Att få skriva en ledare (editorial) i NEJM, en av världens främsta medicinska tidskrifter, är det få svenska forskare som blivit ombedda att göra och ytterst sällsynt för en forskare vid Linköpings universitet. Johnny Ludvigsson fick förfrågan tidigare i höstas om att skriva ledare i tidskriften i samband med att två originalartiklar från andra typ 1-diabetesforskare publicerades i NEJM den 7 december.
I december-utgåvan reflekterar Johnny Ludvigsson över de framsteg som åstadkommits och de utmaningar som typ 1-diabetesforskningen står inför.
– Det kanske kan uppfattas som en markering av hur världens tyngsta medicinska vetenskapliga tidskrift uppfattar min position som diabetesforskare. På så vis känns det hedrande och lite roligt att även LiU syns. Dessutom känns det bra att få tycka till i en mycket viktig fråga, vilket kan påverka både beslutsfattare, myndigheter, sjukvården och forskare, säger Johnny.
Betaceller och immunterapiläkemedel
I artikeln ”Immune Interventions at Onset of Type 1 Diabetes — Finally, a Bit of Hope” kritiserar Ludvigsson det dominerande fokuset på blodsockerkontroll och uppmanar till att man också försöker rädda de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln. Att bevara dem är nyckeln för att hantera roten till typ 1-diabetes.
Artikeln tar upp en Fas III-studie ledd av Eleanor L. Ramos et al, som visar framgång med teplizumab (immunterapiläkemedel) – en immunintervention. Den randomiserade, dubbel-blinda placebokontrollerade studien omfattade patienter i åldern 8-17 och visade betydligt högre stimulerade C-peptidnivåer hos de som behandlades med teplizumab, 1,5 år efter behandlingen. C-peptid är en markör för insulinproduktion, och att C-peptid bevaras innebär att kroppen har kvar förmågan att producera insulin.
Balansera biverkningar med framgångsrik behandling
Samtidigt som Ludvigsson påpekar att behandling med teplizumab är förenat med obehag och biverkningar, understryker han betydelsen av att bevara betaceller. Han noterar i ledare att FDA och andra reglerande organ har accepterat bevarande av betaceller som det primära målet, och understryker att det är viktigt att myndigheterna behåller det synsättet vid bedömning av diabetesinterventioner.
Ludvigsson går in på andra lovande behandlingar som golimumab och baricitinib och diskuterar deras potential för att bevara betaceller. Artikeln belyser en Fas II-studie med baricitinib, en JAK-hämmare, som visade signifikant bevarande av C-peptid och föreslår alternativa behandlingsvägar. JAK-hämmare är en typ av medicin som kan påverka immunförsvaret, och deras potentiella roll i att bevara betaceller lägger till en ny dimension till behandlingen av typ 1-diabetes.
Uppmaning till tidig intervention
Artikeln avslutas med att betona den kritiska betydelsen av att erbjuda behandlingar vid debut av typ 1-diabetes. Ludvigsson tillstår de utmaningar som dessa behandlingar kan innebära, men hävdar att de bär löfte om delvis remission och, i slutändan, ett botemedel. Artikeln uppmanar till ökade forskningsinsatser för att förbättra dessa interventioner, fastställa optimala kombinationer, inklusionskriterier, behandlingslängd och långsiktiga resultat.
Läs mer
För ytterligare detaljer, läs hela Ludvigssons artikel i december-utgåvan av NEJM för att få en djupare förståelse av framstegen inom diabetesforskning.
