– Det här är otroligt roligt! Att universitetet ser konst och skrivande som en sorts forskning och vill nosa på gränsytorna där. Och så är det naturligtvis roligt för egen del, att få möjlighet att arbeta tillsammans med forskare, säger Ola Larsmo.
Han är författare och litteraturkritiker. Debuterade gjorde han 1983, med kortromanen Vindmakaren, och har sedan dess skrivit romaner, noveller och essäer. Verken belyser ofta svensk historia, specifikt den svenska rasismens och antisemitismens historia. De senaste böckerna, bland annat Swede Hollow (2016) och Översten (2020), handlar om utvandringen till Amerika under sent 1800- och tidigt 1900-tal. Romanerna är historiska med dokumentära inslag.
Forskning och gestaltning
Det är en form av litteratur som Ola Larsmo känner starkt för. Den bygger på research men belyser samtidigt mänskliga upplevelser och erfarenheter som forskningen kanske inte kommer nära. Foto THOR BALKHED
– Jag försöker hålla mig väldigt nära den historiska verkligheten. Skönlitterärt skrivande skulle kunna ses som forskning, om man kommer ihåg att det inte är empirisk forskning utan att det är andra sidor av människors erfarenheter som man jobbar med.
Frågor som dessa kommer att vara i fokus för Ola Larsmo under tiden som gästprofessor i Moa Martinsons namn. I en seminarieserie ska han tillsammans utforska frågor som: Var går gränsen mellan forskning och skönlitteratur? Kan forskare använda sig av verktyg som en skönlitterär författare använder sig av eller innebär det då ett steg ut ur forskarrollen?
Han är intresserad av hur kunskap når ut i samhället och kommer att hålla i skrivarkurser för forskare. Han får också möjlighet att fortsätta arbetet med sin tredje bok om den svenska utvandringen till Amerika.
– Det är väldigt bra att få vara i en forskningsmiljö då. Jag ser fram emot att träffa en massa människor och ta del av deras kunskaper, säger han.
Motverka historieförfalskning
Även frågan om hur historiska fakta används och sprids idag, framför allt på sociala medier, blir central under tiden som gästprofessor. Och även här kommer han att hålla i en seminarieserie om historieförfalskning, förvanskning och forskarens roll.
– Jag hoppas få träffa forskare – alltifrån historiker till statsvetare – för att diskutera just det och vilken roll universitetet spelar i en tid av historieförfalskning.
”En av de viktigaste romanförfattarna i Sverige idag”
Ola Larsmo blir gästprofessor i Moa Martinsons namn under perioden 2023–2024. Han kommer att vara placerad vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (REMESO), vid Institutionen för kultur och samhälle (IKOS).
– Det är fantastiskt kul. Det rör sig om en av de viktigaste romanförfattarna i Sverige idag och en mycket skarp och engagerad kulturskribent och debattör vad gäller frågor om migration och rasism, historiens närvaro i samtiden, teknologi och litteraturens roll som kunskapsaktör i det moderna samhället, säger Jesper Olsson, tidigare proprefekt för forskning vid IKOS. Foto THOR BALKHED
Stefan Jonsson och Anders Neergaard, avdelningschef respektive föreståndare på REMESO, ser att Ola Larsmo kan bidra till forskningen vid Linköpings universitet.
– Ola är en av dem som trängt djupast in i rasismens, kolonialismens och antisemitismens historia, och han håller på med ett romanverk om den svenska utvandringen till Amerika, som var ett slags bosättarkolonialism. Detta är frågor vi ägnar oss åt på REMESO. Vi har mycket att lära av Olas förmåga att gestalta dem i romaner och essäistik.
Moa Martinsons person och gärning som författare sammanfattar det starka demokratiska språket.
Romanen som demokratisk kraft
Ola Larsmo verkar i Moa Martinsons anda, lyder motiveringen. Bådas författarskap tecknar med avstamp i de enskilda individerna och deras levnadsöden bilder av samhället – i både dåtid och nutid. Och i båda författarskapen är skrivandet ett redskap för att skapa förståelse för samhället och historien.
Vad har du för relation till Moa Martinsons verk?
– Hennes böcker befinner sig mitt i den tradition som jag tycker är viktigast i svensk 1900-talslitteratur. Den tradition som öppnat för nya röster och erfarenheter i litteraturen och som så tydligt visar på romanens demokratiska kraft. Moa Martinsons person och gärning som författare sammanfattar det starka demokratiska språket. Och det kommer jag få möjlighet att diskutera nu under tiden som gästprofessor, hoppas jag!
