– Jag tror att många som lyfter fram en mer relativistisk syn på vad sanning är menar väl. De menar att det är viktigt att alla ska få göra sin röst hörd. Men de här resultaten visar ju att en sådan syn faktiskt kan vara ganska farlig, säger doktoranden Julia Aspernäs på Institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet.
I två studier som redovisas i en artikel i tidskriften Journal of Research in Personality har hon och två kollegor undersökt sambandet mellan så kallad sanningsrelativism och risken att falla offer för felaktig eller bedräglig information.
Två typer av sanningsrelativism
Den första studien omfattar cirka tusen svenskar. Via ett internet-formulär fick deltagarna svara på frågor om sin syn på vad sanning är. Därefter fick de ta ställning till olika konspirationsteorier, och även bedöma innehållet i ett antal nonsensmeningar.
Julia Aspernäs, doktorand vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande. Foto Privat Forskarna samlade även in information om faktorer som tidigare konstaterats hänga samman med tro på vilseledande information, såsom förmåga till analytiskt tänkande, politisk inriktning, ålder, kön och utbildningsnivå.
I den andra studien deltog drygt 400 personer från Storbritannien. Här var frågebatteriet utökat och man mätte också deltagarnas grad av dogmatism och villighet att anpassa sina uppfattningar när de ställdes inför nya fakta.
Ur materialet vaskade forskarna fram två typer av sanningsrelativism. Dels de som är övertygade om att det man personligen känner är sant också är sant, det vill säga att sanningen är subjektiv. Dels de som anser att sanningen beror på vilken kultur eller grupp man tillhör, så kallad kulturrelativism.
Faktaresistenta och dogmatiska
Resultatet visar tydligt att de som tror att sanningen är subjektiv är mer benägna att tro på konspirationsteorier och att hålla fast vid sin övertygelse även när de ställs inför fakta som talar emot. De har också en större tendens att läsa in djupsinniga budskap i nonsensmeningar.
Även när forskarna undersökte andra möjliga förklaringar, som till exempel förmåga till analytiskt tänkande eller politisk inriktning, fanns subjektivism kvar som en oberoende, förklarande faktor. Sambanden var inte alls lika tydliga för dem som anser att sanningen är kulturbunden och resultaten pekar i det fallet delvis åt olika håll.
Till forskarnas förvåning visade datainsamlingen från Storbritannien också på ett samband mellan subjektivism och dogmatism. Någon som hävdar att sanningen är personlig kan alltså, motsägelsefullt nog, ofta på samma gång underkänna andra människors rätt till sin egen sanning.
Återspeglas i den politiska debatten
Julia Aspernäs tycker att resultaten är användbara när man lyssnar på politiska debatter, till exempel om skolan. Människor kan ha olika åsikter om sakfrågor, men bakom kan finnas en grundläggande oenighet om hur världen funkar och vad som ens existerar.
–Jag fick idén när jag lyssnade på debatter om huruvida elever ska lära sig faktakunskaper eller uppmuntras att själva söka det de tycker är sant. Det lät som att debattörerna hade helt motsatta antaganden om vad sanning är och hävdade att just deras synsätt var det bästa för att hjälpa eleverna att bli kritiskt tänkande. Även om vår studie inte undersökt orsakssamband så ser vi ju att sanningsrelativism verkar hänga samman med en större tro på vilseledande information. Det kan vara viktigt att ha med sig, säger hon.
Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet.
Artikel: Misperceptions in a post-truth world: Effects of subjectivism and cultural relativism on bullshit receptivity and conspiracist ideation, Julia Aspernäs, Arvid Erlandsson, Arthur Nilsson (2023), Journal of research in personality, publicerad online juni 2023, doi: https://doi.org/10.1016/j.jrp.2023.104394
