Zoran Slavnic blev befordrad till professor i sociologi vid LiU i september 2022. Tidigare har han arbetat vid universitetet i Umeå (1995-2000) och på Arbetslivsinstitutet (2000-2007). Han kom till LiU 2007 och här har han arbetat med det mesta inom sitt område.
– Jag har stått på tre ben, säger han och skrattar medan han förklarar att de tre benen är forskning, undervisning samt administrativa uppgifter, bland annat som studierektor.
Berätta, vad forskar du om?
– Jag har sysslat med massor med olika grejer. Nyligen har jag publicerat en artikel om flyktingarnas rättsliga status och integration, men jag vill gärna berätta hur allt började.
Zoran Slavnic ler varmt och beskriver levande hur han kom till Sverige från krigets Bosnien 1992. Hans fru och två små barn var redan här. Det betydde mycket för alla när han äntligen kom så de kunde börja sitt nya liv tillsammans, i en liten by nära finska gränsen i Övertorneå kommun.
Senare, när de bodde på en flyktingförläggning i Haparanda, fick de upp ögonen för Umeå som var den närmsta universitetsstaden. De ville bo i norra Sverige eftersom det var ett sådant högt flyktingtryck kring Stockholm och i Sveriges södra delar. Kort därefter fick de ett nytt boende i Vindeln.
– Vi kände oss tveksamma, vi ville till Umeå, inte till Vindeln. Det ligger nästan sju mil utanför Umeå och vi hade ju våra två barn och en liten bäbis. Att pendla till Umeå kändes omöjligt. När vi klagade så fick vi svaret… ”Nej detta var inte det bästa, men det var näst bästa”.
Han kom snabbt i kontakt med Carl-Ulrik Schierup och Aleksandra Ålund vid Umeå universitet, som passande nog hade ett stort skandinaviskt projekt på gång där det behövdes en sociolog från Bosnien.
– Jag började vid Umeå Universitet som doktorand 1995. Projektet finansierades av Nordiska rådet och handlade om hur väl integrationen fungerade för bosniska flyktingar i Norge, Sverige och Danmark. Mitt delprojekt handlade om de flyktingar från Bosnien och Hercegovina som kom till Sverige med kroatiska pass. Det var över 6 000 av dem i mitten av 1994. Det var den första stora flyktinggruppen i svensk migrations- och flyktingpolitiks historia som fick tillfälliga, tidsbegränsade uppehållstillstånd.
Titeln på hans avhandling blev: Existens och temporalitet: om det samtida flyktingskapets komplexitet.
– Då var tidsbegränsat uppehållstillstånd ett undantag och nu 30 år senare, är det en regel. Temporalitet är ett laddat ord, ett hett ämne som alla pratar om i dag och jag var en av de första som forskade inom det området, säger Zoran Slavnic.
Han berättar vidare om olika forskningsområden inom temporalitet, jag ber honom beskriva ordet och han säger att det betyder temporär, något tillfälligt, väntan på sin nya status. Något som kan skapa känslor av ovisshet och utsatthet – att vänta utan rättigheter och bli exploaterad, utanför.
Flytten till Norrköping
Zoran Slavnic disputerade år 2000, sedan flyttade han till Norrköping. De var flera migrationsforskare från Umeå universitet som flyttade ner samtidigt för att börja arbeta vid Arbetslivsinstitutet.
Det var en nyetablerad enhet som fokuserade på de ekonomiska aspekterna av internationell migration och integrationen av invandrare på den svenska arbetsmarknaden. Sju år senare fick samma forskarlag ett stort anslag från dåvarande FAS (idag FORTE) för att vid LiU starta Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle – REMESO.
Sedan dess har Zoran Slavnic arbetat som forskare och lärare på REMESO. Just nu är han bland annat inblandad i ett EU HORIZON forskningsprojekt om återvändandepolitik i EU. Han passerat det som tidigare kallades pensionsåldern, men har svårt att sluta, för han trivs och det finns ju så mycket att forska om. Men 2023 fick han en fin knuff av Riksbankens Jubileumsfond.
– Det är ett projektstöd som kan ges till forskare, det kallas sabbatical. Tanken är att jag ska ta ett sabbatsår för att avsluta långt kommen forskning inom humaniora och samhällsvetenskap. I mitt fall ske det bli en bok där jag avrundar mitt fleråriga arbete inom ämnet internationell migration och den informella ekonomin. Manuskriptet har en preliminär titel ”Political economy of economic informalisation”.
Vad är det inom ditt forskningsområde som intresserar dig?
– Allt! Jag har ett brett intresseområde och dessutom är jag impulsiv och har svårt att släppa sådant som intresserar mig. Det finns alltid spännande områden som är outforskade och väcker mitt engagemang.
Han menar att det är därför det tog så många år innan han blev professor.
– Jag börjar ständigt med nya saker och har flera projekt på gång samtidigt. När jag är ute på fältet så följer jag ingen mall, utan jag är öppen för överraskningar. Det intressant och spännande, även om det är svårare att jobba så.
Vad gör forskningen inom det området så viktig?
– Mitt mål är att det jag producerar ska vara till stor nytta för de som börjar sin forskningsresa i dag inom det fältet. Alltså de som studerar sambandet mellan å ena sidan migration, integration och etnicitet och å andra sidan de stora strukturella, ekonomiska och politiska förändringar som våra samhällen genomgår idag. Jag vill inspirera, inte komma med lösningar och hoppas att min forskning inspirerar mina studenter som har siktet inställt på att bli tjänstemän, beslutsfattare, lärare eller kanske politiker. Jag hoppas de kommer att minnas vad vi diskuterade på våra seminarier och föreläsningar när de ska utföra sina arbetsuppgifter eller fatta sina beslut i framtiden.
