LiU-forskaren inför FN:s klimatmöte: "Jag är optimistisk"

Det finns flera anledningar till att miljöorganisationer är kritiska till att FN:s klimatkonferens, COP29, hålls i Azerbajdzjans huvudstad Baku 11–22 november. En är att över 40 procent av Azerbajdzjans BNP kommer från olja. En annan är att den som ska leda mötet, Azerbajdzjans miljöminister Mukhtar Babayev, tidigare jobbade för det statliga oljebolaget SOCAR. Samma bolag är också en av klimatmötets officiella sponsorer.

Mötet från en annan synvinkel

Men Rinata Kazak från Tema Miljöförändring tycker att det även finns skäl för optimism. Till exempel tror hon att mötet kan öka medvetenheten om klimatförändringarna hos sAzerbajdzjans befolkning.

– Kanske kan det bidra till att ändra den rådande berättelse som finns kring oljan i Azerbajdzjan, säger hon.

Hon pekar också på att miljöministern Babayev sagt att han ser mötet i Baku som en avgörande möjlighet att återställa förtroendet mellan det globala nord och syd. Dessutom har oljebolaget SOCAR lovat att presentera en ny grön strategi för att börja utvinna geotermisk energi från jordens inre istället för olja.

Rinata Kazak är den enda forskaren från Linköping som åker till Baku. Förut har universitetet fått mellan fyra och sex platser, men i år har FN bestämt sig för att prioritera fattigare länder som tidigare varit underrepresenterade.

Förutom att vara observatör blir Rinata Kazaks stora uppgift att få in svar på den enkät som Linköpings universitet gjort vid klimatmötena varje år sedan 2007. Där finns frågor om vad deltagarna tycker om olika klimatåtgärder, om fördelningen av ansvar mellan länderna och mycket annat. Genom enkäten kan forskarna se på vilket sätt som åsikter kring klimat och miljö har förändrats över åren.

Från Charkiv till Linköping

Rinata jobbar vid Tema Miljöförändring sedan två år tillbaka. Ursprungligen kommer hon från Charkiv i östra Ukraina, där hon var biträdande professor vid universitetet. Det fick ett abrupt slut när Ryssland anföll i februari 2022.

– Första dagen frågade min dotter, som då var fem år, om vi skulle dö nu. Jag sade, nej, naturligtvis inte. Men det visste jag ju inte.

Efter att ha tillbringat flera veckor i skyddsrum lyckades de fly till västra Ukraina och sedan vidare till Sverige, dit hon fått en inbjudan från professor Björn-Ola Linnér på Tema Miljöförändring. Dottern går nu i skolan i Linköping och talar svenska flytande.

Rinata är tvåspråkig och talar både ukrainska och ryska, vilket kan ge en fördel när hon åker till den före detta sovjetrepubliken Azerbajdzjan. Inte bara när hon rör sig på stan, utan också när folk på konferensen ska övertalas att svara på enkäten. Den är i år för första gången översatt till ryska.

– Folk från post-sovjetiska länder vill ofta inte svara på enkäter, så jag kommer att försöka nå de rysktalande för att få deras perspektiv, säger hon.

En internationell lag mot ekocid

Den stora diskussionen i Baku kommer att röra systemet för världsomspännande handel med utsläppsminskningar, men Rinata Kazaks eget forskningsintresse ligger åt det juridiska. Idag saknas en internationell lagstiftning kring omfattande miljöförstöring, så kallad ekocid, och hon vill bidra till utformningen av en sådan.

En internationell lag skulle till exempel kunna användas för att ställa Ryssland till svars för förstörelsen i Ukraina, men också för att små ö-nationer i Stilla havet bättre skulle kunna hävda sin rätt till kompensation när de hotas av klimatförändringarna.

Trots kriget deltar även Ukraina i Baku med en egen utställningspaviljong. Dit är Rinata Kazak inbjuden för att tala om sin forskning.

– Det kommer att handla om ekocid och hur vi kan använda erfarenheterna från kriget inför framtiden.