När en högskola (det som så småningom blev Linköpings universitet) började byggas fanns det de som ifrågasatte placeringen i Valla. ”Mitt ute på ett gärde, långt från stan”, är en kommentar som hängt med sedan 70-talet. Att några decennier senare planera och bygga ett helt nytt bostadsområde på åkermarken intill campus var ett steg mot att minska det geografiska avståndet mellan ”city” och LiU men också att få med aktuell kunskap och forskarstöd i området.
Det skulle bli en framtidens stadsdel, med fokus på social hållbarhet, mångfald och innovation. Det skulle synas både utåt i arkitektur och uppbyggnad, och inåt i innehåll, teknik och service. Ett gärde och ett dike skulle bli framtidens stadsdel. Med hjälp av LiU:s forskare. Foto Thor Balkhed
– Det fanns en tanke om att området skulle vara uppbyggt och utformat som tegarna på de gamla gärdena det byggdes på. När jag ombads föreläsa om vad LiU bidragit med valde jag rubriken ”Nytänk och långbänk – innan gärdet blev till Vallastaden”, säger professor emerita Kajsa Ellegård på institutionen för Tema som på nära håll följt områdets tillblivelse, långt innan ens namnet var fastställt.
En krokig väg
Att bygga ett nytt bostadsområde är alltid ett spännande projekt men Vallastadens väg från första plan till idag är kanske extra intressant. Man kan hävda att det är något av ett rekord att hinna bygga de första tusen bostäderna på fem år med hela 40 olika aktörer inblandade och att det var en publik framgång att över 100 000 besökare kom till det internationella bo- och samhällsexpot år 2017 men det är också sant att projektet försenades, drabbades av flera kriser och ställde många frågor om nybyggnation på sin spets. Går det att använda hållbara material och ändå bygga billigt? Kajsa Ellegård var en av många LiU-forskare som engagerade sig i det nya bostadsområdet Foto Charlotte Perhammar
Hur påverkas ett projekt av att det är många, också små, byggherrar inblandade istället för några få stora? Vad menas med begreppet ”smarta städer” och vill verkligen människor bo i ett område med mycket teknik och övervakning? Många synnerligen intressanta forskningsprojekt, med andra ord. Något som Linköpings universitet snabbt förstod.
– LiU var med redan tidigt i ett samarbete med Linköpings kommun under temat ”Människan bygger staden” och 2012/2013 hölls workshoppar i vår regi. Uppdraget var att hitta smarta lösningar, innovativ teknik och hållbarhet både i byggmaterial och i det sociala livet i området, minns Kajsa Ellegård.
Bland de tankar och idéer som togs fram blev flera verklighet, som till exempel lärverkstäder om energi, många växthus, felleshus (gemensamhetshus), flexibla och smarta nät och bil- och cykelpooler.
Det startades forskningsprojekt om till exempel beteenden vid resor, vad som driver hållbarhetsarbetet i ett bostadsområde och hur mötesplatser kan utformas. Andra tankar, som kanske inte kom lika långt, var att barn skulle kunna vara med i dialogen om att skapa det nya bostadsområdet och att det skulle finnas inbyggda möjligheter till en boendekarriär.
– Många av de här idéerna är vi väl bekanta med nu, de finns i varje nytt område, men på den tiden räknades de som nytänkande, konstaterar Kajsa Ellegård.
Ett dike blev en bäck
Av idéerna kring utformningen av den yttre miljön kretsade mycket kring det dike som skar rakt genom området. Det grävdes ut och blev Smedstadsbäcken som nu är en uppskattad del av Vallastaden. En annan idé som blev verklighet är den stora parken med odlingslotter och dammar som fick namnet Paradiset.
En plan som inte realiserades fullt ut var att göra ett resecentrum i miniatyr vid Nobeltorget.
Det fanns en historik av klagomål på dåliga kommunikationer mellan campus och centrum och nu skulle det byggas en modern och innovativ lösning för kollektivtrafiken med bland annat stora visualiseringstavlor. Men tiden räckte inte till och Kajsa Ellegård kan visa en bild på en ensam hållplatsstolpe som placerats i några kraftiga bildäck. Det var så långt man hann med ”framtidens busshållplats” till det stora expot 2017.
Desto bättre gick det med Tekniska verkens flera kilometer långa infrakulvert för alla ledningar av olika slag som ett modernt bostadsområde kräver. Det beskrevs som det första i sitt slag och skulle inte bara underlätta underhåll och installationer av nya nät, utan också kunna bidra till att området kunde byggas mer rationellt (tätare). Läge och arkitektur är viktigt men det finns många andra faktorer som bidrar till trivsel i ett bostadsområde. Foto Thor Balkhed
– Det är fortfarande unikt. Infrakulvertar diskuteras ständigt vid byggprojekt men få har kommit till skott. Det ger lägre underhållskostnader och är smidigt, men det passar inte överallt, säger Stefan Anderberg som är professor i industriell miljöteknik.
God trivsel men varierande engagemang
Hur blev det då med trivseln i området och den sociala hållbarheten?
Ja, Temaforskarna Maria Eidenskog och Wiktoria Glad har frågat Vallastadsborna om hur de trivs sedan 2019 och det finns flera intressanta iakttagelser. Boende med barn tycker att det finns fina stråk att promenera på, med ett rikt djurliv och spännande miljöer. Eldsjälarna (de som gjorde ett medvetet val när de flyttade till Vallastaden) tycker att det finns goda möjligheter att skapa relationer men att engagemanget kanske inte var så stort som förväntat bland de andra boende. Studenterna tycker, kanske lite överraskande, att tvättstugan är en naturlig och bra mötesplats.
– Det finns stora möjligheter till möten människor emellan men de utnyttjas inte alltid, trots att behovet finns. Det är mycket Smedstadbäcken som skapar hemkänslan i området plus den varierade arkitekturen, djur och natur alldeles in på knuten med närhet till park och skog, sammanfattar Wiktoria Glad.
”Framtidens stadsdel” skulle utmana den traditionella stadsplaneringen och släppa in många byggherrar med innovativa idéer, inte minst inom det vi kallar social hållbarhet?
Lyckades Vallastaden?
– Man har nått flera mål, som att blanda olika boendeformer och att ge nya och mindre aktörer möjligheten att bygga. Resultatet är en stor variation i arkitekturen. Att bygga billigare bostäder och att bryta trenden med ökad segregation har man däremot inte lyckats med, säger Marcus Mohall som forskar kring hur politiska beslut och ekonomin formar våra städer.
Så är Vallastaden en lyckad satsning? Har de ursprungliga visionerna blivit verklighet? Kajsa Ellegård tycker nog det.
– Det blev bra på många sätt, men lite skuggigare än vad jag tänkt mig. Det är tätt mellan husen! Och så roligt att forskningen visar att de som bor i Vallastaden tycks trivas! Foto Thor Balkhed