För människor som lever med demenssjukdom är mycket av vardagen en utmaning. Minnets kronologi går förlorad, det är svårt att hitta namn och ord, att identifiera händelser eller känna igen personer. Utmaningarna ökar med tiden, allt eftersom den grundläggande sjukdomen fortskrider.
Lars-Christer Hydén, professor i socialpsykologi, forskar om hur det är att leva med en demenssjukdom. I nästan 20 år har han, tillsammans med sina kollegor, mött och samtalat med människor som har levt med demens under en längre tid. Med åren har en känsla om att det finns mer att säga utöver forskningen vuxit fram, berättar han.
– Som forskare är jag begränsad till det som kan kommuniceras i vetenskapliga tidskriftsartiklar. Hos mig har det under åren växt fram en stark känsla av att det finns mer att säga; i synnerhet erfarenheter av hur det är att leva med en demenssjukdom. Ur den upplevelsen föddes en tanke om att använda text och fotografi tillsammans för att försöka uttrycka det som inte kan kommuniceras i vetenskapliga arbeten.
Det har bland annat resulterat i den kommande boken Glömda minnen. En del av verken ställs från den 26 november också ut i Kåkenhus, Campus Norrköping, som en del av konstprojektet Lobby.
Utställningen består av både texter och fotografier. Med dem vill Lars-Christer Hydén lyfta det poetiska och bidra med nya perspektiv på att leva med demens.
– Jag ville skapa bilder och foton i kombinationer med texter som ger en möjlighet att leta efter andra sätt att uppfatta världen; och inte minst kreativitet hos personer som lever med demens.
Han hoppas att utställningen kan uppmuntra till att lyssna poetiskt.
– En viktig slutsats från min forskning om att leva med demenssjukdomar är att det ofta är viktigt när vi pratar med personer som lever med demens att vi lyssnar med vad jag brukar kalla vårt ”tredje öra”. Att vi försöker höra det som finns mellan ”raderna”, i upprepningarna, bland de ibland konstiga orden. Alltså, att vi försöker lyssna poetiskt.