Här har Poa Samuelberg, leg. Psykolog och utredare på Barnafrid, samlat fakta och tips om hur barn reagerar när någon nära anhörig dör. Informationen riktar sig framför allt till yrkesverksamma personer, som kommer i kontakt med både barn och barnens omsorgspersoner. Nedan följer några vanliga frågor med svar.
Bör jag berätta om en nära anhörigs död?
Barn behöver ärliga pålitliga vuxna. Hemligheter ökar förvirring och känslan av otrygghet. I brist på information föreställer sig barn kanske ett värre scenario.
Barn har förmåga att hantera och återhämta sig efter svåra upplevelser och sorg. De allra flesta återhämtar barn sig med hjälp av stöd från sina omsorgspersoner. Ett fåtal barn och unga får en förlängd sorgeprocess och kan behöva fördjupat krisstöd. Barn som varit med om traumatiserande händelser som ett våldsamt dödsfall, självmord, olyckor, krig eller katastrofer eller dödsfall som upplevs skrämmande kan få hjälp att förebygga en allvarlig psykisk ohälsa och posttraumatisk stress. För de barn som ändå utvecklar ihållande komplex sorgereaktion eller posttraumatiskt stressyndrom kan få hjälp av psykologisk behandling.
Bör barnet vara med på begravning eller en avskedsstund?
Om det finns möjlighet att delta och det finns tillgängliga vuxna som kan stötta under begravningen eller minnesstunden kan det vara en viktig erfarenhet för barnet. Delaktighet ökar känslan av sammanhang och begriplighet av det som har hänt. Det hjälper också till att bearbeta känslor och tankar kring det som har hänt. Minnet av händelsen blir en viktig del av barnets fortsatt utveckling i mötet med nya livskriser.
Barn förstår död och förlust på olika sätt beroende på ålder och mognadsnivå. Yngre barn med ett mer konkret tänkande kan vara intresserade av detaljerad information om kroppen och ett mekaniskt perspektiv. Ungefär från nioårsåldern förstår barn att alla levande varelser dör och att döden är för evigt. Barn kan däremot behöva påminnas om att kroppen inte längre känner något efter döden. Äldre barn och tonåringar kan behöva information om hur döden förändrar vardagen och påverkar deras planer.
För att hjälpa barn i sorg till återhämtning är det viktigt att minska annan livsstress. Här är några punkter som kan vara bra att tänka på:
• Information: Svara ärligt på barnets frågor och följ barnets initiativ.
• Rutiner: Vanliga vardagsrutiner inte minst vid mat och sömn är viktiga för återhämtning. En förutsägbar struktur ökar trygghet.
• Ritualer för sorg: Inkludera barnet i att skapa ritualer för minnesstund och begravning, om det är möjligt.
• Uttrycka känslor: Tillåt barnet att uttrycka alla sorters känslor och berätta att du också känner dig ledsen, arg eller utmattad. Ge information om vilka andra barnet kan prata med.
Konsultera BVC, Första linjen eller BUP för råd och bedömning när barn inte återhämtar sig naturligt, när symtom dröjer sig kvar eller förvärras. Uppmärksamma reaktioner som ihållande ängslighet eller ilska, social tillbakadragenhet, minskat intresse för sådant som tidigare var roligt som vänner och aktiviteter. Var även uppmärksam på självklander eller skuldkänslor för någons död, självdestruktivt beteende, självskadebeteende och prat om att vilja dö eller att vara med den som har dött.
