"Vaccinmotståndet har växt ur en kultur av misstro"

Högerpopulism och alternativa medier, konspirationsteorier, rasism och misstänksamhet mot vetenskap och politik. Att det finns en utbredd misstro mot samhällets institutioner är inte nytt, men har dragits till sin spets under coronapandemin. Den stora frågan är varför. Varför ökar människors misstro?

Celina Ortega Soto och Stefan Jonsson ingår i den svenska projektgruppen i projektet som studerat så kallade "Cultures of Rejection". Anna Nilsen

Januari 2022. I två år har världen tampats med coronapandemin. I Stockholm och Göteborg samlas tusentals människor för att demonstrera mot restriktioner, pandemilagen och vaccinpass. Det är de största manifestationerna hittills i Sverige. I andra europeiska länder har flera demonstrationer redan hållits.Bild från en demonstration mot vaccin och vaccinpass i under coronapandemin 2022. Foto Sten-Åke Stenberg

Demonstrationerna skiljer sig åt mellan länder, men de har också flera gemensamma drag, menar forskare som studerat corona- och vaccinkritiska rörelser i Kroatien, Serbien, Tyskland, Österrike och Sverige. Skillnaderna handlar om den politiska och sociala sammansättningen. I vissa länder, som Österrike och delar av Tyskland, är det organiserade högerpopulistiska partier som tar täten. I Sverige ser det lite annorlunda ut.

– Här har vi sett människor med olika bakgrund samlas – personer från vänstern till extremhögern och konspirationsteoretiker. Det är intressant att personer med olika bakgrund sluter upp bakom ett budskap, säger Celina Ortega Soto. Hon är doktorand vid Linköpings universitet och har studerat de svenska manifestationerna både online och på plats. Foto Anna Nilsen

Och just budskapet är gemensamt för demonstrationerna i alla länder. Demokrati och frihet är centrala begrepp, de är alla präglade av en personcentrerad politik, en misstro mot politiker, medier och vetenskapen, och har inslag av konspirationsteoretiska idéer och spiritualism.

Idéer och rörelser som dessa är dock inte nya. De har däremot manifesterats på nya sätt och blivit tydligare. Pandemin har fungerat som en katalysator, menar forskarna.

– Man kan säga att coronademonstrationerna har växt ur en redan existerande kultur av misstro och bortstötande, säger Stefan Jonsson, professor vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (Remeso).

Han leder den svenska forskargruppen, där också Celina Ortega Soto och Anders Neergaard, professor vid Remeso, ingår. De hör till ett större internationellt projekt med universitet från Kroatien, Serbien, Sverige, Tyskland och Österrike som är finansierat av tyska Volkswagenstiftelsen.

En bortstötande kultur

I alla länder fokuserar forskarna på orsakerna till den här kulturen, som de benämner som en ”bortstötande kultur” eller på engelska ”Cultures of Rejection”. Frågan varför är central: Varför tenderar människor att vara allt mindre accepterande och att stöta bort? Varför frodas högerpopulistiska och auktoritära grupper? Vilka politiska och sociala förhållanden bidrar till den här utvecklingen?

Eftersom de bortstötande kulturerna blev tydlig under coronapandemin har projektet till stor del fokuserat på just corona- och vaccinkritiska rörelser. Men för att förstå varför de här kulturerna uppstår har forskarna också studerat människors vardagsliv och livsvillkor.

– Vi undrar vad det är i vårt sätt att leva, i vårt arbete, vår fritid, sätt att bo och umgås som gör oss människor mer och mer benägna att stöta bort det vi inte gillar, sådant som är annorlunda, säger Stefan Jonsson.

En förändrad tillvaro och maktlöshet

Forskarna har intervjuat människor som arbetar inom handels- eller logistiksektorn i projektets fem länder. Och de ser ett mönster. Den här branschen har genomgått stora förändringar de senaste åren. Digitaliseringen och pandemin har inneburit förändrade arbets- och anställningsvillkor som sin tur lett till en annorlunda tillvaro för många.

– Det här är inte lika tydligt i Sverige som i övriga länder, men även här kan vi se en mer hektisk och orolig tillvaro. En del har mer att göra, samtidigt som många har fått tillfälliga anställningar. Äldre personer har en känsla av att det var bättre förr, säger Celina Ortega Soto.

Generellt finns en känsla av maktlöshet.

– Många av de vi har pratat med känner att de inte har något att säga till om och att de förlorat kontrollen över sina liv, säger Stefan Jonsson. Foto Anna Nilsen

Pandemin har inneburit att människors känsla av kontrollförlust blivit ännu starkare. Restriktioner och isolering har haft en direkt påverkan på människors liv, politiken upplevs som mer oförutsägbar eftersom experter och forskare har fått mer politisk makt, många menar att sociala medier har censurerats och att det fria ordet är hotat.

Människan har en tendens att hitta syndabockar när hon känner sig maktlös, visar tidigare forskning. Syndabocken blir ofta etablerade samhällsinstitutioner, men också vissa ideologier som feminism, eller vissa grupper så som migranter.

När Celina Ortega Soto studerat Facebookgrupper har hon sett att det i flera av dem funnits ett motstånd mot bland annat Black Lives Matter-rörelsen, regeringen och EU innan diskussionerna om pandemin intensifierades.

Konsekvenser för demokratin

Rörelser som dessa dör inte ut utan går ofta vidare i andra frågor. Det gör de just eftersom det finns kulturer av bortstötande i samhället, menar forskarna. Och kulturer tar lång tid att både skapa och förändra. Frågan är vad som händer nu. Hur kommer corona- och vaccinkritiska rörelser att utvecklas? Kommer vi se liknande mönster i samband med kriget i Ukraina?

– Egentligen är det bra att människor engagerar sig politiskt, en demokrati bygger ju på just det. Men när det politiska engagemanget utgår från en kultur som handlar om att misstro och stöta bort så blir konsekvenserna negativa för demokratin, säger Stefan Jonsson.

 

Fotnot: Artikeln är publicerad i LiU magasin nr 2/2022

Kontakt Visa/dölj innehåll

Mer forskning om migration, etnicitet och samhälle Visa/dölj innehåll

Senaste nytt från LiU Visa/dölj innehåll