19 maj 2021

Catrin Lundström befordrades den 1 december 2020 till biträdande professor i Etnicitet och migration. Hennes forskningsfrågor rör sig mellan fälten migrationsstudier och vithetsstudier.

Hej Catrin! Du är biträdande professor sedan 1 december 2020. Hur ser din bakgrund ut?

Jag började läsa sociologi vid Stockholms universitet och fastnade direkt för det. Sedan disputerade jag i Uppsala på en avhandling om Svenska latinas, vilket förde samman min bakgrund av sociologi, latinamerikakunskap och spanska. Efter det åkte jag till Santa Barbara i Kalifornien, där jag var gästforskare under ett år. Då påbörjade jag också ett längre arbete om svenska migrantkvinnor i USA, som senare utvidgades till Singapore och Spanien, och tillbaka till Sverige. 

Som lärare och forskare har jag arbetat vid ett antal universitet i Sverige: jag var postdoktor vid Umeå universitet, och har undervisat vid Mälardalens högskola, Stockholms universitet och Södertörns högskola inom ämnena sociologi och genusvetenskap. 2012 sökte jag mig till Linköpings universitet och har varit kvar sedan dess.

Kan du kort beskriva ditt forskningsområde?

Mina forskningsfrågor rör sig mellan fälten migrationsstudier och vithetsstudier, vilket kan sägas vara en lite udda kombination. Jag intresserar mig särskilt för förhållandet mellan svenskhet och vithet, både i Sverige och utomlands, vilket har resulterat i ett antal etnografiska studier av svenska kvinnor som utvandrat och senare återvänt till Sverige.

Att studera vithet handlar om att rikta ljuset mot det som tenderar att tas för givet – och därigenom definierar det som uppfattas som ”annorlunda” – och att studera migration från detta perspektiv är för mig ett sätt att inkludera människor som ofta inte ses som migranter i migrationsforskningen, och betona rörelser och relationer mellan olika migrantgrupper.

Hur kommer det sig att du valde just det som forskningsområde och varför är det viktigt att forska om just det här?

På sätt och vis var det forskningen som öppnade dessa frågor för mig. När jag intervjuade unga kvinnor med latinamerikansk bakgrund blev det tydligt att de inte upplevde att de sågs som svenskar till fullo, trots att de var födda och uppväxta i Sverige eller adopterade svenskar. Det fick mig att utforska frågor om nationell tillhörighet, ursprung och gränser för dessa.

I mitt postdoktorala arbete intresserade jag mig för svenska kvinnor som bor utomlands. Återigen en empirisk fråga som kom att handla om svenska hemmafruar i bland annat USA och Singapore, och dess kopplingar till den globala migrationen av hushållsarbetare från latinamerikanska och asiatiska länder. Men också om vad det betyder att vara svensk utanför Sverige, och hur situationen som medföljande förändrar svenska kvinnors liv på ett ganska dramatiskt sätt.

Finns det något nytt område eller någon ny vinkel som du skulle vilja forska kring framöver?

Jag tycker att det finns mycket att göra, till exempel när det gäller att vidga migrationsdebatten i Sverige. Den utgår ofta ifrån en snäv definition av migranter, som jag gärna vill problematisera ytterligare. Jag har nyligen publicerat en bok om den svenska vitheten under 1900-talet och ser möjligheter att göra historiska nedslag i olika skeenden som jag menar har varit avgörande för Sveriges utveckling, i förhållande till migranter och migration.

Kontakt

Relaterat innehåll

Senaste nytt från LiU

En man i kostym håller en grön växt i handen.

LiU med i megastudie om klimatbeteende

Vilket är bästa sättet att få oss människor att bete oss mer klimatvänligt? Forskare vid Linköpings universitet och Karolinska institutet har bidragit till en världsomspännande studie för att ta reda på det.

LiU-flaggor framför Kårallen på Campus Valla.

Distanskurser ökar mest när antagningen till hösten är klar

Det första antagningsbeskedet är här. LiU fortsätter att locka studenter och framför allt antagningen till fristående kurser och utbildningar på distans har ökat sedan tidigare år.

Möjligt att förutse nervskador av cancerbehandling

Många kvinnor som behandlats för bröstcancer med en typ av cytostatika, taxaner, får ofta biverkningar på nervsystemet. Nu har forskare vid LiU utvecklat ett verktyg som kan förutsäga hur stor risken är för den enskilda individen.