Det säger Sebastián Mateu, alumn från Malmstens, Linköpings universitet. För honom har utbildningen och hantverket varit en dörröppnare. Som när han blev ombedd av chilenska ambassaden att tillverka en gåva till Chiles president inför ett statsbesök i Sverige. Han fick fria händer. Det blev en vacker ask i trä med flera lager, som han gjorde i tre upplagor. Längst inne finns ett rör med torkad rökt och malen chili. Kryddan merkén. Som är typisk för mapuche-folket, ursprungsbefolkningen i Chile.
Foto Anna Nilsen Den tredje upplagan har han behållit. Asken är formad som en avlång kub i träslagen bok, ask och padouk med en fantastisk sammanfogning av träfibrerna. Yttre locket har en passning som får luften inuti att puffa till när asken sluts.
– Är det inte den passningen så är det inte jag som har gjort den! säger han och skrattar högt.
– Och jag har varit i Chile och hållit seminarier om möbelsnickeri bland annat på Diego Portales-universitetet i Santiago.
Sebastian Mateu kom till Sverige från Chile, 16 år gammal. Han växte upp med att arbeta.
Arbetet präglade hans barndom. Men han lärde sig att spela golf. Något som fick betydelse för honom på flera sätt.
Familjen bestämde sig för att flytta till Sverige och han kom in på en utbildning i möbelsnickeri på Bolandsgymnasiet i Uppsala. Och tog nästan studenten.
Foto Anna Nilsen
– Det var inte så lätt. Jag hade alltid jobbat under min barndom och så kom jag till Sverige där man inte alls gjorde så. Jag hade egentligen tänkt mig en karriär inom golfen. Redan i Chile hade jag vunnit några tävlingar. Men jag hade inte disciplinen. Jag litade bara till min talang och tränade för lite.
Ungdomen i honom klev fram och ville leva livet i stället. Han hoppade av. Men ett möte med hans lärare en tid senare blev avgörande.
– Han berömde mitt hantverk och sa: ”Kom tillbaka till skolan på måndag”.
Sebastián Mateu tog examen och letade efter utbildningar inom möbelsnickeri. Till slut fanns bara en utbildning som han ville gå. Det var Malmstens:
Men alla omkring mig sa att det var i princip omöjligt att komma in.
Hur vågade du söka?
– Det är nog mitt största tips: Du måste söka, annars kommer du aldrig in! Jag visste inte så mycket om Malmstens och hade inget att vara rädd för.
Första terminen blev tuff. Han funderade snart på att ge upp.
– Alla var så otroligt duktiga. Jag kommer aldrig att klara av det där! Men det var mina egna fördomar. Mina föräldrar har ingen högre utbildning. På något sätt har man en kulturell last.
Foto Anna Nilsen För Sebastián Mateu vände det.
– Det är en väldigt god stämning på Malmstens. Man hjälper varandra, och man pratar hantverk hela tiden. Vi träffade konstnärer som inspirerade oss. Jag började att förstå vad jag själv ville. Varför jag var där, och varför de valde mig.
Varför?
– Det var inte för vad jag hade tillverkat tidigare. Det var för mina drömmar, mina planer. Jag vill berätta något. Jag bestämde att mina möbler ska bära på en liten berättelse!
Foto Anna Nilsen
Hur går det till med teoretiska kunskaper, att läsa konsthantverk på universitetsnivå?
– Man lär sig mycket om andra konsthantverkare, moderna och historiska. Att känna igen olika stilar. Men också att förstå träets egenskaper, för att veta till exempel hur en bordskiva kommer att bete sig.
Sebastián Mateu trivs med att jobba i projekt och har alltid flera samtidigt. Han vill förmedla hantverk och konsthantverk. Därför driver han två poddar och håller online-workshops om arbete i fanér och möbelsnickeri på spanska och på svenska. Samtidigt är han aktiv på Instagram. I veckorna jobbar han på Hantverksslussen, Uppsala stadsmission. Han handleder personer som arbetstränar och tillverkar produkter i trä.
– Det är jag bra på. Pedagogik och socialt arbete. Att förklara och strukturera upp en serietillverkning och göra det enkelt att producera. De som arbetstränar får inte bli stressade. Om jag delar med mig på ett bra sätt, så har de samma förutsättningar att utvecklas.
Foto Anna Nilsen Tror du att trähantverk kan göra oss till bättre människor?
– Ja, till hundra procent tror jag det. Man ska förstå processen i allt. Du tillverkar en möbel som kan leva lika länge som trädet har levt. Men du kan inte utgå från att det alltid kommer att växa träd, eller finnas mat på bordet.
Han har öppnat en liten verkstad hemma i centrala Märsta. Där kan han arbeta, hålla kurser och ta in gästhantverkare. Han visar intarsia-sågen med det fina bladet som skär genom papperstunt trä. Den är just nu central i hans eget arbete. I ett helt nytt projekt vill han göra graffiti-motiv med intarsia.
Foto Anna Nilsen
– Malmstens har förändrat mitt liv. Golfen lärde mig att inte sitta och vänta på att bli upptäckt. Nu gäller samma sak. Ska någon bry sig om mitt konsthantverk så måste jag gå ut och berätta om det, säger Sebastián Mateu.
