Det var i april 2021, mitt under rådande pandemi, som Elnaz Baghlanian tillträdde som ny verksamhetschef för Författarcentrum Öst – en ideell förening vars syfte är att sprida litteraturen i samhället och som har över 700 yrkesverksamma författare som medlemmar.
– Behovet av litterära möten har kanske aldrig varit större än i dag och där är Författarcentrum Öst en viktig aktör, säger Elnaz Baghlanian som tillsammans med sina kollegor arbetar med förmedling av författare till bland annat skol- och biblioteksbesök och med läs- och skrivfrämjande projekt för barn och ungdomar.
Som verksamhetschef är en del av hennes uppgift att utveckla verksamheten, tänka ut nya projekt, hitta finansiärer och omvärldsbevakning.
– Vi ser att våra fackboksförfattare inte blir så mycket bokade. Men att läsa fackböcker gör så mycket med ens förståelse av omvärlden. Det kräver också något annat än läsning av skönlitteratur och det berikar ordförrådet på ett helt annat sätt.
Därför kommer de under hösten och kommande vår att satsa stort på sakprosa.
– Vi kommer vända oss till lärare och erbjuda våra fackboksförfattare att komma ut och föreläsa på skolor, berättar Elnaz Baghlanian.
Litteraturen som en röd tråd
Själv har Elnaz Baghlanian alltid jobbat med litteratur ur ett samhällsperspektiv. Vid Linköpings universitet läste hon litteraturvetenskap, som hon har en fil. kand-examen i, men även sociologi och genusvetenskap. Därefter följde en utbildning i förlagskunskap från Lunds universitet.
Studierna tog henne vidare till Svenska Pen där hon var redaktör för en nättidskrift som ger utrymme och en plattform till författare och journalister som inte tillåts att publicera sig i sina hemländer.
För sitt engagemang för det fria ordet fick hon utmärkelsen Årets alumn av Linköpings universitet 2014, något hon beskriver som oerhört hedrande.
På Svenska Pen var hon kvar till 2016. Därefter gick hon till bokförlaget Atlas där hon var litterär chef till 2018. Sen gick hon tillbaka till Svenska Pen.
– Har man en gång engagerat sig i de frågorna är det svårt att släppa det, menar hon.
Men efter en föräldraledighet blev det ändå dags att gå vidare och nu är hon alltså verksamhetschef för Författarcentrum Öst. Det roligaste med nya jobbet är alla läs- och skrivfrämjande universitet projekt som föreningen driver.
Elnaz minns själv när hon gick på lågstadiet och författarna till Suneböckerna, Sören Olsson och Anders Jakobsson, kom till hennes skola.
– Det författarbesöket blev en ögonöppnare för mig och det var då som jag förstod att vem som helst kan skriva böcker. Därför är jag väldigt glad att Författarcentrum Öst ägnar sig åt just detta.
Vill göra litteraturen tillgänglig för alla
Hennes drivkraft bottnar i en vilja att tillgängliggöra litteraturen.
– Jag vet vilken betydelse litteraturen har haft i mitt liv och vill att alla ska få möjlighet att kunna upptäcka den.
Elnaz är född i Iran och kom till Sverige som femåring.
– Jag blev själv en läsande person för att det fanns ett bibliotek i Åtvidaberg som var den första plats vi kom till efter flykten, berättar hon.
Biblioteket besökte hon tillsammans med sin pappa och lillebror på helgerna och det blev som en aktivitet de hade tillsammans.
– Jag kommer inte från ett hem med böcker, men läsning och bildning har alltid varit viktigt för mina föräldrar och att vi barn skulle få tillgång till det. Sen när vi flyttade till Linköping mer eller mindre bodde jag på Ekholmsskolans bibliotek. Det fanns inte mobiler på den tiden så min mamma fick komma och säga till mig när det var mat. Jag kom hem med travar med böcker!
Böckerna blev en trygghet, något hon kunde luta sig mot och ett sätt att lära sig språket.
– Det var en härlig känsla att kunna gå in i olika världar och berättelser. På biblioteket kändes allt nära och tillgängligt. Jag kan nu i efterhand undra vem jag hade blivit om jag inte hade haft tillgång till biblioteken?
Litteraturen får oss att förstå världen
Hon funderar också på vad det gör med ett samhälle som inte har tillgång till litteratur på grund av censur.
– Litteratur är kärnan i en välfungerande demokrati. Den har en enorm kraft just för att den sätter ord på det vi upplever men också för att den kan ifrågasätta.
Samtidigt får vi aldrig ta den för given och aldrig rubba på den yttrandefrihet vi har här.
– I vissa kommuner vill politiker kunna påverka vilka som får komma och föreläsa eller konstutöva. Det är en inskränkning i vår yttrandefrihet.
Hon menar vidare att litteraturen kan öppna upp andra världar och synsätt, ge oss verktyg för att förstå vår omvärld och oss själva, ge oss möjligheten att känns igen oss, expandera vår empati och kommunikationsförmåga och öka vårt välbefinnande.
Spelar det någon roll vad man läser?
– Nej, man kan ha olika sorters läsning. Man kan läsa för att bilda sig eller få underhållning. Det spelar ingen roll vad du läser, bara att du läser.
För sin egen son började hon läsa redan när han var runt fyra månader.
– Även om små barn inte förstår läsningen får de ut mycket av den. Ordförrådet berikas, det blir en mysig stund, en vana och något självklart. Nu när min son ska nattas går han själv och hämtar sin bok.
En viktig del är böckernas placering.
– De ska vara i jämnhöjd för att han själv ska kunna hämta dem och upptäcka dem på sitt sätt även om det betyder att en del blir söndertuggade, skrattar Elnaz.
Återigen är tillgängligheten i fokus.
Egen bok om migration, moderskap och arv
Nu är hon också aktuell med en egen bok om moderskap, migration och arv på Albert Bonniers förlag.
För vem har du skrivit boken Prologer?
– Jag har inte skrivit boken för någon särskild målgrupp utan jag har skrivit den för att jag behövde det.
Berättelsen kom till henne för ca sex år sedan då hon började tänka på att skaffa barn och bilda familj.
– Då började tankar om mitt förflutna dyka upp. Vad kommer jag att förmedla till mitt barn? Att fiktionalisera det förflutna, att göra litteratur av det, har varit ett sätt att bearbeta det. Det är inte direkt en självbiografi men det är inspirerat av mina egna erfarenheter och tankar.
– Jag hade en i somras när jag läste Elin Cullheds roman Eufori om poeten Sylvia Plaths sista tid i livet. Den lämnar mig inte. Det var en otroligt stark skildring av att vara mamma, partner och skrivande människa. Språket och energin var fantastiskt!