FN:s generalsekreterare inleder mötet med orden: “The climate emergency is a race we are losing, but it is a race we can win. The best science tells us that any temperature rise above 1.5°C will lead to major and irreversible damage to the ecosystems that support us. But science also tells us it is not too late.”
Deltagarna får veta att om vi fortsätter som idag kommer vi att ha en temperaturökning på 4,1 grader Celsius år 2100, med förödande konsekvenser som resultat. Deltagarna får se bilder av Westminster bridge, vid det brittiska parlamentet, under vatten. Wall street i New York är under vatten.
Rollspel från MIT
Foto Charlotte Perhammar
Det är i mitten av oktober och vi befinner oss på Campus Valla. Nu är det upp till studenterna att lösa detta. De delas in i åtta grupper som representerar olika intressen, till exempel Industri och handel eller en miljöorganisation. Grupperna får ge förslag på hur vi ska minska temperaturökningen, till exempel genom att höja priset på fossila bränslen, eller genom att investera stora summor i teknologi som vi ännu inte har uppfunnit, som inte släpper ut växthusgaser.
Spelet kommer från initiativet Climate Interactive, som är en icke-vinstdrivande tankesmedja från MIT (Massachusetts Institute of Technology). Förslagen från aktörerna matas in i en modell, som visar hur de faller ut. Förslagen kan också ta ut varandra, och det blir ett sorts nollsummespel när olika aktörer vill ta sig an problemet på olika sätt.
Inte som väntat
Tobias Wahlund representerar, tillsammans med några studentkollegor, gruppen Industri och handel. De måste slå vakt om att hålla nere energipriser, eftersom höjda priser resulterar i att produkterna blir dyrare, vilket i sin tur minskar efterfrågan på deras varor eller tjänster. De vill att transporter, uppvärmning av byggnader och industriella processer ska ske med hjälp av förnybar el, till skillnad från idag när merparten drivs genom förbränning av fossila bränslen. De vill uppmuntra förändring som minskar utsläppen av växthusgaser utan att skada deras industrier, för trots att de förstår att klimatförändringar är farliga måste de slå vakt om deras aktievärden.
Foto Charlotte PerhammarDe här intressena krockar förstås med andra aktörers: till exempel vill miljöorganisationen Climate Justice Hawks som vill få till en 100-procentig användning av förnybar energi så snabbt som möjligt, genom att höja priserna på fossila bränslen, vilket står i strid med industrins åtgärder.
– Jag hade förväntat mig att när förnybar energi blev mycket billigare än fossila bränslen, så skulle användningen av fossila bränslen praktiskt taget bli noll. Men det visade sig att fossila bränslen förblev en stor del av elproduktionen, och det enda som gav 100 procent förnybar elproduktion var totalförbud av de fossila bränslena.
Du tillhörde industri- och handelsaktören – vad var du tvungen att ta hänsyn till?
– Vi ville inte stänga ner våra industrier. Eftersom de till stor del är beroende av fossila bränslen så kunde vi inte tillåta att omvandlingen till förnybara energikällor skulle gå för hastigt. Det skulle ha lett till en för stor kostnad för oss. Samtidigt medgav vi att om den globala uppvärmningen fortsätter kommer även vår sektor drabbas, så vi ville hitta en lösning utan att våra industrier skulle ta för stora ekonomiska skador.
Var det lärorikt?
– Jag lärde mig om vilka intressen som finns. Ju mer man tvingas tänka på miljöproblemet på ett mer pragmatiskt vis, desto bättre förståelse får man för utmaningen vi står inför. Det handlar inte bara om att utveckla någon högteknologisk framtidsmaskin som löser alla problem, man måste handskas med många människor som har olika saker att oroa sig för.
Tobias är intresserad av naturvetenskap, och för honom kändes det naturligt att välja en ingenjörsutbildning. Att valet landade på programmet energi – miljö – management beror helt enkelt på att han får kombinera miljöutmaningar med teknik.
– Global uppvärmning är det största problemet mänskligheten har ställts inför. Det lät som en riktigt mäktig grej att jobba med att utveckla miljövänlig teknik, om det är att utveckla förnybar elproduktion eller miljövänliga konsumentvaror.
Hur har hotet om klimatförändringar format ditt studieval och val av framtida yrke?
– Jag tror jag skulle blivit ingenjör vilket fall som helst, men jag tror det har varit avgörande i mitt val av EMM-programmet. Det är svårt att säga vilket yrkesval jag kommer att göra när jag är färdigutbildad, men jag hoppas att det kommer att spegla mina moraliska åsikter. Klimatförändringar är det största hotet mot människor, därför skulle jag vilja jobba med att bekämpa dem.
Så hur gick då klimatspelet?
Målet var att hamna på en ökning mellan 1,5 och 2 grader Celsius till år 2100. Studenterna hamnade till slut på en ökning med 1,9 grader, och lyckades alltså.
Har du några tankar kring om era förslag skulle vara möjliga att genomföra – på riktigt?
– Man märker hur mycket pengar spelar roll. Det kändes som att alla ville nå samma mål, men när det gäller att införa skatter som faktiskt är den mest effektivaste metoden att hämma koldioxidutsläppen och tillåter ett inflöde av pengar för att finansiera de investeringar som måste göras, då var det mycket svårare.
Vad tänker du om framtiden?
– Global uppvärmning är det största hotet för majoriteten av människor på jorden. Problemet kommer inte att lösas såvida inte alla börjar göra uppoffringar, som att betala mer skatt, sluta äta kött, helt ändra sina livsvanor och så vidare. Jag tror att sannolikheten att vi löser detta problem är oerhört låg. Men som läraren sa i slutet på seminariet, så är hopp inte baserat på sannolikheten att lyckas, det är baserat på att det finns en möjlighet att lyckas.
Spelet gavs i kursen Uthålliga energisystem, som ges av avdelningen Energisystem vid IEI.