Uttryckte sin åsikt
– Jag överlämnade asken till presidenten och skickade en likadan som gåva till Sveriges kung. Jag tycker att det är fel att chilenska staten säljer ut ursprungsbefolkningens mark. Och genom gåvan kunde jag säga det utan att förolämpa presidenten, eftersom jag hade investerat min tid i att tillverka den.– Är det inte den passningen så är det inte jag som har gjort den! säger han och skrattar högt.
Besökte palatset
Gåvan ledde till kontakter med en möbelkonservator i presidentpalatset i Santiago, och besök i palatset.– Och jag har varit i Chile och hållit seminarier om möbelsnickeri bland annat på Diego Portales-universitetet i Santiago.
Sebastian Mateu kom till Sverige från Chile, 16 år gammal. Han växte upp med att arbeta.
Det var inte så lätt. Jag hade alltid jobbat under min barndom– Min mamma jobbade i köket på en golfklubb, och redan som 11-åring fick jag hjälpa till som caddie. Vi bodde i ett fattigt område. På gatorna förekom droghandel bland ungdomar. På golfbanan kom barn i samma ålder i fina kläder för att spela.
Arbetet präglade hans barndom. Men han lärde sig att spela golf. Något som fick betydelse för honom på flera sätt.
Vinnarskallen
– Som caddie har du alltid en klubba i handen och någon att titta på och försöka härma. Jag hade en fallenhet för golf och en enorm vinnarskalle, säger han.Familjen bestämde sig för att flytta till Sverige och han kom in på en utbildning i möbelsnickeri på Bolandsgymnasiet i Uppsala. Och tog nästan studenten.
– Det var inte så lätt. Jag hade alltid jobbat under min barndom och så kom jag till Sverige där man inte alls gjorde så. Jag hade egentligen tänkt mig en karriär inom golfen. Redan i Chile hade jag vunnit några tävlingar. Men jag hade inte disciplinen. Jag litade bara till min talang och tränade för lite.
Ungdomen i honom klev fram och ville leva livet i stället. Han hoppade av. Men ett möte med hans lärare en tid senare blev avgörande.
– Han berömde mitt hantverk och sa: ”Kom tillbaka till skolan på måndag”.
Sebastián Mateu tog examen och letade efter utbildningar inom möbelsnickeri. Till slut fanns bara en utbildning som han ville gå. Det var Malmstens:
Men alla omkring mig sa att det var i princip omöjligt att komma in.
Hur vågade du söka?
– Det är nog mitt största tips: Du måste söka, annars kommer du aldrig in! Jag visste inte så mycket om Malmstens och hade inget att vara rädd för.
Första terminen blev tuff. Han funderade snart på att ge upp.
– Alla var så otroligt duktiga. Jag kommer aldrig att klara av det där! Men det var mina egna fördomar. Mina föräldrar har ingen högre utbildning. På något sätt har man en kulturell last.
– Det är en väldigt god stämning på Malmstens. Man hjälper varandra, och man pratar hantverk hela tiden. Vi träffade konstnärer som inspirerade oss. Jag började att förstå vad jag själv ville. Varför jag var där, och varför de valde mig.
Varför?
– Det var inte för vad jag hade tillverkat tidigare. Det var för mina drömmar, mina planer. Jag vill berätta något. Jag bestämde att mina möbler ska bära på en liten berättelse!
Hur går det till med teoretiska kunskaper, att läsa konsthantverk på universitetsnivå?
– Man lär sig mycket om andra konsthantverkare, moderna och historiska. Att känna igen olika stilar. Men också att förstå träets egenskaper, för att veta till exempel hur en bordskiva kommer att bete sig.
Sebastián Mateu trivs med att jobba i projekt och har alltid flera samtidigt. Han vill förmedla hantverk och konsthantverk. Därför driver han två poddar och håller online-workshops om arbete i fanér och möbelsnickeri på spanska och på svenska. Samtidigt är han aktiv på Instagram. I veckorna jobbar han på Hantverksslussen, Uppsala stadsmission. Han handleder personer som arbetstränar och tillverkar produkter i trä.
– Det är jag bra på. Pedagogik och socialt arbete. Att förklara och strukturera upp en serietillverkning och göra det enkelt att producera. De som arbetstränar får inte bli stressade. Om jag delar med mig på ett bra sätt, så har de samma förutsättningar att utvecklas.
– Ja, till hundra procent tror jag det. Man ska förstå processen i allt. Du tillverkar en möbel som kan leva lika länge som trädet har levt. Men du kan inte utgå från att det alltid kommer att växa träd, eller finnas mat på bordet.
Han har öppnat en liten verkstad hemma i centrala Märsta. Där kan han arbeta, hålla kurser och ta in gästhantverkare. Han visar intarsia-sågen med det fina bladet som skär genom papperstunt trä. Den är just nu central i hans eget arbete. I ett helt nytt projekt vill han göra graffiti-motiv med intarsia.
Silvermedaljen
Sebastián Mateu sprudlar av olika berättelser om hantverket. Sebastian fick silvermedalj för sitt gesällprov i samband med gesällbrevsutdelningen i Stockholms stadshus. Efter det har han även tilldelats Fabrikör JL Eklunds Stora Hantverksstipendium på 150 000 kronor.– Malmstens har förändrat mitt liv. Golfen lärde mig att inte sitta och vänta på att bli upptäckt. Nu gäller samma sak. Ska någon bry sig om mitt konsthantverk så måste jag gå ut och berätta om det, säger Sebastián Mateu.
