2003 kom jag till Linköpings universitet efter att bland annat ha varit verksam som forskare vid Max Planck-institutet i Freiburg och senare i Toronto, Kanada, med inriktning på blodsystemet och immunförsvaret och 2008 blev jag professor i medicinsk cellbiologi.
Åren därefter tillbringade jag mycket tid med forskningsstrategiska frågor och hur Sverige i framtiden ska stödja den bästa medicinska forskningen. Mellan åren 2013 - 2015 var jag ledamot inom ämnesrådet för medicin och hälsa vid Vetenskapsrådet och från 2016 och fram till sommaren 2020 arbetade jag som vetenskaplig huvudsekreterare på Vetenskapsrådet med ansvar för medicinsk och klinisk forskning.
God forskning förutsätter forskarmiljöer som är trygga, kreativa och med öppna samarbeten mellan olika forskningsområden, internationella forskargrupper och med det omgivande samhället. Vi måste dessutom oförtrutet diskutera de etiska frågorna och främja god forskningssed. Det hoppas jag kunna bidra till som rektor på Linköpings universitet.
Linköpings universitet är känt som en förnyare av utbildning och pedagogik med ett tvärvetenskapligt arbetssätt över ämnesområdena inom forskning och utbildning som fått många efterföljare. Vi måste nu utveckla våra styrkeområden och identifiera nya områden där vi kan bli nationellt och internationellt slagkraftiga. Det kommer att kräva fakultetsövergripande strukturer, gemensamma lösningar och - återigen - en utökad samverkan med det omgivande samhället.
Vi har en spännande men samtidigt utmanande tid framför oss. Det kommer att krävas fortsatt nyfikenhet, förnyelse och öppenhet för att vi gemensamt ska kunna formulera den vision och ambitioner som ska ta Linköpings universitet in i framtiden. Arbetet kommer att kräva tillit och öppenhet så att alla ska kunna framföra sina åsikter och förslag och som ny rektor är det där jag börjar – genom att bjuda in till dialog!