"Vi har insett hur viktigt det är med beröring"

Rebecca Böhmes känselforskning har rönt stor uppmärksamhet under covid-19-pandemin. När vi plötsligt blev tvungna att hålla avstånd har desto fler insett betydelsen. - Vi förstår nu hur viktigt det är med beröring för att skapa kontakter, känna närhet till andra och för kommunikation, säger hon.

Rebecca Böhme, Adam Enmalm och Reinoud Kaldewaij sitter och övervakar en skanning vid CMIV, Campus US. Rebecca Böhme (mitten), Adam Enmalm (vänster) och Reinoud Kaldewaij (höger) utför en funktionell bildundersökning av en persons hjärna och ryggmärg samtidigt. Bilden är tagen på CMIV, Campus US.

Coronapandemin har på många sätt påverkat oss alla. För en känselforskare som Rebecca Böhme har det betytt att hennes forskning uppmärksammats av allt fler. Sedan starten av covid-19-pandemin har intresset för vad beröring betyder för oss människor fått allt mer utrymme i media. Inte minst med tanke på rekommendationen om att hålla avstånd från andra människor.

- På grund av den starka rekommendationen om avståndstagande har vi insett hur viktigt det är med beröring är för att skapa kontakter, känna oss nära människor, för kommunikation. Detta kan åtminstone på lång sikt ha en viss fördel att vi nu förstår att vi behöver beröring, menar Rebecca.

Rebecca Böhme sitter i konferensrummet under ett labbmöte med sin forskargrupp.Rebecca Böhme interagerar med sina forskargruppskollegor under ett labbmöte i Tinnerbäckshuset.Känsel är inte bara ett sinne som används för att interagera med världen; det verkar också vara väldigt viktigt för en människas välbefinnande med närhet till sina medmänniskor och det har Rebecca märkt av själv.

- Det jag saknat mest under pandemin är att vara på jobbet och ha möjligheten att interagera med mina kollegor. Att få träffa folk i fikarummet över en kopp kaffe och prata om vad vi jobbar med. Det är ofta i de informella situationerna man kommer på nya idéer.

 

Beröring som forskningsmetod

Inom neurovetenskapen har fokus legat mycket på andra sinnen, menar Rebecca. Det taktila sinnet (kallas även för beröringssinnet) har inte fått lika mycket uppmärksamhet inom forskningen. Specifikt när det gäller den sociala aspekten av beröring.

- Beröring tycker jag är en väldigt fin metod för att studera hur vi uppfattar vår kropp, det kroppsliga jaget samt skillnaden mellan sig själv och andra.

Redan i livmodern rör du som bebis ditt eget ansikte eller vid livmoderväggen och kan ha en förståelse för vad som är du själv och vad som är omvärlden. Det kan vara det första sinnet som vi faktiskt använder för att skilja mellan oss själva och andra.

- Det verkar vara extremt viktigt eftersom det är ett av våra tidigaste sinnen. Därför tror jag att vi måste fokusera på beröring för att förstå några mycket grundläggande funktioner hos människor.

Och det är det den utgångspunkten i forskningen som får den att stå ut och vara unik, enligt Rebecca.

- Jag tror att det är ett väldigt unikt förhållningssätt, speciellt när det gäller psykiatrin. Det finns inte alltför många människor som använder beröring för att titta på psykiatriska populationer och för att se hur de bearbetar beröring.

Hjärnan och ryggmärgen

Rebecca Böhme och hennes forskargrupp samtalar under ett labbmöte i Tinnerbäckshuset.Böhmes forskargrupp från vänster: Rebecca Böhme (Forskningsledare), Paula Salamone (Postdoktor), Morgan Frost-Karlsson (Doktorand), Adam Enmalm (Forskningsassistent), Reinoud Kaldewaij (Postdoktor), Ashkan Shahbazi (Masterstudent) och Annkathrin Böke (Masterstudent). Foto John KarlssonRebeccas forskargrupp har nyligen startat tre projekt. I det första tittar de på vad som händer om de ändrar distinktionen mellan en själv och andra, farmakologiskt. Kommer detta att leda till en förändring i hur vi bearbetar denna taktila distinktion mellan en själv och andra?

