Universitetslektor Ann-Sofie Persson. Foto Privat bild. Annie Ernaux debuterade 1970 och har sedan dess skrivit ett 20-tal böcker. Hon rör sig kring ämnen som sorg, sexualitet och klassresa. Ann-Sofie Persson svarar på fyra frågor om Nobelpristagaren och hennes författarskap.
Vilken var din reaktion när du fick veta?
– Jag blev överväldigande nöjd! Ett mycket bra val! Det är förstås personligt på ett plan, då hennes böcker betytt mycket för mig. Jag har framför allt fastnat för hur hon beskriver sin uppväxtmiljö. Men sedan har hon ett sätt att skriva om viktiga, svåra och delikata frågor som jag tror att många kan relatera till.
Hur skulle du beskriva hennes författarskap? Hon skriver om stora, ofta svåra, frågor. På vilket sätt?
– Hennes författarskap skriver tydligt in sig i den självbiografiska litterära genren och där behandlar hon svåra frågor - förlust, sorg, sexualitet, klassresan, kunskapsförakt. Den klassresa hon gjort närmar hon sig på ett insiktsfullt sätt. Hon befinner sig mellan två världar, där hon beskriver sin familj och uppväxtmiljö men samtidigt också hanterar ett kunskapsförakt bland sina nära, en oförståelse för hennes arbete som författare. Hon skriver med ett väldigt avskalat språk, knivskarpt, osentimentalt och svalt.
Hon skriver med ett väldigt avskalat språk, knivskarpt, osentimentalt och svalt.
Vad har årets pris för betydelse?
– Annie Ernaux talade själv om att hon har ett ansvar, nu när hon har fått priset, ett ansvar för litteraturen.
Hur ser din relation till hennes författarskap ut?
– Min far, som var hennes första skönlitterära kortroman, publicerad 1983, berörde mig djupt, dels för sorgen men framför allt kunskapsföraktet som fanns i den klass hon lämnat och ett oförstående inför den klass hon kommit att tillhöra. Jag hörde henne på en konferens i Paris för hundraårsdagen för Simone de Beauvoirs födelse 2008 och blev imponerad över hennes närvaro!
