– Det pekar på ett demokratiskt problem. Unga får inte samma chans att påverka trots att de kommer att beröras av de här besluten under lång tid framöver, säger universitetslektor Jonathan Josefsson på Tema Barn vid Linköpings universitet.
Sedan 2009 har ungas deltagande vid FN:s klimatkonferenser formaliserats. Deras medverkan har ansetts viktig, eftersom det är de som kommer att drabbas mest av klimatförändringarna och för de ska kunna bidra till lösningar på problemen, enligt Jonathan Josefsson.
Tillsammans med kollegan Frida Buhre vid Uppsala universitet intervjuade han unga från hela världen inför och på toppmötena COP26 i Glasgow 2021 och COP27 i Sharm el-sheik 2022. De har också gjort observationer på plats. Resultaten presenteras nu i den vetenskapliga tidskriften Globalizations.
Det blir ju i stor utsträckning en elit av unga som kan ta sig till mötena
Forskarna konstaterar att unga möter en mängd svårigheter. Allvarligast är ekonomiska hinder och byråkrati som särskilt drabbar dem med svagare socio-ekonomiska resurser och dem med längst avstånd till toppmötena. Vägen dit kan gå via fristående organisationer eller nationella delegationer. Men för att nå fram krävs att den unge har betydande kunskap, utbildning och finansiella resurser.
– Det blir ju i stor utsträckning en elit av unga som kan ta sig till de här mötena. FN borde ha en rejäl pott pengar som finansierar resor och boende, säger Jonathan Josefsson.
Ett annat hinder är att deltagare måste ha fyllt 16 år. Bara runt fem procent av deltagarna vid klimatkonferenserna är under 26 år och många så kallade ungdomsrepresentanter närmar sig de trettio. Med tanke på att en tredjedel av världens befolkning är under 18 år så blir representationen skev. Därför borde FN överväga att sänka åldersgränsen, menar Jonathan Josefsson.
Unga gör motstånd
Men även de unga som lyckas ta sig till klimatkonferenserna stöter på markanta hinder på plats. Mötena upplevs som hierarkiskt organiserade och mycket få har tillgång till de rum och delar av förhandlingarna där avgörande beslut fattas. Ofta får de heller inte komma in förrän sent i beslutsprocesserna.
De unga vittnar också om att de möter fördomar från vuxenvärlden och att deras närvaro ofta bara blir symbolisk. De menar även att när regeringar erbjuder ungdomar att delta väljer de ut sådana som de kan ha kontroll över. En av de intervjuade kallar det för ”youth cherry picking”.
Samtidigt gör de unga motstånd. Det kan ske via protestaktioner eller genom att medvetet bryta mot diplomatiska normer för hur man tar kontakt med andra delegationer, men också genom att det sedan några år finns en särskild ungdomspaviljong dit unga kan söka sig. Där kontrollerar de sin egen agenda och har en trygg punkt i den svårorienterade konferensmiljön.
Erfarenheter och nätverkande
Så som mötena är organiserade är ungdomars möjlighet att påverka beslut som rör deras egen framtid mycket liten, konstaterar forskarna. Istället blir deltagandet mest ett sätt för unga att skaffa sig erfarenheter och bygga nätverk.
– Den här studien bidrar med kunskap om hur unga upplever klimatkonferenserna och vad ojämlika villkor får för konsekvenser. Men jag tycker också att den sätter fingret på hur illa de här institutionerna är anpassade för att ta hänsyn till ungas åsikter och politiska intressen, säger Jonathan Josefsson.
Artikel: The materiality of youth representation at climate summits: navigating barriers, routes and spaces, F Buhre, J Josefsson, Globalizations, publicerad online 18 oktober, doi: 10.1080/14747731.2024.2404285
