– Jag undrar om vi kan boka om intervjun till nästa fredag istället, mejlar Jan-Ingvar Jönsson, LiU:s nästa rektor, artigt.
Ett möte om EU-samarbeten kring covid-19-forskning har kommit emellan och i sitt nuvarande jobb som huvudsekreterare på Vetenskapsrådet med ansvar för hälsa och medicin ska han medverka som representant för den svenska regeringen.
Det är slutet av april 2020, det är märkliga tider och Linköpings universitet är försatt i distansläge. Jan-Ingvar Jönsson har (med hans mått mätt) först haft det ganska lugnt. Men i mitten av april avsatte regeringen 100 miljoner till virusforskning och han fick hastigt fullt upp.
Ideligen får Jan-Ingvar Jönsson koppla upp sig mot något möte, som med samverkansgruppen under EU-kommissionen, med de internationella forskargrupperna inom WHO, mot kollegorna i den nordiska samarbetsgruppen eller mot svenska parter som är involverade i kliniska studier av covid-19.
– Vi måste koordinera oss så inte flera länder gör samma sak. Och det behövs ett strukturerat samarbete så vi kan dela nya rön som görs, säger han.
Förväntningarna på att vetenskapen ska få kontroll över covid-19 är enorma. Samhället måste agera nu, det är katastrofläge och finns det alls tid för sedvanliga kvalitetsbedömningar och etiska diskussioner?
– Det finns många frågor som vi måste få tid att fånga upp, säger Jan-Ingvar Jönsson.
– Det finns alltid risker när politiker vill styra innehållet. Det kan leda till att forskargrupper anpassar sig till samhällskraven medan det kritiska förhållningssättet får stå tillbaka.
Dessutom finns en inbyggd risk i all forskning: vilja att komma först.
Huvudsekreterare i Vetenskapsrådet
Foto Charlotte PerhammarDe senaste fyra åren har Jan-Ingvar Jönsson varit huvudsekreterare i Vetenskapsrådet och vetenskapligt ansvarig för ämnesområdet medicin och hälsa. Det innebär förutom arbete med anslagsfördelning bland annat representation i nationella kommittéer och internationella organisationer, rådgivning till regeringen i forskningsfrågor och framtida forskningspolitik. Han har också haft en viktig roll för samordningsansvaret för coronaforskningen, direkt under VR:s generaldirektör.
Jan-Ingvar Jönsson är, som han lite lättsamt säger, inblandad i allt.
Jobbet på VR är på 75 procent men i praktiken obegränsat. Och just nu är det extra snärjigt. Redan i början av juni vill regeringen veta hur deras 100 miljoner från 15 april ska fördelas.
– Vi kan sitta här ute, säger Jan-Ingvar Jönsson och går genom köket till uteplatsen. Sådär i förbifarten kommenterar han sakernas tillstånd, det vill säga renoveringsbehovet.
– Det är hög tid att göra nåt åt det, tycker jag. Det hinner jag nog i sommar.
Den nya rektorn för LiU är en praktisk man som gillar att använda sina händer. Till exempel för att måla huset eller bygga ett uterum. Eller för att styra sin racercykel nedför ett franskt berg i 70 kilometer i timmen (fast det var ett tag sedan det gick så fort).
Foto Magnus Johansson– Hur fort det kommer att gå att cykla till universitetet beror väl på vad som står på dagens agenda. Behövs kostym får jag sakta farten, säger Jan-Ingvar Jönsson.
Ingen av de tidigare rektorerna på Linköpings universitet har haft en bakgrund i medicinsk forskning. Jan-Ingvar Jönsson är den första. Och sannolikt är det ingen av hans föregångare som haft så bred och konkret erfarenhet av internationellt samarbete och inflytande över forskningspolitiken.
2003 kom Jan-Ingvar Jönsson till Linköpings universitetet. Då hade han bland annat hunnit med nio viktiga år av forskning vid Max Planck-institutet i Freiburg och senare i Toronto, med inriktning på blodsystemet och immunförsvaret. Det blev en del funderingar om var familjen skulle landa. Till slut blev det ändå Linköping och en fast punkt två stenkast från slussen i Hjulsbro.
