Professor Pernilla Nilsson har samverkat med lärare och skolvärlden länge. Hon forskar inom naturvetenskapernas didaktik vid Högskolan i Halmstad, bland annat om lärares och lärarstudenters professionsutveckling med hjälp av ämnesdidaktiska verktyg.
– Det är fantastiskt roligt att samarbeta med lärare och att forska tillsammans med skolan. Som forskare är det ingen idé att ställa forskningsfrågor som ingen vill ha svar på. De frågor som kommer utifrån lärares praktik blir naturligt väldigt relevanta.
Ett exempel på givande utbyte beskriver Pernilla Nilsson förekom i ett forskningsprojekt som hon tillsammans med nio forskarkollegor, Region Halland och åtta kommuner i Halland och Skåne genomförde under åren 2018-2020.
– Jag skulle nog vilja säga att det är det bästa praktiknära skolforskningsprojekt jag har varit med om eftersom det var många aktiva lärare, men också aktiva skolledare och utvecklingschefer på förvaltningsnivå. Så det var ett väldigt stort projekt på det sättet.
Projektet kallades Framtidens digitala lärande i skolan (FDLIS) och rörde digitaliseringens betydelse för lärares undervisning och elevers lärande. Det var enligt Pernilla Nilsson tydligt att alla parter hade ett stort intresse för att samverka och nå ny kunskap tillsammans.
– De lärare jag jobbade med lyfte att det är den bästa kompetensutvecklingen de har haft. Det är ett sätt att kunna se sin egen praktik, och få hjälp att se praktiken. Och även att de får hjälp att till exempel se ”funkar det med digitala verktyg i språkundervisningen?”. De vet att det gör det i praktiken men får högre legitimitet och blir stärkta i sina argument genom forskningsprojektet.
Även kommunerna såg ett stort värde i ett organiserat erfarenhetsutbyte och ökad kunskap beskriver Pernilla Nilsson. En utmaning i projektet var dock förankring på alla nivåer. Att först enbart ha ramarna satta i form av ett samarbetsavtal mellan parterna, med en budget men utan identifierade aktiviteter, uppfattades som en spännande och viktig utmaning bland forskarna.
– När vi samtalade med lärare var det inte alla som visste att deras kommun hade fattat ett beslut om att delta i projektet. Då blev det lite diskussion kring vilka lärare som ville och kunde vara med. Men när vi väl hade löst det och fått med de lärare som verkligen var intresserade av att delta så flöt allt på väldigt väl.
På frågan vad ett samarbete som detta ger för mervärde för framtiden svarar Pernilla Nilsson:
– Jag tror att om man arbetar upp förmågan till samverkan finns det kvar och underlättar framtida samarbeten. Jag och flera av mina forskarkollegor samverkar även nu i olika skolforskningsprojekt i kommunerna.
– Det är fantastiskt roligt att samarbeta med lärare och att forska tillsammans med skolan. Som forskare är det ingen idé att ställa forskningsfrågor som ingen vill ha svar på. De frågor som kommer utifrån lärares praktik blir naturligt väldigt relevanta.
Ett exempel på givande utbyte beskriver Pernilla Nilsson förekom i ett forskningsprojekt som hon tillsammans med nio forskarkollegor, Region Halland och åtta kommuner i Halland och Skåne genomförde under åren 2018-2020.
– Jag skulle nog vilja säga att det är det bästa praktiknära skolforskningsprojekt jag har varit med om eftersom det var många aktiva lärare, men också aktiva skolledare och utvecklingschefer på förvaltningsnivå. Så det var ett väldigt stort projekt på det sättet.
Projektet kallades Framtidens digitala lärande i skolan (FDLIS) och rörde digitaliseringens betydelse för lärares undervisning och elevers lärande. Det var enligt Pernilla Nilsson tydligt att alla parter hade ett stort intresse för att samverka och nå ny kunskap tillsammans.
– De lärare jag jobbade med lyfte att det är den bästa kompetensutvecklingen de har haft. Det är ett sätt att kunna se sin egen praktik, och få hjälp att se praktiken. Och även att de får hjälp att till exempel se ”funkar det med digitala verktyg i språkundervisningen?”. De vet att det gör det i praktiken men får högre legitimitet och blir stärkta i sina argument genom forskningsprojektet.
Även kommunerna såg ett stort värde i ett organiserat erfarenhetsutbyte och ökad kunskap beskriver Pernilla Nilsson. En utmaning i projektet var dock förankring på alla nivåer. Att först enbart ha ramarna satta i form av ett samarbetsavtal mellan parterna, med en budget men utan identifierade aktiviteter, uppfattades som en spännande och viktig utmaning bland forskarna.
– När vi samtalade med lärare var det inte alla som visste att deras kommun hade fattat ett beslut om att delta i projektet. Då blev det lite diskussion kring vilka lärare som ville och kunde vara med. Men när vi väl hade löst det och fått med de lärare som verkligen var intresserade av att delta så flöt allt på väldigt väl.
På frågan vad ett samarbete som detta ger för mervärde för framtiden svarar Pernilla Nilsson:
– Jag tror att om man arbetar upp förmågan till samverkan finns det kvar och underlättar framtida samarbeten. Jag och flera av mina forskarkollegor samverkar även nu i olika skolforskningsprojekt i kommunerna.
Läs mer om samverkansprojektet FDLIS
- "Framtidens Digitala Lärande i Skolan (FDLIS) – Ett unikt samverkansprojekt", Red. Pernilla Nilsson (2021).
-
"When Teaching Makes a Difference: Developing science teachers’ pedagogical content knowledge through learning study", Pernilla Nilsson (2014).