminarium, där vi får ett case som vi ska jobba med tillsammans med vår grupp. Sedan är det upp till gruppen att lägga upp arbetet och bestämma vad vi ska läsa in oss på för att kunna lösa uppgiften. Resultatet kan vara en rapport som vi sedan ska redovisa på nästa seminarium. Vi träffas bara digitalt med gruppen, eftersom en del har flyttat hem och är flera timmar bort.
Vad finns det för för- och nackdelar med att enbart plugga på distans?
– Det blir en sorts frihetskänsla, att du inte är begränsad till en viss plats. Jag kan åka hem till Borås, där jag kommer ifrån, och sitta där och ha lektioner i stället för att behöva ta mig in till universitetet. Eftersom jag har pluggat på universitet tidigare, har jag vänner på andra högskolor som jag kan ta mig till lite enklare, jag är inte fast i Linköping.
– Samtidigt blir det väldigt fyrkantigt efter ett tag. När vi bara ses via Zoom skapar man inga nya minnen tillsammans, det kan bli svårt att hitta samtalsämnen. Det roligaste som händer är att någon glömmer stänga av sin kamera, och det är inte så mycket att bygga gemensamma minnen på i längden.
Foto Helena GrahamHar du några rutiner?
– Rutiner är viktiga. Jag försöker jag gå upp vid samma tid varje dag, och även hinna med en promenad. Men rutinerna vi skapar tillsammans med gruppen är viktigast. De gör att du aldrig är helt utlämnad och har allt ansvar själv, du har alltid din grupp att luta dig mot. Det känns som en nödvändig säkerhet som underlättar i vardagen.
Och hur är det med fritiden, vad gör du då?
– Jag har några som jag umgås med, säger Helena. Vi kan gå promenader i en jättefin park jag har precis där jag bor, eller så kan vi ta en kaffe för att få lite av det sociala och inte känna att man är helt fastlimmad i stolen framför skrivbordet.
– Det verkar vara många som dragit igång olika projekt under den här tiden. Jag har upptäckt det här med växter, och blivit en riktig växtnörd. Framför allt gillar jag mindre plantor som går att pyssla om och vara lite kreativ med. Nu planerar jag att testa att göra en växt-tavla, där man klistrar upp små blommor i ett mönster.
– Mitt i allt är det lite kul att det finns utrymme att förnya sig, att prova nya saker och ha möjligheten att se sin vardag på ett annat sätt. Och att använda händerna lite mer, det tycker jag är skönt.
Fakta
- Helena Graham
- 24 år
- Läser första året på Human Resources, HR-programmet
- Bor inneboende i lägenhet i Berga i Linköping (på väg att flytta till korridor i Ryd)
- Kommer från Borås
- Har blivit en ”växtnörd”, gillar allt som har med grönt att göra
- Tecknar, illustrationer i ”Tolkien-stil”
Foto Helena Graham
