Karin Osvaldsson Cromdal är professor i socialt arbete vid Linköpings universitet. Hon har forskat om social interaktion sedan 1994, då hon började som doktorand vid tema Barn på Liu. Idag skulle vi kunna rubricera henne som en ”samtalsforskare” som lär socionomer att bli bra på att möta klienter.
Berätta – vad forskar du om?
– När jag började vid LiU som doktorand fick jag en fantastisk handledare, som heter Karin Aronsson och hon inspirerade mig till att hitta ett helt nytt sätt att tänka på hur samtal går till, särskilt i institutionella sammanhang. Jag var intresserad av mötet mellan ungdomar som har svårigheter och personal på institutioner, och särskilt av vilka möjligheter de har att få göra sin röst hörd, så i min avhandling analyserade jag de flerpartssamtal som sker när ungdomar är intagna på särskilda ungdomshem.
Karin upptäckte att de sätt som mötena var utformade på inte gav så stora möjligheter för de intagna att få komma till tals, ”de fick bryta sig in i samtalet” förklarar hon.
Vad har du på gång just nu?
– Jag skriver en artikel om hur personal på särskilda ungdomshem agerar gentemot varandra. Den handlar bland annat om hur kollegor uttrycker solidaritet och inbördes förståelse i en knepig situation. Personalen agerar ju på olika sätt under mötet beroende på om de tilltalar en kollega, en annan vuxen eller ett barn. Jag tittar i detalj på hur de med mycket, mycket små medel uttrycker vems sida de står på, men även hur de uttrycker sitt avståndstagande mot åsikter eller förslag som de inte stödjer. Jag visar hur detta kan ses i mötesstrukturen och blottlägger därmed samtalsmekanismerna bakom att någon känner sig mer eller mindre delaktig, kritiserad eller lyssnad på.
Vad inom det här området är det som intresserar dig?
– I institutionella verksamheter möts ofta aktörer från olika professioner och ansvarsområden, vilket innebär att man kan ha ganska olika agendor när man samverkar kring ett fall. Jag är ständigt nyfiken på hur människor gör för att föra ut ett budskap så att det övertygar andra, eller så att det tas emot som rimligt eller naturligt. Jag spelar alltid in när jag samlar in data. Jag lyssnar, stoppar, går tillbaka och lyssnar fokuserat på små, små delar av samtalet. Jag transkriberar inte bara vad som sägs, utan också hur det framförs.
Karin använder frågeställningar som: Vad händer här? Varför detta just nu? Vilka ord används? Hur betonades dom? Hur riktades blicken? Det är på en sådan detaljnivå som hon upptäcker saker. Hon är också väldigt intresserad av tystnaden mellan orden.
– När jag hittar en paus så försöker jag förstå vad den kan betyda. Hittade personen inte rätt ord, eller förstod den inte vad som sas, höll den inte med, eller behövde personen samla sig innan den gick vidare i samtalet?
Det handlar om interaktion. Karin Osvaldsson Cromdal frågar inte varför en person gör som den gör, hon kan se det i samspelet. Detta är det som hon tycker är det mest spännande med sin forskningsinriktning
– Jag tittar inte på vad någon menar när den säger någonting, utan mitt fokus ligger hela tiden på hur de andra som deltar i samtalet visar sin förståelse av det som just sagts eller gjorts. Med andra ord, det är interaktionen jag är intresserad av och det finns oändliga forskningsmöjligheter inom det området. – man kan se världen i ett samtal, som Harvey Sacks, en förgrundsgestalt inom samtalsforskningen, en gång sade.
Vad skulle du vilja fokusera mer på inom din forskning?
– Mitt stora intresse för barns och ungas möjligheter att göra sig hörda finns fortfarande kvar, det är kärnan i mitt forskningsintresse. Jag vill fokusera på barnens roll och problem och där socialtjänsten kan bli inblandad. Jag skulle vilja forska om hur dessa samtal och möten sker, vilken möjlighet barnen får att ta del i diskussionerna och om, och i så Foto Karin Midner fall hur, de blir lyssnade på.
Jag vill gå in i detalj, lyssna mycket för även känslor är ofta hörbara.
– Vidare vill jag undersöka vilka frågor som får ta plats, vilka spinner man vidare på och vilka läggs ner. Missförstånd är spännande, när sådana sker, går jag tillbaka i samtalet för att se vad som hände när missförståndet uppstod och varför – hur kan man göra annorlunda vid nästa samtal. Det är även intressant att se vilka frågor som får ta plats, vilka fortsätter de prata om och vilka läggs ner under ett samtal.
