Det behövs mer kunskap om vad bebisar själva gör i sin vardag och hur deras vardag kan förstås när fokus läggs på deras egna aktiviteter och handlingar. Det konstaterade Alex Orrmalm Makii när hon beslöt sig för forska om bebisar i början av sin doktorandutbildning. Hon såg att det fanns väldigt lite forskning om bebisar inom barn- och barndomsforskning och började därför fundera på hur de skulle kunna inkluderas mer.
– Det finns mycket forskning om bebisar inom andra fält, t.ex. psykologin, men vad jag tittar på i min avhandling är hur vi kan förstå bebisar och deras användning av materiella saker i stunden. Saker som får betydelse för bebisarna här och nu oavsett om det får effekter för framtiden, säger Alex Orrmalm Makii.
Det är svårt att prata med väldigt unga barn om deras upplevelser och tankar. Därför fick Orrmalm Makii i sin avhandling tänka annorlunda kring både metod och teori för att försöka förstå bebisarna och deras handlingar.
– För mig var det viktig att försöka hitta sätt för bebisarna att delta i forskningen på deras egna villkor. Det kunde betyda att låta dem röra och undersöka kameran om de ville, men också att vara inkännande inför att de inte alls, eller alltid, ville interagera eller vara nära mig. Det var också en utmaning att försöka se bortom mitt eget vuxen-perspektiv och istället försöka förstå vad som tycktes betydelsefullt för bebisarna i deras vardag genom att fokusera på deras egna handlingar och intressen.
Orrmalm Makii har sett att bebisar födda använder en stor variation av saker i sin vardag. Utöver leksaker kan det vara allt från sockar och köksredskap till datorer och snusdosor som på olika sätt blir tillgängliga för bebisarna.
– Det här visar att om man fokuserar på hur bebisarna själva rör sig och använder sig av materiella saker i sitt vardagsliv får man syn på mängder av saker och aktiviteter som man lätt missar i diskussioner om vad om är ”bra” leksaker för barn i den här åldern, eller vilka aktiviteter som stimulerar deras lärande.
Något som överraskande Orrmalm Makii, och som även blev en egen artikel, var hur många olika sätt sockar användes på.
– Vad bebisarna själva gjorde öppnade upp för många andra betydelser som sockar skulle kunna ha utöver deras funktion som ett klädesplagg. Vad bebisarna gjorde med sockarna skapade till exempel många olika sensoriska upplevelser då sockar är små, mjuka och lätta, vilket gör det möjligt för bebisar att bära omkring dem i händerna eller munnen, vifta dem genom luften, kasta dem, eller knyckla ihop dem i händerna.
Orrmalm Maki fortsätter:
– Det visade också hur bebisars handlingar påverkar till exempel föräldrars handlingar. Vad bebisarna gör med sockarna – behåller dem på fötterna, drar av dem ofta, flyttar dem utan att föräldrarna ser – kommer förstås påverka hur mycket tid och energi som föräldrar lägger på att ta på sockarna igen eller leta efter dem när de inte finns där de lagt dem.
En annan aspekt av studien var de förhandlingar som sker mellan bebisarna och deras föräldrar kring sakerna. Snarare än verbalt skedde dessa förhandlingar genom kroppsliga handlingar. Även om föräldrarna har mycket kontroll över vilka saker som görs tillgängliga för bebisarna så påverkar även bebisarna genom att använda sig av saker de hittar i hemma utan att deras föräldrar märker det. Det kan även ske genom att deras försök att få tag i saker till slut leder till att föräldrarna ger saken till dem även om de initialt sagt nej.
– Jag hoppas att min forskning kan bidra till förståelsen av vad det innebär att vara bebis idag genom att lyfta hur mycket som pågår i bebisars vardagsliv som inte nödvändigtvis synliggörs eller ens passar in i diskussioner om bebisars utveckling eller lärande. Jag vill också bidra med en förståelse för hur bebisars deltagande i sin omgivning, och i forskning, är betydelsefullt för att förstå både hur familjers vardagsliv ser ut, men även hur vi ser på begrepp som till exempel kultur eller deltagande.
