I en hönsgård är rangordningen strikt och en tupp är dominant över de andra. Tupparna konkurrerar om att para sig med hönorna och på så sätt föra sina gener vidare till nästa generation. Om en lågrankad tupp försöker para sig med en höna lägger sig den dominanta tuppen ofta i och avbryter parningsförsöket.
Forskarna bakom den nya studien undrade om tuppar, förutom att själva försöka bli fäder till kycklingar, hjälper sina släktingar att avla ungar. Ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv vore det ett sätt att föra åtminstone en del av sina gener vidare. Särskilt gamla tuppar, vars parningseffektivitet och spermiekvalité har försämrats med åldern, kan tänkas vara mer accepterande mot sina söners parningsförsök. Forskarna ville därför ta reda på om dominanta tuppar var mer tillåtande mot underlägsna släktingars parningsförsök jämfört med om dessa var obesläktade. De delade in hönsen i grupper bestående av en dominant tupp och två lägre rankade tuppar, varav den ena var en bror eller son till den dominanta tuppen, och den andra var obesläktad. De tre tupparna släpptes ihop med fyra hönor och forskarna observerade parningssituationerna som uppstod.
– Vi såg att släktingar stör färre av varandras parningar och på så sätt är mer tillåtande. Den dominanta tuppen störde den obesläktade tuppens parningsförsök oftare, säger ansvariga forskaren Hanne Løvlie, biträdande professor vid institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet.
Man vet sedan tidigare att en del fåglar, exempelvis tamhönsens vilda anfäder djungelhönsen, kan känna igen släktingar. Igenkänningen påverkar hur djuren beter sig i en parningssituation.
– Vi drar slutsatsen att också tamhöns kan känna igen släktingar och att det påverkar deras beteenden. I det här fallet påverkar det vem de är mer schyssta mot i en konkurrenssituation, säger Charlotte Rosher, artikelns huvudförfattare.
Det visade sig att det inte spelade någon roll om den dominanta tuppen var ung eller gammal. Äldre tuppar verkade inte kompensera för sin minskande förmåga att fortplanta sig genom att vara mera förlåtande mot besläktade konkurrenter. I stället var alla tuppar schyssta mot tuppar de är släkt med.
– Resultatet tydliggör komplexiteten i evolutionen och hur finjusterade individens beteenden kan vara. Djuren i en grupp beter sig olika gentemot de andra beroende på släktskapet med de andra gruppmedlemmarna, säger Hanne Løvlie.
Men hur tamhönsen kan avgöra om en individ är en släkting vet forskarna ännu inte. En gissning är att de använder luktsinnet.
Studien, som publiceras i tidskriften Behavioral Ecology, gjordes vid forskningsstation Tovetorp i samarbete med Stockholms universitet, Manchester universitet och University College London i Storbritannien, och Monash universitet i Australien. Forskningen har fått finansiellt stöd från Linköpings universitet, ERASMUS, Zochonis Enterprise Fund, Australian Research Council och Marie Curie Actions.
Publikation: Relatedness and age reduce aggressive male interactions over mating in domestic fowl, Charlotte Rosher, Anna Favati, Rebecca Dean, Hanne Løvlie (2017), Behavioral Ecology, publicerad online 28 februari 2017, doi: 10.1093/beheco/arx024
