Svårt att upptäcka ensamma barn på fritids

28 september 2020

Therese Ekstrand Amaya

Barn som lider av ensamhet på fritids försöker ofta dölja det, för att de skäms. Helene Elvstrand och Lina Lago som har forskat om utanförskap på fritidshem föreläser för personal om hur de kan upptäcka när barn inte får vara med att leka.

Det var förra året som Helene Elvstrand och Lina Lago publicerade sin artikel om systematisk utestängning i tidskriften Nordic Studies in Education. Det saknas forskning om fritidshem, trots att de flesta barn mellan sex och nio år går på fritids efter skolan. Deras vetenskapliga artikel har därför blivit uppmärksammad i skolans och fritidshemmens värld och de två forskarna föreläser nu både på lärarutbildningar och för personal inom fritidshem.

– Som personal kan man ibland tro att ”det här kan inte hända på vårt fritidshem”. Men det kan det. Social exkludering kan ske överallt, säger Helene Elvstrand.

De flesta fritidshem arbetar aktivt med sociala relationer och personal försöker att vara uppmärksam på att barn inte stängs ute.

– Men vår forskning visar att utestängningen sker så subtilt att den inte går att upptäcka om man bara går förbi, säger Helene Elvstrand som tillsammans med kollegan Lina Lago skrivit artikeln ”Elevers sociala relationer på fritidshem”.

Som exempel på utestängning nämner hon en situation från en av de tre skolor som hon och Lina Lago gjorde deltagande observationer på.

– Det fanns en pojke som ingen ville hålla i handen. Det var ingen regelrätt mobbningssituation, utan en subtil utestängning, men för pojken var den jättejobbig.

Jag ställer mig ju inte i lunchrummet här på universitetet och frågar om någon vill vara med mig.

Barn skäms över att de är ensamma

Studien visade att tre typer av exkluderande var vanliga. Det var osynliggörande, villkorat deltagande och avvisande handlingar. Vad gäller osynliggörande berättar Helene Elvstrand att de under de deltagande observationerna på fritidshemmen sett barn som varit ensamma hela raster, utan att vare sig barn eller vuxna interagerade med dem.

– En pojke på sex år sa till oss under arbetet med studien att ”Jag vill inte vakna på morgonen för jag vet inte vem jag ska vara med”.

Vuxna säger ofta till barn att de ska säga till om de inte har någon att leka med eller om de känner sig ensamma. Helene Elvstrand menar att man då lägger över ansvaret på barnet. Och liksom vuxna, skäms barn för att de är ensamma.

– Jag ställer mig ju inte i lunchrummet här på universitetet och frågar om någon vill vara med mig.

Ofta rör sig de barn som är ensamma mellan olika platser, de vandrar mellan gården och innemiljöerna, för att dölja sin ensamhet.

Viktigt med vuxnas närvaro

De andra två formerna för systematiskt exkluderande som forskarna såg, villkorat deltagande och avvisande handlingar innebär att barn bara får vara med om de utför särskilda handlingar, eller att de avvisas ur leken på olika sätt.

Elvstrands och Lagos artikel ger exempel på en situation där en flicka, Smilla, avvisas ur leken. När Smilla vill vara med säger de andra barnen att hon förstör. Men efter att en pedagog sagt att ”alla får vara med” släpps Smilla in i leken. De andra barnen avslutar dock kort efter det leken eftersom ”nu är det inget kul längre (…)”

Helene Elvstrand säger att det är svårt för lärare i fritidshem lägga märke till liknande händelser, men att det går. Personalen kan arbeta aktivt med att identifiera situationer där det är extra stor risk för att barn hamnar utanför, exempelvis vid fri lek.

– Det är också viktigt att lärare inte bara berättar om hur man är en bra kompis, utan att man också är närvarande och guidar och stöttar i leken.

Artikel:

Elevers sociala relationer på fritidshem, Lago och Elvstrand (2019). ”Jag har oftast ingen att leka med” [“Usually I have no-one to play with”]: Sociala exkludering på fritidshem [peer rejection in leisure-time centres], Nordic Studies in Education, 39(2), 104-120. https://doi.org/10.18261/issn.1891-5949-2019-02-03

Kontakt

Senaste nytt från LiU

Maskinpsykologi – en brygga till generell AI

AI som är lika intelligent som människor kan bli möjlig tack vare psykologiska inlärningsmodeller, kombinerat med vissa typer av AI. Det menar Robert Johansson som i sin avhandling har utvecklat begreppet maskinpsykologi.

Forskning för hållbar framtid får nära 20 miljoner i bidrag

Ett oväntat samarbete mellan materialvetenskap och beteendevetenskap. Utveckling av bättre tjänster för att hantera klimatförändringarna. Det är två forskningsprojekt vid LiU som får stora stöd från Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse.

Innovativ idé för effektivare cancerbehandlingar prisas

Lisa Menacher har tilldelats Christer Giléns stipendium 2024 inom området statistik och maskininlärning för sin masteruppsats. Hon har använt maskininlärning i ett försök att göra val av cancerbehandling mer effektivt.