Björn-Ola Linnér berättar livligt om sin väg från frikyrkomiljön i barndomens Göteborg till professuren på Linköpings universitet.
–Jag kände ju ingen som gått på universitetet förrän jag blev 18-19. Jag trodde man behövde vara supersmart.
I videon berättar han varför han kallar sig förkrossad optimist, om kopplingen mellan forskningen och hans frikyrkobakgrund, hur han hanterar den stundtals hatiska klimatdebatten och vad han säger till alla dem som misströstar om framtiden.
Från Lund till Linköping
Via systerns pojkvän väcktes ändå tankarna på studier vilket ledde till ämneslärarprogrammet i Lund. Samtidigt var han intresserad av miljödebatten och lockades av forskningen, men insåg att miljöfrågan spände över både samhällsvetenskap och naturvetenskap. Därför bestämde han sig för en tvärvetenskaplig forskarutbildning. 1993 hamnade han på Linköpings universitet där han blivit kvar.
–Viktigast i mitt liv just nu? Det är väl att det inte ska bli för kul så att man jobbar för mycket, ler Björn-Ola Linnér.
Foto Anna Nilsen