Foto Charlotte Perhammar2008 blev han professor i medicinsk cellbiologi på Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper. Fast han kunde lika gärna ha blivit jazzpianist. Ett tag stod det och vägde mellan naturvetenskapen och spelningarna på en scen.
– Men jag trodde inte att jag räckte till för att bli professionell pianist.
Forskningsområdet blod slutar aldrig fascinera
Till en professur räckte det i alla fall. Och hans forskningsområde, blod, slutar aldrig fascinera honom.
– Var kommer det ifrån? Varför tar det inte slut? Och varför reagerar blodcellerna så olika vid sjukdomar i blodsystemet? Enkla frågor men komplexa svar.
Kan man egentligen säga när något börjar? Till exempel en forskarkarriär?
Jan-Ingvar Jönsson tänker efter, men bara en halv sekund.
– I mitt barndomshem fick vi barn lära oss att ifrågasätta det vi hör, tänka över om det är sant och vad vi själva tycker och står för. Det tror jag gav en bra grund.
Den byggdes på med en nyfikenhet på det mesta. Han fick pris av Lunds universitet för ett arbete han gjort under ett sommarlov. En resa till Lund och en vända in i Akademibokhandeln blev en annan början på forskarkarriären.
– Jag hade aldrig förr sett så många böcker på en gång. Och allt ville jag läsa.
Det blev molekylärbiologi i Lund. Av en slump – som kom att bli avgörande – hamnade Jan-Ingvar Jönsson under doktorandstudierna på Max Planck-institutet för immunbiologi. Entusiastisk, envis och med vilda idéer.
Där fick han uppleva den närmast magiska forskarlyckan.
– Jag hade på egen hand tänkt ut ett experiment som kunde ge lösningen på en komplex frågeställning, säger Jan-Ingvar Jönsson.
Det hade han gjort bra, visade det sig, och han fick stort beröm av de världsledande forskarna på Max Planck för sin eleganta lösning. Vilken kick!
Jan Ingvar Jönsson och Cytof2På LiU kom ännu ett forskarrus.
– Jag lyckades få anslag för att köpa in ett avancerat instrument, en Cytof-masscytometer. Jag kan inte säga annat än att jag blev så jublande glad! Det var den första i Sverige, och vi kunde göra kvalificerade analyser av proteinerna i cellerna och utveckla forskningsområdet, säger Jan-Ingvar Jönsson.
Van vid att det stormar
Nu väntar rektorskedjan, ledarskapet för ett brett universitet med ungefär 30 000 människor och många viljor som spretar. Dessutom väntar en roll i offentligheten.
Foto Magnus JohanssonDet är inget som bekymrar Jan-Ingvar Jönsson. Han har en del scenvana att falla tillbaka på. Inte minst från tiden som studentspexare i Lund med kravet på att kunna vara rolig och snabb i käften.
Ibland blåser det storm, men också det har Jan-Ingvar Jönsson vant sig vid.
– Man måste kunna ta det lugnt och vara transparent, säger han.
Under årens lopp har det briserat skandaler där Vetenskapsrådets kontroll av projektanslag till medicinsk forskning har ifrågasatts. Och det var Jan-Ingvar Jönsson som fick stå till svars inför media. Macchiarini-affären på KI stod i en klass för sig.
– Jag minns att jag tänkte inombords på kvällen: hur kunde det alls ske? Hur gick det till? Och att ansvariga runt Macchiarini inte tog sitt ansvar gjorde mig mest förbannad av allt.
Ansvaret för forskningen ligger i grunden på lärosätena och forskningsetiken står högt upp på Jan-Ingvar Jönssons digra bucket-list som ny rektor.
– Jag tror det finns ett behov av att inrätta ett rådgivande organ som kan diskutera etiska frågor och driva synen på god forskningssed. Men god forskning förutsätter forskarmiljöer som är trygga, kreativa och med öppna samarbeten mellan olika forskningsområden, med internationella forskargrupper och med det omgivande samhället. Det hoppas jag kommer att bli mitt främsta bidrag till utvecklingen av forskningen på Linköpings universitet.
