Forskare om Nobelpriset i medicin: "Det finns en fascination för människans historia"

Nobelpriset i medicin eller fysiologi 2022 har tilldelats paleogenetikern Svante Pääbo. Hans forskning om neandertalarnas arvsmassa, människans evolution och upptäckten av Denisovamänniskan fascinerar både forskare och allmänhet. Varför är vi så nyfikna på den här typen av forskning, och vad betyder den ur ett kulturellt perspektiv?

– Det finns en fascination för mysteriet kring människornas tidiga historia, säger Mattis Karlsson.

Han har skrivit en avhandling om upptäckten av Denisovamänniskan och har fått stipendium för att skriva en populärvetenskaplig bok på ämnet. Fokus ligger på hur upptäckten gick till och hur kunskapen om den tidigare okända människan skapats. Svante Pääbos metod för att analysera uråldrigt DNA var avgörande för att kartlägga Denisovamänniskans arvsmassa.

 

Svante Pääbo var inte en av de förhandstippade. Är det förvånande att han tilldelas årets Nobelpris i medicin eller fysiologi?

– Både ja och nej. Det är väntat för att Pääbo har varit med i snacket även tidigare, och för att det handlar om banbrytande förfrontsforskning. Sen tror jag att det har betydelse att fältet har så stor uppmärksamhet, forskarsamhället existerar inte isolerat från resten av världen, och det gäller nobelkommittén också. Det var förvånande för att den medicinska nyttan av Pääbos forskning har beskrivits som något begränsad här och nu. Själv tänkte jag att det här skulle ske i framtiden, men inte redan nu. 

 

Pääbos forskning intresserar en bred allmänhet. Vad är det som gör oss så fascinerade av den här kunskapen?

– Vi känner till DNA-forskning från film och kultur, som superhjältefilmer och Jurassic Park, så Pääbos forskning har en klang av allt detta. Dessutom tror jag att det finns en fascination för mysteriet kring människornas tidiga historia. Men viktigast av allt är nog att den här typen av forskning uppfattas omförhandla vår egen syn på oss själva, vilka vi har varit, och faktiskt vilka vi är. Det är en slags identitetskonsumtion att läsa om Pääbos forskning. Sen ska vi inte glömma att Pääbo själv är duktig på att popularisera både sin forskning och person, sådant spelar roll.

 

Men viktigast av allt är nog att den här typen av forskning uppfattas omförhandla vår egen syn på oss själva, vilka vi har varit, och faktiskt vilka vi är.
 

I din avhandling fokuserade du på kunskapsprocessen kring upptäckten av Denisovamänniskan. Vilka är de kulturella konsekvenserna av den här forskningen?
 
En tand mot en svart bakgrund.Replika av en tand, hittad i Denisovagrottan. Finns nu vid Museum of Natural Sciences i Bryssel. Foto Thilo Parg – Som sagt, Pääbos och andras forskning i det här fältet förändrar hur vi ser på oss själva och vår historia. Mycket av detta ligger nära frågor om essentialism och hur individer och grupper idag skiljer sig åt genetiskt. När detta görs till frågor om identitet är det inte oproblematiskt. Ett annat resultat är att vi i en bokstavlig mening har fått skriva om människans evolutionshistoria, det blir kanske allra mest påtagligt när det gäller Denisovamänniskan som måste få en plats i historieskrivningen. Det är inget litet projekt när, böcker, hemsidor och encyklopedier måste göra plats, och det här sker i populärkulturen också. Där kommer vår uppfattning om Denisovamänniskan att etableras i både mer och mindre samklang med forskningen.

 

Du har just tilldelats ett stipendium på 100 000 kronor från Natur och kultur för att skriva en populärvetenskaplig bok om upptäckten av Denisovamänniskan. Berätta mer!

– Ja precis, bara någon månad innan det här hände så det var trevlig tajming för egen del. Boken handlar delvis om hur upptäckten av Denisovamänniskan gick till, en spännande historia i sin egen rätt, och dels om hur forskning görs och förstås idag.

Läs mer om forskningen Visa/dölj innehåll

Kontakt Visa/dölj innehåll

Senaste nytt från LiU Visa/dölj innehåll