Sänka rösträttsåldern och lyssna på barn och unga i politiken?

Det finns goda skäl att sänka rösträttsåldern. Barn och unga påverkas i allra högsta grad av politiken och bör därför också ha något att säga till om den, säger Jonathan Josefsson, forskare vid Linköpings universitet.

Demonstrationsplakat

- Precis som ett antal forskare och rösträttsrörelser runt om i världen redan har pekat på så tycker jag det finns många goda skäl att sänka rösträttsåldern. Inte minst visar klimatprotesterna på vikten av att också inkludera den yngre generationen i beslutsfattande och då är rösträttsinstrumentet en väg att gå, säger Jonathan Josefsson, forskare och barnrättsexpert vid Tema Barn, Linköpings universitet.

Jonathan föreslår till exempel en modell av röstning, där barn ges en röst som får förvaltas av en signifikant vuxen tills dess att barnen är redo att själva bruka sin rösträtt. Vilka nya politiska prioriteringar, riktningar och landskap skulle detta innebära?

- Varför inte sänka ner till 16 år som i många andra länder och som föreslogs i demokratiutredningen för några år sedan. Självklart finns en rad frågor som behöver hanteras, men inkluderingen av yngre medborgare skulle kunna ge en ny demokratisk injektion, förbättra samspelet mellan styrande och de som styrs och möjliggöra nya politiska agendor.

Principen om barnets bästa- ett svagt skyddBarnrättsplåster

Ungas rättigheter borde inte begränsas till rättsliga diskussioner och politisk retorik, enligt Jonathan. Finansiella och byråkratiska styrmedel borde användas i större utsträckning för att på allvar säkerställa ungas grundläggande rättigheter till hälsa, utbildning, trygghet och deltagande i praktiken.

- Till exempel har den svenska barnrättspolitiken tyvärr misslyckats med att säkerställa barns och unga migranters rättigheter. Nyligen inkorporerades barnkonventionen som lag i Sverige men detta har skett parallellt med ett försvårande för barn och unga att få uppehållstillstånd. Det undergräver unga personers tillgång till rättigheter och visar hur den politiska agendan om stängda gränser ges företräde framför säkerställande av barns rättigheter. Min och andras forskning visar hur principen om barnets bästa, som har varit tongivande i svensk barnrättspolitik, ger ett mycket svagt skydd för gruppen unga icke-medborgare.

I forskningen om migration och barns rättigheter upplever Jonathan ett stort glapp mellan forskning och politik.

- Forskningskunskapen som upparbetats i Sverige och internationellt under många år har tyvärr inte använts i exempelvis utredningen som föregick att inkorporera barnkonventionen för några år sedan. Detta gäller även den tillfälliga utlänningslagstiftning som antogs 2016 och flera av de förslag som hittills läckt ut ur den parlamentariska kommittén som just nu arbetar med framtidens svenska migrationspolitik. Det finns starka rättsliga, etiska och ekonomiska skäl att utnyttja migrationens potential i stället för att begränsa den och stänga gränser.

En demokrati för framtiden med barn och unga

- När vi nu firar 100 år av vad som brukar benämnas som det ”demokratiska genombrottet” så tycker jag att frågan om hur vi formar en demokrati för framtiden som i högre grad inkluderar barn och unga skulle behöva diskuteras på allvar.

Jonathan Josefsson i studionJonathan Josefsson Foto Annelie NorbergJonathan har förvånats över hur lite systematisk kunskap det finns om barn och unga som politiska aktörer, vilka arenor de bedriver politik på, vilka politiska repertoarer de använder sig av och vilka politiska effekter deras handlingar får. Detta trots att barn och unga utgör cirka 30 % och i vissa fall upp till 50% av staters populationer och alltid varit både föremål för, och aktörer i, politik. Både teoretiskt och empiriskt har till exempel statsvetenskap och politisk filosofi i modern tid varit nästan helt fokuserad på vuxna.

En viktig upptäckt i Jonathans och hans kollegors historiska forskning om rösträttsåldern under 1900-talet är bland annat den nyckelroll en höjning av rösträttsåldern från 21 år till 24 och 27 år till kommuner och riksdag hade. Den innebar en exkludering av närmare 600 000 medborgare från rösträtt i samband med införandet av allmän och lika rösträtt. Unga fick betala priset för kvinnors rösträtt. Resultaten visar hur diskussionerna om höjningar och sänkningar av åldersgränser för valbarhet och rösträtt under 1900-talet har handlat om mycket mer än kompetens, vilket har stått i fokus för de senaste årens forskning och debatt. De visar också hur demokratisk inkludering av vissa samhällsgrupper har gått parallellt med exkludering av andra grupper.

Hör mer, om och med, barn och unga i podcasten Fakultet

Hör mer om Jonathans forskning i podcasten Fakultet, säsong 2, avsnitt 1: ”Unga – risk eller möjlighet?”

Där sätter producenten och programledaren Annelie Norberg fokus på barn och unga och på de olika strategier de skaffar sig för att påverka och ta makt över sina liv och ruska om vuxenvärlden.

Det kommer handla om klimataktivism, migration, utbildning, gängkriminalitet och kampen för sänkt rösträtt till 16 år. Och om begreppet barnets bästa, där krocken mellan retorik och praktik många gånger är avgrundsdjup.

Möt också Ali Azimir, ensamkommande flykting, som blev vuxen redan vid 15 och hör Sam Ho, före detta gängkriminell med våld som sitt påverkansvapen och Rosaline Marbinah, ordförande för ungdomsrörelsen som vägrar att acceptera att unga stängs ute från reellt inflytande – så länge rösträttsåldern är 18.

Fakultet från LiU - ett digitalt alternativ till Almedalsveckan, i dina lurar. liu.se/podcast/fakultet

Kontakt
Visa/dölj innehåll

Relaterat innehåll
Visa/dölj innehåll

Relaterat innehåll
Visa/dölj innehåll

Senaste nytt från LiU
Visa/dölj innehåll