Den 14 april fick den danske högeraktivisten och partiledaren Rasmus Paludan tillstånd av polisen i Östergötland för att genomföra allmän sammankomst i Linköping där han skulle bränna ett exemplar av koranen. Platsen han valt var Skäggetorp där många utlandsfödda bor. Detta ledde till stort motstånd och personer som samlats på plats för att protestera attackerade snart polisen. Flera maskerade personer kastade tegelstenar mot polisbilar och tände även eld på en civil polisbil. Efter händelsen har fler liknande upplopp inträffat runtom i Sverige.
Därefter har en hätsk debatt uppstått i media, både om polisens beslut att ge tillstånd och möjligheter att stoppa den typen av sammankomster. Debatten har även handlat om de boendes bristande förtroende för polisen.
Ahmed Kaharevic, doktorand i statsvetenskap på Linköpings universitet (LiU), har följt händelserna. Redan 2019 genomförde han tillsammans med kollegor en fältstudie i just Skäggetorp. Han arbetar nu vidare med dessa frågor i sitt avhandlingsprojekt. I den uppsökande enkätstudien uppgav 68 procent av de 323 invånare som medverkade i studien hade förtroende för polisen.
– Även om studien gjordes innan upploppen så ger den ändå en annan bild som skiljer sig från hur de som bor i Skäggetorp beskrivs i media idag, säger Ahmed Kaharevic.
En del av ett större forskningsprojekt
Studien gjordes inom ramen för det Formas-finansierade forskningsprojektet ”Ett digitalt hållbart samhälle för alla” vid avdelningen för statsvetenskap vid LiU. Målet var att undersöka hur hållbarhet formas i ett alltmer digitalt samhälle, där socio-politisk delaktighet och politiska attityder är en viktig del. En del av frågorna i enkäten handlade om hur mycket invånarna i Skäggetorp använde digitala verktyg, e-tjänster och frågor som rörde förtroende för politiker, myndigheter och om de kände sig delaktiga i samhället.
– Det jag tycker är intressant är att i samband med upploppen framställs det som att det i förorten finns ett väldigt lågt förtroende mot myndigheter och polisen, medan vår enkät visar att 68 procent har förtroende för polisen. Det är inte jättestor skillnad från de siffror som finns i enkäter som försöker fånga in hela Sveriges förtroende för polisen.
Utmaningar för forskare
Skäggetorp har socioekonomiska utmaningar och är, liksom fler förorter i Sverige, vad forskarna kallar ett område där det är svårt att nå invånarna – ett ”hard-to-reach”-område. Deras röster kommer därför i lägre utsträckning fram i enkäter och andra studier. Därför saknas ofta kunskap om dem och deras erfarenheter. Politiska och andra beslut fattas då utan sådan kunskap. Därför genomförde Ahmed och hans kollegor en enkätstudie som översatts till flera språk. Enkäten delades ut personligen av medarbetare som också de tillsammans kunde förklara frågorna på alla språken.
– Det här är en bra metod för att nå fler och på så sätt få fler röster att höras, men långt ifrån alla nås. Här ville vi veta mer om inkludering och användning av digitala samhällstjänster, berättar professor Elin Wihlborg som ledde hela forskningsprojektet.
Metoden inspirerades av en arbetsmetod som Peter Esaiasson, professor vid Göteborgs universitet, med kollegor använt vid en liknande studie i två förorter i Göteborg med fokus på andra frågor. Ahmed Kaharevic berättar att de i stället för att skicka enkäten med brev var på plats i Skäggetorp en månad.
I början var vi lite oroliga för hur människor skulle reagera när vi kom och knackade på.
– Vi knackade dörr och besökte verksamheter där vi bad personer att svara på enkäten. Vi erbjöd även de som svarade på enkäten en värdecheck. I början var vi lite oroliga för hur människor skulle reagera när vi kom och knackade på, speciellt med tanke på bilden som sprids om de här förorterna. Men personerna vi mötte var väldigt välkomnande och efter bara tre dagar kändes det tryggt och roligt att knacka dörr.
Arbetsmetoden gav tillfälle för intervjuteamet att prata mycket med respondenterna om det som frågorna i enkäten tog upp, som utanförskap och användning av internet.
– Det blev ett helt annat djup i studien som man inte skulle få om de bara skulle svara på enkäterna. Även om inte alla använder e-tjänster så använder många sociala medier för att hålla kontakt med anhöriga.
Metodens osäkerhet
Men arbetsmetoden visar också att det kan vara problematiskt att genomföra enkätundersökningar i förorten. Det beror bland annat på de val som görs för att anpassa enkäter efter förorter. De vanligare tillvägagångsätten för att genomföra enkäter, som med post, telefon- och webenkäter, som också ofta följer etablerad statistisk logik för att få ett representativt urval, passar inte alltid ”hard-to-reach” områden, berättar Ahmed Kaharevic:
– Att vi intervjuade respondenterna ansikte-mot-ansikte, erbjöd en värdecheck som incitament, rekryterade respondenter på lokala verksamheter resulterade i ett mer anpassat tillvägagångsätt. Men samtidigt så leder det till nya utmaningar, påverkas respondenterna av att intervjuteamet är på plats och av värdechecken? Finns en korrekt översättning för begreppen i enkäten och om den finns, kan det vara så att begreppen ändå förstås olika av respondenterna emellan och forskarna?
Väcker frågor
Att rekrytera respondenter genom att knacka på dörrar är ett tillvägagångsätt som följer riktlinjer för ett representativt urval, däremot blir det mer problematiskt när respondenter rekryteras på lokala verksamheter som inte nödvändigtvis besöks av ”alla” boende i Skäggetorp, berättar Ahmed Kaharevic som intresserar sig för att utveckla metoder som kan vara mer anpassade.
– För våra metoder väcker frågor om hur långt går det att generalisera resultaten. Är resultaten representativa för respondenterna eller för Skäggetorp som helhet?
Totalt tillfrågades 500 slumpmässigt utvalda personer, av dessa deltog 323 i enkäten. I gruppen tillfrågade exkluderas de som inte var hemma eller som inte öppnade dörren. Studien genomfördes av flera medarbetare på statsvetenskapliga avdelningen samt studentmedarbetare på Linköpings universitet.
