Det visar den första studien av tre i det omfattande forskningsprogrammet Migration, lärande och social inkludering vid Linköpings universitet. Programmet har som syfte att förstå om, och i så fall på vilket sätt, vuxnas och unga vuxnas studier i svenska språket bidrar till deras inkludering i det svenska samhället.
I studien har forskarna intervjuat lärare, verksamhetsledare, rektorer och 174 personer som studerar vid någon av utbildningarna svenska för invandrare, språkintroduktionsprogrammet inom gymnasieskolan och på folkhögskolan samt studieförbundens verksamhet med Svenska från dag 1. Intervjuerna ger en bild av hur de olika utbildningarna bedrivs och vad de studerande tänker kring både sina studier och sin framtid i Sverige.
Resultatet presenteras i boken Utbildning i migrationens tid – viljor, organisering och villkor för inkludering. Redaktörer är Andreas Fejes, professor i vuxenpedagogik och Magnus Dahlstedt, professor i socialt arbete.
En vilja att inkludera
Studien visar att det finns höga ambitioner hos migranter i Sverige att lära sig språket och inkluderas i samhället. Det är en bild som går emot den politiska debatten, menar forskarna.
– Alla de vi intervjuat – oavsett bakgrund - har höga ambitioner om att lära sig svenska, skaffa ett jobb och bidra till samhället. Men så låter det inte riktigt i den offentliga debatt som förs. Den tar fasta på att migranter inte vill inkluderas eller lära sig språket, säger Magnus Dahlstedt. Foto Anna Nilsen
Att behärska svenska språket ses som nödvändigt för att bli en del av samhället. Både studerande och lärare trycker på språkstudierna som viktiga och beskriver språkets betydelse i termer av ”nyckel” och ”vägen in”. Den här metaforen används också flitigt i den politiska debatten. Det är både problematiskt och förenklat, menar forskarna.
– Det är klart att språket är viktigt, men den här metaforiken lägger över ansvaret för inkludering på migranten. Du måste lära dig språket för att bli en del av samhället, det är villkoret för att få ”nyckeln”. I den här metaforiken glömmer vi lätt bort att alla har väldigt olika förutsättningar att lära sig svenska, säger Magnus Dahlstedt.
Det gör också att vissa sociala gemenskaper, som kunde underlätta språkinlärningen, hamnar i skymundan. Flera intervjuade menar att de dragit sig för att söka jobb och träffa svensktalande personer, eller har uteslutits från vissa sammanhang, då deras svenska inte ansetts tillräckligt bra.
Omvänt så bör inkludering i sig ses som förutsättning för att lära sig språket, menar forskarna.
– Inkludering är någonting som hela samhället behöver vara engagerat i, men idag tar migranterna själva och utbildningsverksamheterna ett väldigt stort ansvar, säger Andreas Fejes. Foto David Einar
Utbildning mer än språkstudier
Både lärare och studerande menar att utbildningen fungerar som mer än studier i svenska. Den blir en central gemenskap. Studieförbundet ABF:s verksamhet beskrivs till exempel som ett ”hem”, och cirkelledarna som engagerade och betydelsefulla.
– Utbildningen handlar om lärande, men också om erkännande, lyssnande, meningsfullhet, kontinuitet och socialt stöd, säger Magnus Dahlstedt.
Boken
Utbildning i migrationens tid – viljor, organisering och villkor för inkludering. Andreas Fejes, Magnus Dahlstedt (red.). Studentlitteratur, 2021.
