Kroniska leversjukdomar är vanligt förekommande i världen. Icke-alkoholorsakad fettleversjukdom, eller NAFLD, är den vanligaste förekommande kroniska leversjukdomen bland vuxna i världen och drabbar cirka var fjärde individ. Fettlever är starkt associerat med insulinresistens och anses vara leverns manifestation av det metabola syndromet – vilken inkluderar övervikt, typ 2 diabetes, dyslipidemi och hypertoni. I en värld av tilltagande förekomst av övervikt och typ 2 diabetes förväntas förekomsten av NAFLD öka framöver.
Risken med NAFLD är utvecklandet av allvarliga leverrelaterade tillstånd associerade med svår bindvävsinlagring (cirros), inklusive risken för levercellscancer. Även om NAFLD är en långsam sjukdom, och enbart ca 5% utvecklar cirros så är den idag, sekundärt till dess höga förekomst, den ledande orsaken till levercellscancer och den näst vanligaste orsaken till levertransplantation.
Referensmetoden för att diagnostisera och utreda svårighetsgraden av leversjukdom är genom histopatologisk utredning vilket kräver utförandet av vävnadsprovtagning av levern (leverbiopsi). På senare tid har moderna biomarkörer, såsom magnetkameraundersökning, visat sig kunna ersätta leverbiopsi vid flertal frågeställningar, så som bedömning av fett och bindväv i levern men även leverblodflöde (portakretslopp) samt kroppssammansättning och muskelförtvining (sarkopeni).
De mest validerade biomarkörerna idag är blodbaserade icke-invasiva tester, leverfett- och leverstelhetsmätning med magnetkamera och Fibroscan®. Flertal nya biomarkörer utvärderas och valideras ständigt där avancerade och experimentella blod- och genanalyser, nya radiologiska tekniker samt nya inflammatoriska markörer studeras. Därtill har sarkopeni, kroppssammansättning samt strukturella hjärtförändringar vid kronisk leversjukdom visat ett intrikat samspel avseende kardiovaskulära och leverrelaterade utfall.
Sambandet mellan kroppssammansättning, sarkopeni och kronisk leversjukdom är ej väl utforskat. Dock verkar sarkopeni vara befäst med försämrad prognos vid kronisk leversjukdom, framför allt hos individer med svår leversjukdom. Därutöver har kroppssammansättningens betydelse för prognos visat sig vara allt viktigare, framför allt gällande relationen mellan muskel- och fettmassa.
Syftet med projekten som bedrivs är att utröna sambandet mellan kroniska leversjukdomar (framför allt NAFLD), portahypertension, kroppsammansättning samt sarkopeni, och dess relevans för diagnos, prognos och behandling. Därutöver syftar studierna till att definiera kliniskt relevanta fenotyper bland individer med kronisk leversjukdom.
