Förslagen från vandelsutredningen överlämnades till regeringen den 1 april. De ingår i ett lapptäcke av reformer på migrationsområdet som regeringen kommit överens om med Sverigedemokraterna, och behöver ses mot den bakgrunden. Det betonar både Karin Krifors, lektor vid REMESO, Institutet för forskning om migration och etnicitet vid Linköpings universitet och Anna Lundberg, professor i rättssociologi vid Lunds universitet, och ledamot i REMESO:s styrelse.
– Ett stort antal utredningar, förslag eller redan genomförd ny lagstiftning pekar i samma riktning; mer repression, större skillnad mellan villkoren för den som är medborgare och den som inte är det, säger Anna Lundberg.
Öppnar för godtycke
I den föreslagna lagtexten listas inte vad som faktiskt ska ses som bristande vandel. Därigenom ges migrationsdomstolarna stort tolkningsutrymme. När migrationsminister Johan Forssell tog emot utredningen uppgav han att risken för godtycke är minimal:
– Jag är övertygad om att de allra flesta människor förstår precis vad vi menar kopplat till detta.
Men att domstolarnas stora tolkningsutrymme skulle bädda för rättssäkerhet avfärdar rättssociologen Anna Lundberg helt.
– Det går ändå inte utifrån lagstiftningen och förarbetena till den här lagen att förutse "vad är det egentligen som kan leda till att jag blir av med mitt uppehållstillstånd", vilket är en viktig del i rättssäkerheten. Att en domstol ges tolkningsutrymme gör inte att lagstiftningen i sig själv blir rättssäker, säger Anna Lundberg och Karin Krifors instämmer.
Förslagen bör alltså ses i ljuset av politiska förändringar i omvärlden, till exempel i USA.
– Det är väldigt viktigt att ta de som faktiskt försöker designa det här nya systemet och vad de säger på allvar. Sedan är det möjligt att det inte blir så när det väl är upp till rättssystemet att bedöma, men det är viktigt att höra vad de säger, säger hon.
Fler blir fast i utsatthet
Av utredarens exempel (se faktaruta) framgår att bristande vandel ska kunna åberopas när en individ har gjort yttranden som är straffbara, eller vars konsekvenser "hotar allmän ordning eller säkerhet".
– Att man inskränker yttrandefriheten för människor som inte är medborgare, som redan befinner sig i en underordnad position, är väldigt talande för en politik som vi har haft under lång tid och som Sverigedemokraterna går i spetsen för, säger Anna Lundberg och fortsätter: När vi då får lagstiftning som är såhär öppen för tolkning skapar det rädsla. Man blir rädd inte bara för myndighetspersoner utan kanske också för sina grannar eller arbetskamrater.
Enligt ny lagstiftning som trädde i kraft den 1 april avskrivs inte längre avvisnings- och utvisningsbeslut efter fyra år.
– Det kan innebära att människor kommer hamna i livslång limbo om de inte lämnar och problemet är just att i praktiken kan de inte lämna, säger Lundberg.
Hon har forskat om det ingenmansland som inträder när utvisningsbeslut av olika skäl inte kan verkställas.
– Fler människor kommer bli fast i osäkerhet och inte kunna göra några långsiktiga planer för sina liv. Så det här är oroande för våra möjligheter att bygga en framtid där människor får utvecklas tillsammans, för det krävs att vi kan vara i konflikt med varandra. Vi måste kunna diskutera saker, säger Anna Lundberg.
Dessutom utreds nu möjligheten att dra tillbaka medborgarskap, påpekar Karin Krifors:
– Det blir ytterligare en skiktning där personer som inte är födda med ett medborgarskap aldrig kan vara trygga i att tillhöra rättsstaten i princip.
Grym utveckling
Ett återkommande exempel som lyfts i debatten är att personer som exploateras i prostitution riskerar att utvisas om de söker hjälp. Karin Krifors forskning om de migrantgrupper som även tidigare hade osäkra tillstånd, till exempel papperslösa eller säsongsarbetare, visar därtill på en lång rad utlämnande ekonomiska och sociala situationer för personer som befinner sig utanför trygghetssystemen. Vanligt är utebliven lön och fruktansvärda arbetsvillkor.
– Nu utvidgas den utsattheten till en mycket större grupp. Alla de som idag har tillfälliga uppehållstillstånd, vilket nu är normen, kommer drabbas av rädslan och utsattheten som gör att man har mycket lättare att bli utnyttjad i olika situationer, säger Krifors och konstaterar:
– Det blir en dubbel bestraffning att man tvingas ut i den här jättesårbara tillvaron och sedan införs en lagstiftning som moraliskt bestraffar exakt den utsattheten. Det finns någonting väldigt grymt med den utvecklingen.
Att det skulle vara migranter som skapar en informell arbetsmarknad är enligt Karin Krifors en felaktig och grundligt motbevisad föreställning.
– Det är behovet av tjänster i det svenska samhället, den delade arbetsmarknaden och politiska beslut de senaste 20 åren som har skapat den informella arbetsmarknaden, inte migranterna. Och den här vandelsutredningen bortser fullständigt från den basala faktorn.
Allvarliga konsekvenser
– Konsekvensen av att fälla ett yttrande, att du deporteras efter att ha fått skydd i Sverige från krig och förföljelse, det är ju en väldigt allvarlig konsekvens, säger Lundberg.
Hon menar att reglernas rättsosäkra utformning sannolikt för med sig en ökad rädsla för att ta kontakt med myndigheter, eftersom det inte går att förutse vad kontakterna kan leda till.
– Detta kan ju också leda till försämringar i den brottsbekämpande verksamheten. Redan idag avstår människor som utsätts för brott från att kontakta polisen för att man inte har förtroende för att polisen kommer att hjälpa en.
Förutom att bristande vandel ska kunna bestraffas med utvisning, är regeringens uttalade avsikt med reformen att bekämpa skuggsamhället och öka förtroendet för asylpolitiken.
Finns det något i förslagen som kan leda till det?
– Nej, det här är bara signalpolitik. Polisen får mer och mer resurser men löser färre och färre brott. Om man nu brinner för bättre brottsbekämpning, hur ska den bli bättre genom att vi brottsklassificerar ännu fler och otydliga beteenden, frågar Karin Krifors retoriskt.
– De allra flesta förslagen vi ser i de här utredningarna kommer att vara direkt kontraproduktiva. Människors förtroende för det offentliga, för myndigheter, för systemet kommer de facto bli lidande. Det går mycket snabbare att ta bort rättigheter än att få dem på plats i lagstiftning. Därför är det så viktigt att kämpa emot med allt vad vi förmår, säger Anna Lundberg.