Problem med självuppfattningen, som att känna igen sin egen kropps handlingar, är vanligt vid flera psykiatriska sjukdomstillstånd. Forskargruppen har därför valt att titta närmare på personer med schizofreni i det andra projektet.

I det tredje projektet tittar Rebecca och hennes grupp på hjärnan och ryggmärgen samtidigt för att försöka se om de kan se skillnad mellan sig själv och andra redan på ryggmärgsnivå.

- Jag tycker att det är viktigt att få med hela kroppen och första steget är att ta ett steg ner och titta på ryggmärgen, menar hon.

Detta var något som Rebecca såg i en forskningsstudie hon var med och ledde under sin tid som postdoktor. De resultaten pekade på att det finns en skillnad redan i ryggmärgen när det gäller bearbetningen av sinnesintryck från egen beröring jämfört med beröring av en annan person.

- Vi såg mycket mer aktivitet vid beröring från någon annan och mycket mindre aktivitet under självberöring. Det var en så uttalad effekt. Jag tänkte att det här kan vi jobba vidare med och använda för att titta på befolkningsskillnader, olika grupper av människor och jämföra dem med varandra, för det är en så stark effekt.

Om ett par år hoppas hon på spännande och intressanta resultat från de tre projekten som pågår just nu och att det leder till nya projekt. Att titta på två hjärnor samtidigt till exempel.

- Jag hoppas att vi kan använda hyperskanning. Det är en metod där vi kan titta på två personer som interagerar med varandra och vi kan skanna hjärnorna samtidigt. På så sätt kan vi gå ännu längre in i den sociala aspekten av mänsklig interaktion.

LiU-arvet lever vidare

Rebecca Böhme har kopplingar till både Linköping och den akademiska världen sedan lång tid tillbaka. Hennes föräldrar bodde i staden i ett halvår när hennes pappa var gästprofessor inom filosofi vid universitetet. Det var en av anledningarna till att hon för ett par år sedan fastnade för LiU-annonsen på Researchgate.

- Jag kände till Linköping tack vare mina föräldrar. Vi besökte också staden när jag var yngre. Mina föräldrar ville visa mig Linköping eftersom de trivdes väldigt bra här. Det fick mig att söka och jag var förstås också väldigt intresserad av ämnet.

I skolan var det biologi och kemi som var favoritämnena och hennes intresse för hur hjärnan fungerar började i tonåren.

- Jag har varit intresserad av hjärnan sedan jag var runt 15 år. Det var då jag började läsa populärvetenskapliga tidningar. Först om vetenskap i allmänhet och sedan fokuserade jag på de tidningar som var inriktade specifikt på hjärnan och psyket. Efter det var jag fast.

Med en pappa som filosof och en mamma som sociolog var den akademiska världen och de vetenskapliga samtalen alltid närvarande.

- Det var många stora filosofiska frågor som dök upp tidigt och vi läste filosofiska böcker tillsammans. Mitt intresse för att studera, experimentera och titta på hjärnan med vetenskapliga metoder tog sin början i de samtalen.

Men det finns ingen tydlig influens eller idol som kan tillskrivas extra beröm för Rebeccas framgångar.

- Jag har inte en specifik idol som format mig extra mycket. Jag gillar att läsa allt från filosofi, psykologi till biologi. Det är snarare en blandning av många olika influenser.

 

Fakta om Rebecca Böhme

Ålder: 35 år
Bor: Brokind utanför Linköping
Familj: Partner och två barn
Gör på fritiden: Jag gillar att vara ute i naturen. Jag har fyra katter, sex höns och två hästar. Familjen och djuren tar upp mycket av min lediga tid.
Bästa med att vara forskare: Att arbeta i ett fantastiskt team och ha chansen att interagera med kunniga människor. Samt att kunna följa min egen passion och hitta svar på frågor jag är intresserad av.

Mer om Böhmes forskningVisa/dölj innehåll

Senaste nytt från LiUVisa/dölj innehåll