Fokuserar på skrivandet
Camilla Forsberg är universitetslektor inom utbildningsvetenskap och forskar om sociala relationer i skolan med fokus på barns och ungdomars perspektiv på mobbning.
Camilla Forsberg.
Har ditt forskningsarbete förändrats under pandemin?
– Ja. Min forskning sker i huvudsak i skolmiljöer där jag träffar en massa olika människor så en hel del datainsamling har inte gått att genomföra. Skolorna har ju varit väldigt påverkade, personalfrånvaron har varit hög och de har inte kunnat ta in utomstående personer. Jag har fått fokusera på skrivandet istället.
Finns det fördelar med forskning i distansläge?
– Det är positivt att ha fått mer sammanhängande tid för de koncentrationskrävande bitarna som analys och skrivande, mer text kommer ur mig. Distansläget ger också en ökad flexibilitet och själv slipper jag pendla vilket ju sparar tid.
Finns det nackdelar?
– Absolut, inte minst känslan av att förlora sitt sociala sammanhang. Jag lever mycket i mitt eget huvud. Jobb och fritid – ja, allt flyter ihop, allt görs i hemmet och sker i en och samma bubbla.
– Det är mycket som går förlorat när man inte har sina vardagliga möten, till exempel idéer och inspiration som kommer upp i de dagliga samtalen. Alla ”en kopp kaffe-möten” försvinner. För mig har det blivit tydligt hur viktiga de är för energi och återhämtning. De digitala mötena är ju ofta väldigt prestationsfokuserade.
Är det något som har överraskat dig i det här sättet att arbeta?
– Att det mesta ändå flyter på ganska bra. Vi har till exempel haft digitala forskarseminarier under pandemin som fungerat superbra. Antagligen har det med formatet på ett forskarseminarium att göra, där alla deltagare har läst samma text eller lyssnar på samma presentation. Här har alla ett gemensamt fokus där alla ska ge feedback och ställa frågor. Då funkar den digitala formen bra, vilket inte är fallet vid många andra digitala möten.
Har du några tips till dina kollegor?
– Jag ingår i ett digitalt skrivsammanhang, vi kallar oss för Shut up and write. Det är ett sätt att känna sig mindre isolerad. Vi träffas digitalt vid ett givet klockslag, sen efter någon timme så stämmer vi av hur det har gått och påbörjar en ny jobbtimme. Det är kreativt och ett väldigt bra sätt att få prata om det man skriver, och att ge och få input. Ett sådant sammanhang kan jag rekommendera. Vi träffas i stort sett varje dag, alltifrån två till sju personer.
– Sen är det ju guld att ta pauser och komma utomhus varje dag. Vi måste hålla lågan uppe.
Det här är den sjätte av åtta artiklar om att forska och undervisa på avstånd. Artiklarna publiceras tisdagar och torsdagar med start 9/2.