Vad ska jag ta med till äldreboendet?

Detta är frågor som forskaren Konstantin Economou vid IKOS, Linköpings universitet, ställdes inför och som han har fördjupat sig i.

- Jag befann mig själv i situationen att ha genomfört allt detta med mina egna föräldrar. Jag såg hur äldreboendet blir ett slags mellanläge mellan tidigare hem och det som kommer efter. Och hur jobbigt och stressigt det var att ordna allt detta – och att ett slags kvalitet riskerar att inte flyttas med.

Konstantin Economou har under två år arbetat med projektet Äldres mediala miljöer och har nu fått finansiering till ett nytt projekt som heter Tillgänglighet och hågkomst - Berättelser och innovativ medieanvändning på äldreboende.

Konstantin Economou och Elisabet Cedersund Foto George Pavlidis- Jag ville både förstå och kunna påverka den situation som många äldre, och som jag, anhörig, befinner mig i genom att applicera kvalitativa vetenskapliga och gestaltande metoder för detta. Jag inledde ett samarbete med Elisabet Cedersund, professor emerita i äldre och åldrande. Jag tror att våra projekt kan överbrygga behov och skillnader mellan kultur och samhällssektorer, och tekniker för kvalitativt vardagsliv – som man inte tänker på om man håller sig inom enbart sin sektor eller forskningsområde…

Vad ska man då ta med i flytten till äldreboendet?

- Varför känns det som att den fina kristallkronan och stilfåtöljen som var så dyr måste med – men inte skivspelaren? Kanske återskapar vi anhöriga det som vi vill ska vara en representativ bild av föräldrarna – i stället för att fråga mer på djupet om vad som är viktigt att få med? Man bör nog tänka igenom det mer än vad man egentligen har tid med. Det kan vara prylar, musik, bilder eller saker som går att skapa berättelser om och som de äldre personerna då kan få en aktiv roll att berätta om.

När du nu vet vad du vet - vad skulle du ha gjort annorlunda i flytten av dina föräldrar?

- Jag vet att detta inte är lätt! Man kommer alltid att ha känslan av att man var för sent ute, att man inte hunnit riktigt (detta beror förstås på att de äldre kan vara ganska sjuka innan de alls får en plats på ett boende). Man borde förbereda sig mer på vilken omgivning som ens förälder kan tänkas få – och vilja ha. Det gäller inte minst det kulturella och mediala innehållet – det som man vet är viktigt, eller som man kan fråga om… Det gäller att få med berättelserna och sådant som kan locka till berättande.

Hur ser då boendena ut i framtiden, om du får hoppas?

- Boendena idag är inte dåliga, och har kunnig och engagerad personal, enligt mina personliga erfarenheter. Men att sektorn är underfinansierad är trots allt ett problem. Inriktningen blir då vårdbehov, mat och hygien som ju måste fungera. Men om boenden ska möjliggöra ett kvalitativt gott vardagsliv, särskilt som vi räknar med att vi ska leva allt längre – då måste man jobba aktivt på den kulturella miljön och de medieinnehåll som kanske varit viktiga under ett helt liv. De behöver vara tillgängliga trots att teknikutvecklingen har gjort de gamla teknikerna oanvändbara. Då behövs det också kulturell kompetens och inte enbart omvårdande – kanske kan kommunerna och boendena behöva anställa några kultur- och medieproducenter!

Lyssna på Konstantin Economou och äldre personers berättelser i podcasten Fakultet, avsnitt 2, om ”Att få med sig sina minnen – till äldreboendet”. Den handlar om alla de minnen och berättelser och mediala miljöer som aldrig får följa med till äldreboendet. Om hur vardagslivs-kvalitet alltmer betraktas som en framgångsfaktor för äldres vård och omsorg, och om betydelsen av att få hjälp att göra sina berättelser relevanta.

Fakultet från LiU - ett digitalt alternativ till Almedalsveckan, i dina lurar. liu.se/podcast/fakultet