I ett laboratorium på Campus Valla undersöker en tvärvetenskaplig forskargrupp vad som händer i hjärnan när en designer jobbar.
− Vi kan inte se vad du tänker. Men vi kan se vilka områden i hjärnan som aktiveras när du löser ett problem, säger Carine Signoret, docent inom kognitiv psykologi och hörförståelse vid institutionen för beteendevetenskap och lärande, som är en del av forskargruppen.
Stor påverkan
Labbet är litet, men har allt som behövs för att undersöka elektrisk aktivitet i hjärnan (EEG). Tomohiko Sakao, forskningsledare och professor i industriell miljöteknik, förklarar varför studien behövs:
− Design består av ett antal olika beslut. Och till viss del har den som formger en tjänst eller produkt fria händer. Kan man förändra bara en liten del av den processen så kan det få en otroligt stor påverkan på miljön, säger Tomohiko Sakao.
Den globala trenden går åt fel håll
I bakgrunden vilar en frustration över att mänskligheten i dag har kunskap om hotet mot klimatet och kopplingen till överkonsumtion:
− Men den globala trenden går åt fel håll. Under de senaste 50 åren har vi tredubblat utvinningen av naturresurser från jordskorpan. Detta är direkt relaterat till ökade utsläpp av koldioxid. Under de senaste 20 åren har vi fördubblat våra koldioxidutsläpp från förädlingen av dessa resurser.
Designprocessen blir avgörande
Samtidigt har livslängden för de flesta vardagliga prylar blivit kortare. De saker vi använder slits ut, går sönder eller blir tekniskt föråldrade i en ständigt ökande takt.
Och då kan de hamna i återvinningssystemet. I stället för att återbrukas.
Han är övertygad om att vetenskapen måste greppa hållbarhetsfrågorna från flera olika vinklar.
− Vi har gjort olika typer av studier. Till exempel att låta deltagare tänka högt i designprocessen, transkribera detta och analysera innehållet. Det går också att genomföra intervjuer och enkäter och få resultat den vägen.
Testat metoden
Men Tomohiko Sakao är inte helt nöjd:
− Risken är att resultaten förvrängs av dem som analyserar innehållet, även om det finns metoder för att undvika det. Och det finns redan väldigt många intervjustudier. Nya metoder är ett steg framåt.
Forskargruppen där även postdoktor Abhijna Neramballi ingår, har publicerat en studie som är ett så kallat proof of concept. De har testat metoden med EEG-mätningar i labbet på Campus Valla. Nu har de tillräckligt med resultat för en utökad studie, med design- och hållbarhetsstudenter som deltagare.
En fördel med EEG är att själva metoden är beprövad och att forskarna kan bygga på många tillgängliga insikter inom neurovetenskap.
− Det gör att vi kan lita på det vi ser på bilderna. Vi ser redan tecken på skillnader beträffande vilka delar av hjärnan som aktiveras när deltagarna har olika kunskapsnivåer men löser en gemensam designuppgift.
Inflytande
Trots ny lagstiftning, rekommendationer och ISO-standarder kommer effekten att dröja, menar Tomohiko Sakao. Och han återkommer till att designers som fattar beslut om produkter och tjänster har ett stort inflytande.
− Tillverkaren ställer förstås sina krav, och väljer material för att minska kostnaderna. Därtill kommer lagstiftningen. Alltsammans sätter press på formgivarna. Men sedan återstår ytterligare beslut och vägval i designprocessen. Det handlar om hur en produkt är uppbyggd. Går den att öppna och reparera? Kan du byta komponenter och så vidare. Det är den här typen av beslut som vi vill ta upp med vår forskning. I slutändan kan det leda till bättre kunskap och riktlinjer för deltagande i hela tillverkningsprocessen, säger Tomohiko Sakao.
