På Alléskolan har man under flera år arbetat med utvecklingsgrupper för kompetensutveckling och kollegial samverkan bland lärare. Som handledare i arbetet uppskattar Robert att vara med och skapa förutsättningar för utveckling, och att bidra till utbyten mellan lärare och mellan skol- och forskarvärlden.
– Jag försöker känna igen mig i olika roller, och till exempel minnas hur det själv var att vara ny lärare, för att hjälpa till att bygga broar mellan olika perspektiv och erfarenheter.
Kontinuerligt kollegialt arbete i olika former
År 2016 gick Robert en handledarutbildning på Stockholms universitet för att handleda kollegor i det så kallade NT-lyftet. Då var utgångspunkten Skolverkets moduler och man arbetade efter en strukturerad modell.– När vi arbetade med Skolverkets moduler jobbade vi i cykler där vi först läste gemensamma texter och hade diskussioner som jag ledde. Sen försökte vi implementera i klassrummet, vilket inte alltid var så lätt. Därefter gick vi tillbaka i grupperna för att prata om hur det gått. Jag upplevde att vi lärde oss mycket tillsammans och att vi utvecklade ett mer gemensamt språk om det didaktiska arbetet.
Upplägget för utvecklingsgrupperna på Alléskolan har sedan sett olika ut från år till år. Exempel på moduler från Skolverket som de arbetade med i NT-lyftet var SNI (Samhällsfrågor med naturvetenskapligt innehåll) och Kommunicera i naturvetenskap. Nu är Robert med i en grupp som jobbar med hållbar utveckling. Gruppen tittar till exempel på om de skulle kunna anlägga en äng på skolan för att bidra till den biologiska mångfalden.
Det kollegiala arbetet kan vara utmanande enligt Robert. Han ger exempel på när man som lärare ser olika på vilka behov man har, vad man ska fokusera på och vad man vill få ut av samarbetet.
– Det gäller att vara lyhörd för gruppens olika behov. En spänning som kan uppstå kan handla om vilken erfarenhet man har som lärare, hur länge man jobbat. Som nyutexaminerad kan man ha fullt upp med att möta kraven som ställs på lärare. Man fokuserar kanske mer på ”vad” än ”hur”, och ifrågasätter kanske inte lika mycket. Då kan det räcka att man är med i diskussionerna i det kollegiala samarbetet. Andra lärare som jobbat längre kanske kan testa mer i klassrummet för att utmanas i sitt arbetssätt.
Robert har även under en period varit med i ett ämnesnätverk tillsammans med grundskolor. Där samarbetade man till exempel kring frågor om digitalisering och övergången mellan skolformerna. Att arbeta tillsammans med lärare för yngre åldrar menar Robert var ett givande samarbete för att se en tydligare röd tråd i undervisningens utveckling.
Användbara resurser för fortbildning
Robert har använt flera olika resurser för att reflektera över undervisningen. Utöver Skolverkets moduler beskriver han användbart material hos de nationella resurscentrumen för biologi, fysik, kemi och teknik, samt Skolforskningsinstitutets forskningssammanställningar och NATDID:s digitala tidskrift ATENA Didaktik. ATENA Didaktik riktar sig till lärare och tar upp forskning och beprövad erfarenhet inom naturvetenskap- och teknikdidaktik.
Flera av resurserna har forskning som bas och Robert beskriver att de kompletterar varandra bra. På frågan om hur man som enskild lärare kan gå till väga om man vill ta in mer forskning i sitt arbete svarar Robert:
– En utmaning är att det tar tid att söka upp forskning och hitta det som är relevant. Skolverkets modulmaterial håller en bra nivå fortfarande. Skolforskningsinstitutets översikter är inte lika många men de ger en sammanfattande bild av forskningsläget. ATENA-texterna är ytterligare en bra resurs med artiklar som beskriver forskning och tar runt tio minuter att läsa. I ATENA kan man ju även som lärare eller lärargrupp vara med och bidra med egna reflektioner från undervisningen.
På frågan vad det ger Robert att använda forskning i sitt arbete svarar han:
– För mig har det handlat mycket om att utmana mig själv och mina invanda tankemönster. Om jag kan känner igen mig i forskning kan jag använda det som en vägvisare. Samtidigt handlar det inte om att göra rätt eller fel utan att fundera på progressionen, var är vi nu, vad gör jag, hur och varför gör jag som jag gör osv. Jag tänker dock inte att det ska bli en experimentverkstad som skapar röra i undervisningen, utan snarare att forskningen kan vara en motvikt till de olika trender som kommer och går i skolans värld.