Utan forskningssjuksköterskor stannar den kliniska forskningen

Malin Huss och Sofia Sjöberg arbetar som forskningssjuksköterskor på Kliniska forskningsenheten vid Forum Östergötland på Universitetssjukhuset i Linköping. Deras arbete innebär bland annat att stötta forskare och läkemedelsföretag i forskningsprojekt och kliniska läkemedelsprövningar. 

Ung man undersöks av forskningssjuksköterska. Studiedeltagare blir undersökt av forskningssjuksköterskan Sofia Sjöberg.

Vid den kliniska forskningsenheten (KFÖ) fokuserar forskningssjuksköterskorna främst på det praktiska genomförandet och koordinering av studier. KFÖ:s forskningssjuksköterskor ansvarar bland annat för att koppla samman forskares och läkemedelsföretags studieförfrågningar med lämpliga specialister och kliniker i Sydöstra sjukvårdsregionen för samarbete.

– Vi underlättar för forskningen genom att erbjuda både administrativa och studiespecifika tjänster. Vården har dock inte alltid plats för forskningen, så i de fall kliniken har en egen forskningssjuksköterska är man välkommen att hyra undersökningsrum och enklare laboratorium hos oss, säger Sofia Sjöberg.

Glädjen att bidra med ny kunskap

Som forskningssjuksköterska ute på klinikerna är man ofta relativt ensam i sin roll, vilket kräver självständighet, att man är lösningsfokuserad, driven och har god samarbetsförmåga. Det är många faktorer som gör yrket både spännande och meningsfullt, menar Sofia Sjöberg och Malin Huss. En viktig del är att få ta del av och sprida ny kunskap.

– Det är fantastiskt med de forskningsstudier där man kan visa att ny behandling gör skillnad för patienter som kanske inte annars skulle fått möjligheten att ta del av denna, säger Sofia Sjöberg.

Stor efterfrågan på forskningssjuksköterskor

I Östergötland finns det omkring 130 forskningssjuksköterskor och nationellt är siffran runt 100 per universitetssjukhus. Situationen skiljer sig ute i landet. Ett flertal kliniker i Sverige har inte möjlighet att starta upp och driva forskningsprojekt, då det saknas forskningssjuksköterskor. För att öka antalet studier och säkerställa hög kvalitet i kliniska prövningar är forskningssjuksköterskor avgörande.

– Forskning innebär utveckling för både personal och patienter. Som forskningssjuksköterska möjliggör du forskning på kliniken, vilket behövs för att invånarna ska kunna erbjudas vård av hög kvalitet baserad på vetenskap, säger Malin Huss.

Varierande yrke med många kärnkompetenser

Som forskningssjuksköterska har du god hjälp i ditt arbete om du regelbundet går en kurs i ”Good Clinical Practice” som bland annat ges av Forum Östergötland. Kursen ger övergripande kunskap om den kvalitetsstandard som internationella förordningar och det svenska regelverket kräver. 

För att tydliggöra forskningssjuksköterskans roll har Akademiska sjukhuset i Uppsala tillsammans med KFÖ och representanter från alla regioner i landet, påbörjat arbetet att ta fram en nationell kompetensbeskrivning. Bland kärnkompetenserna, som är framtagna av svenska sjuksköterskeförening för att ge en god och säker vård, ingår bland annat kliniskt omhändertagande och utbildning av forskningspersoner, logistik, samverkan i interdisciplinära team, samt att bevaka och följa upp patientsäkerhet.

– Jag brukar jämföra forskningssjuksköterskans arbete med ett isberg. Toppen ovanför havsytan är patientmötet och det som syns utåt. Därutöver finns merparten av arbetet, som praktisk förberedelse, samordning, hantering av läkemedel och prover, datainmatning, rapporter och avstämning med läkare med mera, säger Sofia Sjöberg.

Uppskattat nätverk för forskningssjuksköterskor

För att värna forskningspersonernas säkerhet och integritet är forskningssjuksköterskans arbete styrt av både internationella förordningar och svenska lagar. Ett sätt att hålla sig uppdaterad inom etiska riktlinjer och juridiken är via Nätverket för forskningssjuksköterskor, som Forum Östergötland startade för snart 15 år sedan.

– Vi är stolta över vårt väletablerade nätverk här i Östergötland. Träffarna som sker en gång per termin samlar många deltagare och är viktiga för erfarenhetsutbyte, diskutera aktuella frågor och gemenskap, avslutar Malin Huss.

 

Artikeln har publicerats i Forskning och utveckling, nr 1/2020.

KontaktVisa/dölj innehåll

Relaterat innehållVisa/dölj innehåll

Senaste nytt från LiUVisa/dölj innehåll