Vi byter om från våra vanliga skor, som lämnas på ena sidan en träbänk i furu. På andra sidan tar vi på oss lånestövlar. Smittspridningsrisken måste minimeras. På en oansenlig grå dörr finns en liten varningstext som är tänkt att hålla obehöriga ute. Innanför luktar det träspån blandat med fågelskit och solrosfrön. Det är varmt och fuktigt.
Per Jensen är professorn vid Linköpings universitet som vigt sitt yrkesliv åt att försöka förstå djuren. Han plockar upp en av de vita, halvstora och lite ruggiga kycklingarna och håller den varsamt mellan sina händer. Först är den spänd men slappnar snart av.
– Höns är världens talrikaste husdjur och fågel, alla kategorier. Ofta hålls de i väldigt industrialiserade miljöer och allt vi gör mot djuren påverkar dem. Min forskning ska ta reda på hur djuren påverkas och hur de ska få det så bra som möjligt, säger han.
Etologi – läran om djurens beteende
Per Jensen har i nästan 40 års tid forskat på de djur vi lever närmast – hundar, grisar och kycklingar – och hur deras beteende påverkas av att ha levt nära människor under lång tid. Per Jensen, professor i etologi vid Institutionen för fysik, kemi och biologi vid Linköpings universitet. Foto Charlotte Perhammar
Vi står i kläckeriet på Campus Valla där stora delar av hans forskning utförs. Forskning som rönt internationell uppmärksamhet och satt djurens välfärd i första rummet. Kläckeriet är också ett av få ställen i världen som håller en avelspopulation av röda djungelhöns som är ursprunget till alla tamhöns.
I tre separata inhägnader, eller voljärer springer ett femtiotal kycklingar omkring och piper, pickar och leker.
– När jag började läsa på universitetet för många år sedan hade vi massor av föreläsningar om beteenden hos exotiska fåglar och konstiga fiskar som ingen fick se i verkligheten. Men egentligen ingenting om våra husdjur som ju står oss allra närmast, säger Per Jensen.
Men hans intresse för djur började långt innan de första kurserna på Stockholms universitet i mitten på 1970-talet.
– Jag har alltid älskat djur och snöade in på djurbeteende redan under gymnasietiden och kom fram till att ”det här vill jag ägna mitt liv åt”, säger Per Jensen.
Doktorerade på grisar
När han sedan doktorerade var han också först i Norden att göra det inom husdjursetologi. Då handlade det om grisar och deras naturliga beteenden.
Inom den storskaliga slaktgrisproduktionen var suggor med smågrisar tidigare fixerade i spiltor där de inte ens kunde vända sig och det hände ofta att kultingar blev ihjälklämda.
Ett ganska avlägset liv från hur deras släktingar vildsvinen lever i naturen. Per Jensen studerade därför hur grisar som får bo i stora naturinhägnader året runt beter sig. Det visade sig att deras beteende liknade vildsvinens anmärkningsvärt mycket. Det ledde in honom på det som har varit kärnan i hans forskning – domesticering. Med andra ord, vad som har hänt med djuren och deras beteende sedan människan tog över kontrollen över deras avel och därmed förändrade deras arvsmassa.
– Med tanke på hur annorlunda domesticerade djur ser ut, händer det trots allt inte så mycket med deras beteende som man skulle kunna tro. En gris ser väldigt annorlunda ut jämfört med ett vildsvin, men sen när man släpper ut dem i skogen beter de sig precis likadant, säger Per Jensen.
Han menar att resultaten var en ögonöppnare och gav en djupare insikt om grisarnas faktiska behov. Det visade sig att samma sak gäller för tamhöns och egentligen alla domesticerade djur.
Stress och beteendestörningar
Just höns är ett bra forskningsobjekt för att studera domesticering. De har varit husdjur i över 8000 år men har fortfarande en väldigt stark drift att sitta på pinnar högt upp när de sover för att undvika rovdjur. Något som deras vilda släktingar röda djungelhöns också har. Men det är ett behov som sällan tillgodoses inom det alltmer industrialiserade lantbruket.
