Etiska dilemman vid ransonering av medicinska behandlingar undersöks
20 augusti 2024
Olivia Hugoo
En studie bland allmänheten visar att endast 18 procent accepterar att medicinska behandlingar avslutas i förtid på grund av resursbrist, medan 29 procent accepterar att behandlingar inte påbörjas. Förtroendet är högre för beslut förmedlade av läkare än genom policy.
"Eftersom folk verkar ha högre förtroende för läkare jämfört med andra typer av beslutsfattare i dessa situationer kan man behöva tänka till kring vad ens roll är, vem som kommunicerar och hur man praktiskt kan genomföra ransoneringsbeslut med stöd från folket." Det säger Liam Strand, doktorand och en av forskarna bakom studien.Fotograf: Emma Busk Winquist
I studien ställs frågan om det finns en etisk skillnad i att avsluta en behandling i förtid jämfört med att inte erbjuda den från början på grund av för höga kostnader. Forskare vid Prioriteringscentrum, Linköpings universitet, har undersökt detta genom en experimentstudie där 1067 personer deltog.
Deltagarna delades slumpmässigt in i tre grupper. I första gruppen fick deltagare svara på om de ansåg det acceptabelt att ha en policy om att avsluta en pågående behandling på grund av resursbrist. Andra gruppen fick svara på om de ansåg det acceptabelt med en policy om att inte sätta in samma behandling från början på grund av resursbrist. Av de som besvarade frågan om att avsluta ansåg 18 procent att detta var acceptabelt jämfört med 29 procent av de som svarade på frågan om att inte sätta in en behandling.
Liam Strand.Emma Busk Winquist– Vi kan se att det är låg acceptans bland allmänheten för att både avsluta och inte sätta in en behandling. Dock finns en högre acceptans för att inte sätta in. Det kan förklara varför man i verkligheten ser policys där endast nya patienter blir påverkade, säger Liam Strand, doktorand knuten till Prioriteringscentrum och en av forskarna bakom studien.
Skillnad på policy och läkarbesked
Den tredje gruppen deltagare fick svara på om de ansåg det acceptabelt att en läkare gav besked om att avsluta en pågående behandling på grund av resursbrist. På denna fråga svarade 25 procent av gruppen att detta var acceptabelt, jämfört med 18 procents acceptansnivå när beskedet gavs via en policy. Liam Strand beskriver att detta resultat skiljer sig från tidigare studier som visat att allmänheten har en högre acceptans för beslut på policynivå.
– Då fattas besluten längre från patienterna jämfört med om en läkare ger besked direkt till en patient vilket uppfattas svårare och därmed mindre accepterat. Tidigare experimentella studier har dock tittat på detta gällande acceptans för att inte sätta in en behandling från början medan vi tittade på acceptans för att avsluta en pågående behandling, vilket kan vara en förklaring till varför resultaten skiljer sig, säger Liam Strand.
Han beskriver vidare att hög legitimitet för läkare bland allmänheten kan vara en förklaring till denna studies resultat.
– Tidigare attitydundersökningar har visat att läkare har överlägset högst förtroende bland allmänheten i att fatta och leverera dessa typer av beslut, jämfört med till exempel politiker, säger Liam Strand.
Liam Strand menar att studien belyser vikten av kommunikation vid ransoneringsbeslut.
– Eftersom folk verkar ha högre förtroende för läkare jämfört med andra typer av beslutsfattare i dessa situationer kan man behöva tänka till kring vad ens roll är, vem som kommunicerar och hur man praktiskt kan genomföra ransoneringsbeslut med stöd från folket. Men man ska också ha med sig vetskapen om att båda alternativen, inte sätta in och avsluta i förtid, har låg acceptans och skiljer sig inte åt så mycket, säger Liam Strand.
Forskningsstudien är en del av Liam Strands doktorsavhandlingsprojekt om etiska och psykologiska skillnader mellan att inte sätta in medicinsk behandling och avsluta i förtid. I nästa steg kommer han att undersöka de etiska aspekterna av ransoneringsdilemmat och hur sjukvården bör hantera det ute i praktiken.
