Många av oss anser att vi läst ett verk, när vi läst en översättning av det. Men stämmer det? För Lars Liljegren, som forskar om översättningar, är svaret inte självklart.
– En översättare jobbar inom de ramar som författaren satt, men sätter också sin egen prägel på verket. Hur ofta hör man inte läsare eller recensenter säga – åh, jag älskar Lorca. På frågan om vad de älskar med Lorca blir svaret: hans vackra språk. Men eftersom Lorca skriver på spanska, är det inte Lorcas språk de uppskattar, utan översättarens, säger Lars Liljegren.
Är verket äldre, och har översatts under en tid av censur, kan innehållet dessutom ha blivit ett helt annat än det var i originalet. Lars Liljegren har särskilt studerat översättningar av August Strindbergs verk och i dessa – gjorda i början av 1900-talet – har det hänt mycket. Något som ställer till det än i dag eftersom människor världen över läser dessa översättningar och för att de finns på universitetens kurslistor. Foto Magnus Johansson
– Ett problemen är att om man vill beställa en äldre – översatt – bok på internet så hänvisar ofta boksajterna till den första översättningen som gjorts. Så även om verket har en nyöversättning, som ligger närmare originalet, försöker man få oss att köpa den äldre översättningen, säger Lars Liljegren.
Detta är fallet med boken Giftas (1884) av August Strindberg. Strindberg, lite betraktad som en svensk nationalklenod, var kontroversiell, både i och utanför sina verk. Det passade sig inte i 1900-talets England när boken första gången skulle översättas. När Lars Liljegren började studera denna översättning upptäckte han – helt oväntat – att den inte alls följde originalet och dessutom byggde på en tysk översättning.
– Allt det fräcka och chockerande med Strindberg är bortskalat. I England på den tiden trodde man att obscen litteratur väckte obscent leverne.
Den skamlösa Strindberg
Även i vår tid kan Strindberg tas för skamlös med sina återkommande sexuella anspelningar. I en passage i det svenska originalet skriver han ”han ville ta fatt i henne, trycka hennes bröst, para sig, med ett ord, ty nu var qvinnan endast hona för honom”.
– Men av detta finns inget i den första engelska översättningen från 1913! Där säger man exempelvis bara att han vill kyssa henne, biten om brösten och att para sig är borttagen.
De engelska läsarna blev lurade, menar Lars Liljegren. De hade hört så mycket om Strindberg, men när de läste Giftas förstod de inte alls uppståndelsen och varför han var så kontroversiell.
– På 300 sidor har 120 censureringar gjorts! Det är en annan bok på engelska. Även idag.