När höns inte får utlopp för sina mest grundläggande behov blir de stressade. Det ger i sin tur upphov till olika beteendestörningar som fjäderhackning, kannibalism och andra fasor. Den typen av fenomen bryter framför allt ut i stora industriella besättningar. Internationellt löser man ett sådant problem som fjäderhackning genom att amputera övernäbben hos kycklingar. En metod som är förbjuden i Sverige. Men när de ekonomiska intressena är starka får djurens välfärd ofta stryka på foten.Höns har levt nära människor i över 8000 år vilket har påverkat både deras arvsmassa och beteende. Men den vilda kärnan finns kvar. Foto Charlotte Perhammar
Per Jensen menar ändå att etologiforskningen har gjort skillnad för väldigt många djur genom en ändrad lagstiftning baserad på just den forskningen. Tack vare det är Sverige på många sätt är ett föregångsland när det gäller djurvälfärd och idag går lantbruket mer och mer ifrån burhöns, och grisar får inte längre stå fixerade till exempel.
Samma känslor som oss
Fynden om hur domesticerade höns och grisar fungerar gäller för alla domesticerade djur som kor, får, getter, hästar, gäss och så vidare. Om man dessutom betänker att alla däggdjur, fiskar och fåglar har samma grundläggande känslor som vi människor blir forskningen för att förstå dem alltmer angelägen.
– Känslolivet, vad man upplever rent emotionellt, är väldigt gamla mekanismer rent evolutionärt. Men vad forskningen har visat på senare år är att även mer komplexa känslor som svartsjuka, skam, empati, sorg också finns hos många däggdjur, och förmodligen även fåglar, säger Per Jensen.
För allmänheten är Per Jensen mest känd för sitt arbete med hundar där intresset har följt honom sedan barnsben och det första mötet med vargens domesticerade släkting. Det som gör hundar så intressanta ur ett etologiskt perspektiv är att allt som kan sägas om domesticerade djur gäller för alla – utom just hundar. De har ändrats otroligt mycket jämfört med förfadern vargen. Den innersta kärnan finns kvar men de har anpassat sig otroligt mycket till att leva med människor vilket de tros ha gjort i 20 000 år.
– En hund står närmre människan än en annan hund. Det har att göra med att de är våra äldsta husdjur och att de kommer från en extremt samarbetande art som påminner om oss människor, därför har de lätt att anpassa sig till oss, säger Per Jensen.
Genetik och neurobiologi
På senare år har arbetet blivit mer och mer tvärvetenskapligt. I och med att domesticeringen är en genetisk process och behöver forskarna förstå vilka gener som förändras och uttrycks och hur det påverkar beteendet.
Ett relativt nytt forskningsområde för Per Jensen är neurobiologi hos domesticerade djur. Där undersöker han hur hjärnan påverkas. Det forskningen har visat är att hjärnstorleken minskar hos alla domesticerade djur. Utom en del av hjärnan som i stället växer – lillhjärnan.
– Det är helt otippat! Lillhjärnan anses vara hjärnans fula kusin från landet som gör att man kan kontrollera sina rörelser och inte så mycket mer. Men det visar sig att den är inblandad i en massa kognitiva processer som inlärning och social förståelse. Nu försöker vi förstå varför den växer, säger Per Jensen.
Format etologin
Han släpper ner den nu sovande kycklingen i sin voljär igen. Den piggnar till och springer snabbt i väg och börjar leka med sina fränder. Vi går ut genom den oansenliga dörren och byter från stövlar till skor och vidare ut i solskenet på Campus Valla.
Per Jensen kom till Linköpings universitet 2002 och hade dessförinnan varit professor på Sveriges lantbruksuniversitet i flera år. Den stora lockelsen med Linköpings universitet var möjligheten att få undervisa mer och samtidigt vara med och bygga upp nya utbildningar.
Under 20 års tid har han varit med och format både studenter doktorander och ett helt forskningsfält.
– Ja, kanske det. När jag ser mig omkring inser jag att jag har varit med och undervisat eller handlett väldigt många av de personer som jobbar med det här området i Sverige. Men framför allt är jag glad om min forskning har lett till att vi får lite bättre djurhållning och bättre kunskap om hur djuren fungerar.
"Min forskning ska ta reda på hur djuren påverkas och hur de ska få det så bra som möjligt", säger Per Jensen. Foto Charlotte Perhammar
