För att mäta ärrbildning med magnetkamera fästs en vibrator över patientens lever. När vibratorn skakar mäts vågrörelserna i levern. Ju mer ärrbildning, desto snabbare fortplantar sig vågorna. Foto Thor BalkhedEn hissfärd två våningar upp tar patienterna från mag-tarmmedicinska kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping till Centrum för medicinsk bilddiagnostik, CMIV. Det senaste året har det blivit möjligt att göra avancerade undersökningar av levern i de magnetkameror som finns här.
– För att hitta sjukdom i levern är vävnadsprov en central del i diagnostiken – något som kräver att man sticker i levern, en så kallad leverbiopsi. Men det är få som vill ha en nål instucken i levern och det är en potentiellt farlig teknik som kan orsaka blödningar. Tanken med icke-invasiv leverbiopsi är att vi vill kunna fånga in allt man vanligtvis kan se med en leverbiopsi och i stället se det i en magnetkameraundersökning, säger Mattias Ekstedt, överläkare och biträdande professor vid Institutionen för hälsa, medicin och vård.
Bilddiagnostik har länge haft ett starkt fäste i Linköping. Det föll sig naturligt att forskare här var tidigt ute med att titta på hur leversjukdom kan undersökas med magnetresonanstomografi, som även kallas magnetkamera eller kort och gott MR. De första tankarna kom för runt 25 år sedan. Steg för steg har forskarna gjort framsteg som lett fram till metoder som är användbara i vården.
Fett i levern allt vanligare
Först ut var mätning av mängden fett i levern. Att fett kan lagras in i levern om man dricker för mycket alkohol känner många till. Men fettlever kan också orsakas av andra faktorer som blivit vanliga i dagens samhälle, som stillasittande och övervikt. Fettlever har blivit en vällevnadssjukdom. Runt var femte svensk beräknas ha fettlever, men de flesta märker inte av det och blir heller inte svårt sjuka. Men en del får följdsjukdomar och dessa vill läkarna kunna fånga upp i ett tidigt skede. Särskilt farligt är det när fettet i levern leder till inflammation och ärrbildning, eller fibros, i levern.Mattias Ekstedt, överläkare och biträdande professor. Foto Thor Balkhed
–Vi har satt upp en metod för att i kliniken mäta fett, järn och ärrbildning i en och samma undersökning. Magnetkamera är i dag den bästa metoden för att mäta mängden fett och järn i levern, säger Mattias Ekstedt.
En magnetkameraundersökning ger exakta mätningar, men är också dyr. Den används i mer komplicerade fall, där ultraljud av levern och blodprover inte gett tillräckligt tydliga svar.
– För patienterna innebär det att de får en bättre diagnostik. En av de viktigaste sakerna läkare kan göra är att tala om för folk att de är friska. En mer precis diagnostik ger oss också bättre möjligheter att hitta dem som har högre risk för komplikationer.
Ärr på levern kan mätas
För att mäta ärrbildning i magnetkamera använder forskarna en teknik för att mäta hur elastisk levern är, så kallad MR-elastografi (MRE). Ju mer bindväv, desto stummare lever. Vid MR-elastografi skakar man levern och mäter hur vågrörelserna fortplantar sig i levern. CMIV är ett av få centra i världen som använder MR-elastografi och ligger i framkant inom området.En frisk lever är elastisk. Med en undersökning som skakar levern kan forskarna mäta ärrbildning som gör levern hårdare. Röda och gula områden på vänstra bilden är minst elastiska. Levern är det mörkgrå området på högra bilden. Från vänster: Mattias Ekstedt, Nils Dahlström, Peter Lundberg, Bengt Norén och Patrik Nasr. Foto Thor Balkhed
Allra högst på forskarnas önskelista står att kunna mäta inflammation med magnetkameran. Det vore ett viktigt steg att ta, eftersom inflammation förekommer vid nästan alla leversjukdomar och driver ärrbildningen. Men fenomenet är gäckande att fånga på bild.
– Det rör sig om rätt små förändringar som inte ger stora utslag på levervävnaden. I vår forskning fokuserar vi nu på att utveckla mätning av inflammation, säger Mattias Ekstedt.
I forskningen samarbetar läkare vid mag-tarmmedicinska kliniken, civilingenjörer och fysiker som är experter på tekniken och läkare som är specialiserade på bilddiagnostik (radiologer). En viktig fråga nu är hur den här diagnostiken passar in i sjukvården. I forskningsprojektet tittar allmänläkare och hälsoekonomer närmare på hur vårdkedjor kan designas så att rätt patient undersöks med rätt teknik i rätt tid.
– CMIV är enormt viktigt och möjliggör den här typen av forskning. Dels finns tekniken här, men det är också en miljö där tvärvetenskapliga samarbeten kan byggas.
Artikeln har publicerats i LiU magasin nr 3/2021
