När människors liv värderas i kronor kan det vara svårt att sätta en gräns för hur hög kostnaden får vara innan den blir orimlig. Man bortser också från att pengarna hade haft en alternativ användning genom vård till andra.
– Detta blir till exempel tydligt vid subvention av patentläkemedel för svårt sjuka patienter där det i nuläget är svårt att säga nej oavsett hur höga priser läkemedelsbolagen sätter, menar Jonathan Siverskog.
I sin avhandling diskuterar Jonathan i stället en annan tolkning av hälsoekonomiska utvärderingar, där han både teoretiskt och empiriskt tittar på möjligheten att väga nya behandlingar gentemot annan vård. Hur mycket hälsa som vinns genom den nya behandlingen ställs emot hur mycket hälsa som man går miste om när den nya behandlingen tränger undan annan vård.
I en del av avhandlingen presenteras uppskattningar av att svensk hälso- och sjukvård skulle kunna generera ett år i full hälsa till en kostnad av ca 200 000 - 400 000 kr, bland annat genom fler vårdplatser. Överstiger en ny behandling den summan är den inte kostnadseffektiv då fler liv hade kunnat räddas om pengarna använts på annat sätt.
Kostnadseffektivitet är dock enbart en av flera aspekter som vägs in i ett beslut om prioriteringar i vården. Avhandlingen tar även upp hur kostnadseffektivitet kan vägas mot hälso- och sjukvårdens rättviseprinciper, exempelvis att de med störst behov av vård ska ges företräde.
– Hälsoekonomiska utvärderingar ger inte svaret på vad som är det korrekta beslutet, men genom att beräkna alternativkostnaden i hälsa kan de ses som mer användbara underlag för beslut, menar Jonathan Siverskog.
Läs avhandlingen
Opportunity cost in healthcare priority setting.
