Björn ”Fröken Björn” Lagerström tillbringade 13 år på Linköpings universitet. Inte för att han inte ville bli klar, utan för att studentlivet helt enkelt var för roligt. Engagemanget i kåren och i ett flertal föreningar gav honom viktiga verktyg för både arbetsliv och livet i stort. Erfarenheter som varken kurslitteratur eller föreläsningar kunde ge.
Vi träffar Björn utanför kårhuset Kårallen och han rör sig hemtamt genom huset ned till sin favoritplats på Campus Valla, Blåsrummet. Det är som om han aldrig lämnat stället.
Hur kom det sig att du valde just LiU?
– Det har aldrig funnits något annat alternativ för mig, säger han tvärsäkert. Jag är från Linköping och har bott här hela tiden. Jag ville inte flytta från stan. Så det var självklart för mig att stanna kvar när jag skulle börja plugga.
Under lumpen på Gotland besökte representanter från olika universitet hans regemente, men inget kändes intressant förrän lärarprogrammet i Linköping dök upp. Björn Lagerström bestämde sig snabbt och funderade inte ens på andra lärosäten.
Till skillnad från många gymnasievänner som behöll sina gamla kretsar när de började plugga, gick han "all in" för att komma in i gemenskapen på LiU.
– Jag ville träffa nya kompisar och testa nya grejer. Det är jag otroligt glad för, det har gett mig så mycket att engagera mig direkt.
Från osäkerhet till självinsikt
Björn Lagerström började på lärarprogrammet med inriktning matematik 2001, men bytte några år senare till civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik och elektroteknik (Y). Ett jobbigare minne från studietiden var när han fastnade i en labbuppgift och inte förstod något alls.
– Jag fick panik och gick ut i skogen där jag bara stod och grät. Jag kände mig totalt misslyckad.
Det var tack vare stöd och peppande ord från några kurskamrater som han kunde ta sig igenom krisen och lärde sig vikten av att våga be om hjälp.
– Det är något jag haft nytta av hela livet. Stå inte och slå i väggen utan fråga om hjälp, det löser ingenting att fastna i problemet. Och ingen klarar alla kurser själv, jo, kanske att några har den studietekniken, men de flesta behöver någon att plugga med. Utan kompisarna hade jag aldrig klarat studierna.
I arbetslivet finns inga läxor
Enligt Björn är det viktigaste när man kommer ut som ny på arbetsmarknaden att veta hur man tar sig an ett nytt område, att själv aktivt söka efter information. Student- engagemanget lärde honom mycket om projektarbete och samarbete, att slutföra saker, oavsett om det var att arrangera Nolle-P, ordna en fest på Kårallen eller ”rodda en liten studentmässa” som senare blev Kalas-mottagningen.
– Jag hade en junior kollega en gång som frågade: ‘Borde jag ha någon läxa nu?’ I arbetslivet finns inga läxor. Du förväntas själv ta reda på vad du behöver kunna. Studentlivet är också perfekt för att öva på detta. Gör fel. Lek. Testa. Det är mycket bättre att lära sig genom misstag som student än ute i arbetslivet.
Han menar också att glädjen och uppskattningen man får efteråt är det som betyder mest.
– Den där klappen på axeln, ”Bra jobbat!”, den känslan är som en liten kick. Det är den här typen av erfarenheter som inte bara lär ut praktiska färdigheter utan också bygger självförtroende och motivation som är den viktigaste lärdomen.
Bara börja någonstans
Björn hade redan arbetslivserfarenhet när han tog examen, under sin studietid hade han inkomster från fem olika arbetsgivare. Men han berättar att han gled in på rollen som systemtestare av en slump.
– Jag hade inte ens hört talas om yrket innan. Jag skulle ju bli fondförvaltare i Luxemburg!
Hans råd till osäkra studenter är enkelt:
– Börja någonstans. Du kan alltid byta spår. Testa något, och är det inte kul, byt. Är det kul, kör.
Han understryker att Linköping är en stad full av möjligheter, inte minst inom IT, men menar också att det är viktigt att våga flytta och prova nya miljöer, precis som han själv gjorde när han flyttade till Stockholm efter många år i Linköping.
Gör mer än bara plugga
Fröken Björn själv känner sig vuxen ”på riktigt” nu, men han brinner fortfarande för studentengagemanget. Han får ofta sitta med vid anställningsintervjuer och lägger märke till vilka kandidater som engagerat sig i studentlivet när han läser CV:n.
– Det är automatiskt ett plus i min bok. De har testat att jobba lite för mycket, fått för lite sömn, kanske glömt mat och vatten ibland. Det visar att de har erfarenheter utöver studierna och att de kan ta ansvar.
Därför uppmanar han alla studenter att söka sig till olika aktiviteter och föreningar:
– Sök allt! Man växer otroligt mycket av att engagera sig.
Att hantera att inte alltid bli vald är också en viktig lärdom, både inför jobbansökningar och livet efter studierna. Dessutom, menar Björn, höjer ett brett engagemang hela nivån:
– Ju fler som söker, desto högre kvalitet får de som väljs. Det skapar ett ansvar. Har du blivit vald framför andra som också ville ha platsen, då vill du göra det riktigt bra. Det driver både individen och studentlivet framåt.
Återvändare som inte släpper taget
Trots att Björn idag är väl etablerad i arbetslivet återvänder han regelbundet till Linköpings universitet för att bidra till studentlivet, bland annat genom Studentorkesterfestivalen (SOF), där han varit konferencier för kårtegen, och LinCon, det stora årliga spelkonventet som arrangeras av universitetets spelförening Dragon’s Den.
Under intervjun kommer flera personer fram och pratar med ”Fröken”, han blir fortfarande igenkänd på campus efter alla år. Det är tydligt att hans engagemang har gjort ett bestående intryck på LiU och att LiU har gjort ett stort intryck på honom.